Inför Suddens ögon…, del 2

2-1.
Och inte för att man behöver misstänka att Sudden sitter uppe i sin loge och gapar av hänförelse, men det  är en okej Rangers-period.
* * *
Nåt ska man göra för att liva upp en Carolina-match.
Så bloggen har helt fräckt övergett vännerna på pressläktaren och sitter nu på en ledig stol på sektionen precis ovanför Rangers bås.
Kul att, äntligen, få se hockey ur det perspektivet igen.
Det går fan så mycket fortare, och är fan så mycket hårdare, än man fattar där uppe bland takåsarna.
* * *
Med svarta tröjor känns Carolina ändå lite roligare att titta på.
Banal synpunkt, kan tyckas – men likafullt korrekt.
Det betyder mycket hur lagen ser ut…
* * *
Men alltså, Surkålsmannen, kom tillbaka – allt är förlåtet.
Nere på de vanliga sätena sitter ju var och varannan jävel och trycker sig just surkål.
En häpnadsväckande upptäckt.
* * *
Oh, Rangers GÖR ett shorthanded istället för att släppa in ett.
Man nyper sig i både ben och armar.
Otroligt snygg passning av Fast Freddy Quadzilla där, för övrigt.
* * *
En annan irriterande detalj på läktaren är att det ständigt springer försäljare i trapporna och kränger bira och pretzels och burgare och all möjlig skit.
Tänk, att de måste stoppa i sig så förbannat just när de går på idrott, amerikanerna.
* * *
Det är mycket som är konstigt ikväll också.
Inte nog med mål i numerärt underläge AV Rangers.
Macke gör matchens första mål också – i powerplay.
Tiden är i sanning ur led den här helgen.
* * *
En kille strax bakom tycker till och med att det är okej att han, en vuxen karl, sitter och kladdar med en sockervadd.
* * *
Visst känns det som det ekar från Newark när Rangers direkt efter första mål släpper in kvitteringen.
Usch, den är svår att skaka av sig den där New Jersey-upplevelsen.
* * *
Okej, nu ska jag ut till surkål och sockervadd igen.
Hörs nästa paus.