Hockey i skuggan av Vita huset, del 2

1-0 till Caps efter första.
Och det är en so far sylvass Bäckis som gör målet.
Så vill en svensk murvel på besök i huvudstaden bli mottagen!
* * *
Stämningsmässigt…nja, jag vet inte.
De som är här för bra liv, det ska icke förnekas.
Men de är inte så många som de borde vara. Det gapar stolar tomma på varenda sektion. Har DC-publiken redan glömt vad det är för pärlor de har i sitt hockeylag?
* * *
Precis som väntat spelas det rena drömhockeyn på den här isen ikväll.
Det skummar av kreativitet i båda lagen och varje gång de kommer in i anfallszon inte bara känns det som att nåt ska hända – det gör det också.
Eller också det bara jag som är svältfödd efter alltför många Xanax-substitut på Garden.
Enda gången jag känner mig hemma är när Boston kommer loss i ett friläge i numerärt underläge…
* * *
Varför stavar Shaone Morrisonn sitt efternamn så?
Med två n på slutet?
Det är en styggelse.
* * *
Det är ju inte bara det att Bäckis nätar. Han skapar två och ett halvt kanonläge till.
Pojken är hetare än lava i kväll.
* * *
Förnamnet, Shaone, håller inte precis Mario Kempes-klass det heller.
* * *
”Y.M.C.A”.
Det var inte igår man hörde den i en hockeyhall.
Men inte mig emot.
Jag blir alltid glad av gamla bög-anthems!
* * *
Lysande kommentar, Thomas P. Det kan man kalla klassiskt namn.
* * *
Man förstår Brent Johnson får ont efter uppvisningen på Bergerons och Kobasews dubbelchans.
Det kan vara det hårigaste jag sett i räddningsväg den här säsongen.
* * *
 Verizon-institutionen som leder ramsorna med nåt slags näverlur, han känns ändå som att han hör hemma i Mora – inte vid en NHL-rink.
* * *
Johnson – som presenteras med det klassiska Carson-ropet ”Heeeer’s Joooohnny” – gör ytterligare en serie grymma räddningar
Den konkurrensen hade Theodore inte räknat med när han skrev på i somras…
* * *
Snart kommer Nyllet att börja trolla också. Bara han får lite mer istid. Kom igen Boudreau, du vet ju vad han kan…
* * *
Okej, ska ha kaffe nu. Nästa paus , då hörs vi igen.