Hockey Tour in California, del 2

Ber att få börja med en liten fanfar.
För min egen skull.
Detta är nämligen min debut i Staples Center och för mig finns inget större än att komma till nya arenor (jo, det finns det visst det, men just nu kan vi väl låtsas lite…).
Inte nog med det:
Kings är det enda NHL-lag jag aldrig sett live tidigare, så vi knyter ihop en tung säck när den här matchen börjar.
* * *
Med tanke på tidigare erfarenheter av trafiken i den här stan åker jag vansinnigt tidigt från mitt lilla home away from home i West Hollywood, men det har jag inte mycket för.
Det är bumper to bumper på 101:an ner mot Downtown och en resa som ska ta drygt tjugo minuter klockar istället in på närmare en timme.
Ibland undrar man hur någon överhuvudtaget står ut med att bo här.
* * *
Vilka andra arenor jag har kvar?
Ja, det är ju tyvärr alla i Kanada utom Ottawa – plus de i Columbus, Raleigh, Chicago och St. Paul.
I St. Paul var jag visserligen på republikanskt partikonvent i somras, men det kan ju inte räknas, eller hur MN Johan?
* * *
Kör fel gör jag också, på sluttampen.
Det vill man helst försöka undvika i downtown LA.
Annars kan man hamna i, exempelvis, South Central och plötsligt har man att göra med Doughboy från Boyz in the hood istället för med Erik Ersberg från Los Angeles Kings.
* * *
Blake, det verkar inte vara nån fara med Bäckis. Han utgick på grund av en migränattack i senaste matchen. Det bör Caps medicinmän ha grejat vid det här laget.
 * * *
Lyckas leta mig fram till pressingången och kliver in samtidigt som Sharks anländer.
Och tro mig, Thornton & co  ser bättre ut än konkurrenterna till och med i konsten att kliva av en buss.
* * *
Jädra könstigt att sitt på ”fel” sida och se Red Wings vara på väg genom – en till synes motig – tredjeperiod när klockan bara sex på kvällen.
* * *
Första intrycket av Staples är mycket gott.
Exteriören hör definitivt till de glassigare jag sett; närheten till Hollywood går inte att ta miste på.
Och press-faciliteterna är helt klart femplus. Eken skulle göra trippla mollbergare genom loungen. Det är egna kockar som karvar i stora stekar, det är glass, det är bakelser och det är ett sensationellt utbud av olika rätter.
I la la land vet dom hur man smörjar press…
* * *
Oscar Möller har inte hunnit inleda JVM-äventyret ännu, och efter allt beröm han fick efter senaste matchen kan jag inte tänka mig något annat än att Erik Ersberg står igen.
Sen är Douglas Murray givetvis med och tacklas i Shark.
Så lite svenskfest får vi i natt också.
* * *
Vet inte riktigt hur jag ska skriva för att inte framstå som helt osedlig och kladdig, men…ja, det är osedvanligt mycket kvinnlig fägring i pressrummet också.
Fast ska så ska det väl vara i den här bygden.
Om New York är USA:s hjärna är ju L.A kroppen.
Eller som vännerna på Elaine’s sa om en bekant som flyttade till Oklahoma häromåret:
– Han är för dum för New York och för ful för Los Angeles.
* * *
Jeremy Roenick spelar inte, på grund av elak axelskada.
Trist det.
Jag när en en hatkärlek till den mannen.
* * *
Nu har jag flyttat till pressläktaren och kan konstatera att själva arenan är rätt sjysst den också. Läktarna går i svart och marinblått och logerna ser, inte helt oväntat, perverst lyxiga ut.
Bra sikt har man från pressläktaren också.
I alla fall om man försöker tänka bort den stolpe som skymmer ena målet för mig…

Hmmm
* * *
Fan,  Lindberg. Pyttipanna. Så får du inte säga. Det är bara den sortens termer som kan väcka hemlängtan hos mig.
* * *
En stolpe mitt i synen! Ha! Det har jag inte varit med om sen nyss nämnda Domnarvsvallen.
* * *
Värmning pågår och jag vill påstå att det går att se, ända härifrån,  hur självförtroendet lyser om Sharks.
* * *
Ingen ska komma och anklaga DJ:n i Staples för överdrivet bra smak.
Nu vräker han på med nån alldeles vedervärdig pudelrock som 80-talet borde ringa och be honom sluta med, så decenniet får sluta skämmas nån gång.
* * *
Rob Blake har ju gjort sina år i L.A och ligger under den inledande stretchningen vid mittlinjen och småpratar med Kopitar.
Ser trevligt ut.
* * *
Det är mycket snygga bilder på kändisar överallt i Staples-environgerna. Vanligaste objektet: Jack Nicholson. Tyvärr lär vi inte få se honom ikväll. Det är väl bara basket han tar sig hit för.
* * *
Pride=Power=Passion, lyder Kings-mantrat som rullar på jumbotronen.
Ärligt talat, vad är det för puckad floskel?
* * *
Apropå basket. Laker-girls har man hört talas om; till och med Toby Ziegler talade om dem som ett av få oumbärliga inslag i tillvaron i ”Vita huset”. Har Kings lika minnesvärda cheerleaders?
* * *
Apropå basket igen: Det är en rätt maffig samling pensionerade Lakers-tröjor som hänger i taket.
Magics 32, Wilt Chamberlains 13, Kareem Abdul-Jabbars 33.
Ojvoj.
* * *
Som i alla andra situationer i Kalifornien kan neurotiska Biffen inte låta bli att undra:
Vad händer om det blir jordbävning just nu?
Spricker isen? Rasar den här pressläktaren samman? Lossnar jumbotronen? Får spelarna stora skälvan?
Hoppas vi inte får veta.
* * *
Då ska rätta till en krånglande turtleneck och hämta lite kaffe.
Sen åker vi.
Tips?
Det är ju svårt att tro att San Jose inte vinner och det gör dom med…4-2.
Hörs i paus nummer ett..