Hockey night i Soprano-land, del 3

Hej vad det går.
Ett tag står det alltså 5-1 – och i det läget känns det som att Devils ska göra rotmos av the so called storebror.
Men Zherdev och Gomez – som har en stor kväll mitt i buropsregnet – ser till att reducera.
Så vi har alltså 5-3.
Det kan bli en klassisk tredjeperiod
* * *
Så roligt som när det står 5-1 har Devils-fansen inte haft sen The Rock öppnade.
Ett år av frustration vänds till jublande Rangers-hån-festival.
Fast nu har nervositeten börjat spridas igen…
* * *
Jo, tammefan….det händer IGEN!
Rangers släpper in kvällens andra i numerärt underläge.
Snart kan de börja uppträda på cirkus.
– Stor sensation! Kom och se hockeylaget som alltid släpper in mål när de får ha fler spelare än motståndarna på isen.
* * *
Det är ju bara att lyfta på den imaginära hatten för Devils.
Grejen är att Rangers, om man bortser från de hysteriska PP-tabbarna,  inte gör någon särskilt dålig match ens under den period då hemmalaget går upp i fyramålsledning.
Men New Jersey är alldeles lysande och dominerar stort.
* * *
Den som frågade om Johnny O inte är Sveriges mest underskattade NHL-spelare.
Jo, absolut, lyder svaret.
Nu gör han sitt första mål – tror jag – på Henke också.
* * *
Har Sather i blickfånget och kan inte låta bli att snegla mot honom när andra PP-målet går in.
Han ser helt oberörd ut.
Men mannen måste ju inse att något är tvunget att göras.
Ett NHL-lag KAN inte ha backar som Kalinin (minusmaskinen, som Brooks kallade honom idag) , Redden och Rosie O’ Donnell.
* * *
Ja, FivePoints, jag erkänner:
Devils spelar rolig, offensiv, fantasifull och sevärd hockey också.
* * *
Mtt rätttstavningprogram vill ändra Kalinin till kallsinnig.
Det kunde inte vara mer inkorrekt.
* * *
Den vildögde Gomez peppning i båset efter 3-5-baljan var sådan som skulle kunna användas i jumbotronen på Garden när fansen ska hetsas.
* * *
När Danny Girardi sänker folk med knytnävarna, då vet man att nåt speciellt pågår.
* * *
Jag tror fortfarande Rangers får svårt att vända, men ser väldigt mycket fram emot den sista akten.
Slutrapport blir en sen historia, är jag rädd.
Efter omklädningsrumsinventering – och lite Albelin-jakt – hakar jag på de sista publikresterna till Penn Station och åker hem.
Här ute vill man inte gå omkring för sig själv en fredagskväll.
Ha förståelse.