Hockey night i Soprano-land, del 5 – The End

?????
Det är bara så man kan sammanfatta det här absurda spektaklet.
Vad i hela helvetet var det som hände?
Först lyckas alltså Rangers med konststycket att komma ikapp från 1-5-underläge.
Men 11 sekunder efter att Callahan brakat in den osannolika 5-5-kvitteringen ger Elias hemmalaget ny ledning. Och så rasar  alltihop iväg till 8-5.
Jag tror aldrig jag sett något liknande.
* * *
Henke ser inte arg ut efteråt.
Inte uppgiven heller.
Snarare…chockskadad.
Han sitter där med alldeles tom blick och svarar mekaniskt på frågorna Brooks och de andra så skonsamt som möjligt
– Jag måste spela bättre, säger han tyst och entonigt.
Sen schasar PR-männen iväg hela presshopen.
* * *
Vid 5-5 står Sather upp och jublar i sin lyxbox.
Tio minuter senare sitter han ner igen, om man säger så.
I ena mungipan hänger en cigarrstump som det ser ut som att han håller på att äta upp .
Och bär man ansvaret för att Kalinin bär Rangers-tröja har man anledning att äta cigarr, faktiskt.
* * *
Jo, de är förstås glada inne i Devils-kabyssen.
Fast mest häpna.
De fattar inte riktigt vad som hände, de heller.
Det är bara Bobby Holik som inte verkar fästa nåt avseende vid den bisarra händelseutvecklingen i slutperioden.
Han sitter, i bar överkropp, och muttrar om utvisningen han åkte på i början av matchen.
– Jag gjorde ju ingenting. Hur kunde han döma ut mig, säger han och ruskar sitt svettfuktiga hår så en tjeckisk reporter intill får ta betäckning.
* * *
Jag är ledsen, Alex, men när Wandell gjorde sitt jungfrumål stod jag i snålblåsten på Newarks Penn Station och väntade på ett förbannat tåg.
Följaktligen kunde jag inte skriva så mycket om det.
Men jag gör det nu.
Det är såklart alldeles underbart att snubben, som var elitseriespelare alldeles nyss, går in och sätter en på självaste Detroit.
* * *
– Den sjukaste match jag spelat…
Johnny Oduya bara ruskar på huvudet efteråt.
* * *
Även Tom Renney ger ett rätt chockat intryck när han kliver ut i den föredömligt autostrada-breda korridoren utanför gästrummet för att hålla sin presskonferens.
Ett tag ser det rent av ut som att han ska börja gråta.
Men istället säger han nåt tyst om att man inte bara kan skylla på backarna.
Jodå, Tom, det kan man visst det.
* * *
Fint att se att Per kommit hem ordentligt också..
Han får gärna berätta mer om ståhejet nere på läktaren.
* * *
Lagkamraterna är redan påklädda och de flesta har till och med försvunnit ut till de luxury-bilar de får åka hem i.
Då sitter Chris Drury fortfarande på träningscykel, i underställ, i massagerummet mitt emot omklädningsskrubben.
Intill står Scott Gomez med tom blick och mumlar nåt.
Jo, lagets ledargestalter har en del att fundera på.
* * *
Det är åtminstone fem amerikanska kollegor som kommer fram och kläcker ur sig varianter på temat ”om Sundin vill vinna Stanley Cup ska han inte komma hit”.
* * *
Det har gått mer än en halvtimme sedan slutsignalen när jag kommer ut i den byiga New Jersey-kvällen, men det är fortfarande gott om dansande, sjungande Devils-fans kvar runt The Rock.
Som sagt, det här är den roligaste kväll de haft sen den nya arenan byggdes.
* * *
Nu ska här produceras referat också.
Vi hörs från Garden i morrn.
Då kommer ju klang- och jubelklubben Carolina hit….