Hockey Tour in California

It never rains in southern California, sjöng Albert Hammond.
Yeah right.
När jag kommer hit är det förstås rena Göteborg.
Ända sedan jag landade på LAX på söndagskvällen har det skvalat konstant.
Suck.
Å andra sidan har jag inte kommit hit för att ligga vid någon pool.
Som flera kommentatorer ju redan räknat ut ska jag se på hockey bland palmerna.
Kings-Sharks ikväll, Ducks-Rangers i morgon och Kings-Rangers på onsdag.
Och naturligtvis blir det liveblogg i dagarna tre.
Fajterna kommer inte att starta förrän halv fem på morgnarna, er tid, men jag räknar kallt med att ha åtminstone några av er med mig in i gryningen.
* * *
Här är en fin bild från helgen:

Det är alltså vår Höken som är uppe i Garden-logen på Garden med Big Mats.
Bloggen var där han också – därav det något forcerade i bloggandet under Carolina-matchen – och känner nu att han måste hyra en sån lyxbox till nån högtid framöver.
Det var som att Sudden och hans vänner – bland dem alltså Peter Stormare och Alexander Skarsgård – såg Henke briljera från en svit på Wynn i Vegas.
* * *
Larry Brooks var med på den rätt saftiga sextimmarsflighten från New York igår.
När the going gets tough, då åker the tough till LA, som det gamla ordspråket lyder.
* * *
Så Avery får inte komma tillbaka till Dallas.
Som det låtit de senaste veckorna var ju inte det särskilt oväntat.
Men jag säger det igen:
Vem trodde Brett Hull att han värvade i somras?
Andreas Karlsson?
Hoppas dumstruten sitter bra, Brett.
* * *
Här är en del av intervjun med den glade, öppne och uppsluppne Sudden som inte fick plats på det begränsade utrymmet i söndagstidningen:
Fast, alltså…om man får tio miljoner på ett ställe och bara fyra på ett annat…det borde rimligen vara rätt svårt att bara lämna sex miljoner på bordet?
– Ha ha, ja, var skulle du jobba?
Det valet vore inte så svårt.
– Ha ha…well, vi får se. Jag har bestämt mig för att spela den här säsongen. Jag har fått tillbaka suget och ser fram emot matchsituationer igen. När det är match och pucken släpps…den atmosfären är otroligt speciell och går inte att återskapa på något annat sätt.
Men du skriver bara kontrakt för resten av den här säsongen?
– Jag tror det. Jag spelar de matcher som är kvar efter jul och nyår, sen får jag sätta mig ner och se hur det känns. Inte minst i ljumskarna, ha ha.
Det är OS i Vancouver 2010. Har det funnits med i din tankevärld?
– Absolut inte. När vi vann senast sa jag att det var min sista OS-turnering och det står jag fast vid.
Du har gjort ditt i Tre kronor?
– Nu får jag väl äta upp det här, men…ja, som det känns nu.
I övrigt kan ni, om ni nu missade det, läsa här.
* * *
Och plötsligt är Gonäs-Jonas ensam svensk i Maple Leafs.
Hade han nog knappast räknat med.
Men stackars Anton Strålman.
Det finns inget värre för spelarna än att bli nerskickade till farmarlaget just som det börjat kännas som att de etablerat sig i NHL.
Han får försöka trösta sig med att Maple Leafs i alla har sitt  lag – Marlies – i Toronto.
* * *
Man får alltid en skön Pebben-story när man intervjuar NHL-svenskar.
Sudden i lördags?
– Det var under uppvärmningen inför en match mellan Leafs och Bruins för några år sedan. Vi låg och strechade på varsin sida om rödlinjen. Han hade inte gjort ett mål på hela den säsongen så jag kunde inte hålla mig från att ropa åt honom: ”Fan vad målfarlig du är, Pebben”. Naturligtvis gjorde han sitt första mål i just den matchen…
* * *
Nu ska jag dra en repa på Sunset Boulevard.
Brunch på Duke’s är obligatoriskt när man befinner sig här.
Vi hörs, hoppas jag,  framåt morgonen.