A new flame in town, del 4 – The End

Gladast i hela Garden efteråt är Miikka Kiprusoff.
Nej, inte för att han hållit nollan – det är ju inte första gången.
Men han får en polkagris julklapp av Varpu.
Jovisst, den fagra finländskan köpte den på IKEA ute i Brooklyn under förmiddagen och medan ”Kipper” baxar av sina skydd smyger hon fram och lämnar över den.
– Nämen, tack, vad fint, säger han (tror jag…) och lyser upp så Phaneuf och  de andra flammorna på bänkarna intill blir alldeles bländade.
* * *
När Rangers släpper in sitt nionde mål i numerärt överläge för säsongen – sämst i ligan är de förstås på  – och matchen dör kommer det en tomteluva flygande över läktaren.
Hur besviken är man då, om man tar av sig tomteluvan och bara slänger iväg den?
Jag tycker det är festligt.
* * *
Keenan håller en spontan presskonferens ute i spelargången, men säger tyvärr inget man behöver skriva hem om.
Det mest anmärkningsvärda att han är ännu mer lik Aftonbladets legendariske Leif-Åke Josefsson än ifjol.
* * *
Har ni några förslag på svenska spelare som borde få polkagrisar av mig?
* * *
Scott Gomez blir nästan lika utbuad som när han besöker Prudential Center…då vet man att det inte varit någon bra kväll.
* * *
Det verkar inte som att Phaneuf blivit alltför knäckt över nidramsorna från läktarhåll.
Han trampar efteråt omkring i sitt svettiga underställ ute i den trånga korridoren utanför omklädningsrummet och visslar och signerar klubbor och ser  tuff ut.
Det är nästan så man förstår Elisha...
* * *
Eftersom han i en reklampaus berättar på jumbotronen att han laddar med Stones inför matcherna tycker jag ju personligen att ”Gomer” är ursäktad.
* * *
I Rangers-rummet är det nästan lika tyst som på södra läktaren på Domnarvsvallen när Brage spelar fotboll.
Men reportrarna radar snabbt upp sig runt Macke, för de har lärt sig:
Han stannar alltid kvar och förklarar sig, vad som än hänt.
* * *
Det är väldigt trist att inte se Nilson och Huselius inne i den uppsluppna Calgary-kabyssen.
För att inte tala om Anders Eriksson.
Av honom fick man ju till och med snus om det skulle vara så.
Men han råkar ju vara utrustad med det starkaste psyket av alla och kämpar tydligen glatt på i AHL.
Så chansen kan ju finnas att vi får höra det klingande Bollnäs-målet chez Flames igen.
* * *
Hinner inte in på Renneys presskonferens, men ser på tv-monitorerna att han ser lite pressad ut.
Hoppas Brooksie och de andra ansätter honom om det ständiga pusslandet med kedjorna.
Det är ju befängt att han efter 30 matcher fortfarande inte satt ihop mer än en checking-line.
* * *
Iginla bara ler och ler. Jag tror inte det finns en lyckligare spelare i hela NHL.
Good for him.
* * *
Det värsta med det här är att Simon jobbar i dörren i morgon och kommer att hålla långa föredrag om Renney och Sather och Drury och Betts och fan och hans mormor varje gång jag råkar gå förbi.
Hundra miljoner på att jag får höra uttrycket ”they can’t score for shit” vid minst tre tillfällen.
* * *
Nu går ridån ner för i natt. Tack för att ni var med, vi ses och hörs i veckan.