Hej hockeygubbar och slå i glasen, del 4 – The ENd
Matchens tomte är utsedd:
Jag.
För visst var det jag som inför sista perioden skrev den här meningen:
”Rangers kan fan inte tappa det här”.
Morsning korsning.
* * *
Eken, som förstås har bråttom ner till sin Bäckis efteråt, blir frustrerad över att det går så sakta i gångarna nerför läktarsektionerna att och försöker smita före.
Då håller på det på att bli slagsmål.
Särskilt en äldre gubbe hojtar och viftar efter
– Vilka bönder, säger Eken.
Som kommer från Gävle…
* * *
För er som inte såg då:
Capitals, med en helt bisarrt inspirerad Ovetjkin i spetsen, gick i kapp – och vann sedan på övertid.
Så kan det gå, som redan Kurt Vonnegut konstaterade.
* * *
Fast jag kom till insikt under slutperioden.
När det stod 4-3 sa jag högt:
– Caps kommer att kvittera, sen avgör de på övertid.
Fråga Varpu och Eken om ni inte tror mig.
* * *
Det är förstås deppigt i Rangers-kabyssen efteråt, men Näslund ser ändå till att Allehanda får vad Allehanda ska ha.
Ja, Markus – reportern alltså – blir till och med introducerad för Rangers PR-människor.
Det är vackert att se.
* * *
Jag var faktiskt så säker att jag hade packat ihop datorn när Morrisonn avgjorde.
* * *
Det var inte långtifrån att Bäckis gjorde sitt första på Henke.
– Jag trodde faktiskt att mitt skott gick rakt in. Men när jag kom till båset var Flesichmann direkt på mig och berättade att han styrt in den, berättar en glad och svettig 21-åring när han stöter på bloggen och slagsmål-Eken i den där sura gamla korridoren där vi alltid står.
* * *
Morrisonn går förresten omkring med en anskrämlig byggarbetarhjälm, fullklistrad av siffror, efteråt.
Varför då undrar, vi.
Bäckis ropar efter honom.
– Öh, berätta om hjälmen för killarna!
Men Morrisonn vägrar.
* * *
Fast man ska akta sig för Eken. Det är ingen tillfällighet att han kommer från samma stod – och med lite god vilja kan påstås nästan heter – som Lillen Eklund.
Han har till och med hållit på att hamna i slagsmål med självaste Micke Sundlöf en gång.
Men det får ni fråga om på Bäckisbloggen, som för övrigt återfinns här.
* * *
Innan han kliver ut i den svinkalla Manhattan-natten drar Nyllet på sig en stor, ful mössa med en 92:a i fronten.
– Det är Bäckis märke. Han säljer mössor här i USA, påstår Huddinge-Tarzan.
Men den går vi inte på.
* * *
Henke går faktiskt att prata med efteråt, även om det är tomt i de där omskrivna ögonen.
– Jag är väldigt besviken. Det är inte så här man vill gå in i julvilan, suckar han.
Vi förstår, men hoppas att Shoestrings Kalle Anka-tejp hjälper till att pigga upp under julafton.
* * *
Bäckis med föräldrar kommer hem till familjen Nylander under julafton – och Nyllet ser fram emot att få servera den unge epigonen några exklusiva rätter han snitsat ihop.
– Det går framåt, säger han när vi frågar om det fortfarande är lika svårt att få ynglingen från Gävle att äta vuxenmat.
– Han har testat några bitar sushi och smakade lite på en ”seabass” jag lagade häromsisten.
Huddinge-Tarzan låter som en stolt far när han berättar…
* * *
När de släpar iväg Ovetjkin genom ”vår” korridor för tv-intervju dryper svetten fortfarande om understället och han ropar, rätt otrevligt åt Caps PR-man.
– Hey, Paul, give ge mig en fucking handduk.
Och Paul som är så otroligt sympatisk…
* * *
8-2 borta mot Toronto.
Dallas kan fortfarande.
Men var det inte nån som sa att Maple Leafs var på gång?
* * *
– Det här, skrockar Bruce Boeudreau, är den bästa julklapp jag kan tänka mig. Men säg inget till min fru…
* * *
På Nyllets tid tappade Rangers aldrig några 4-0-ledningar.
Påstår jag.
Han bara flinar.
– Vi ledde för det mesta med 5-0, så det blev aldrig några problem, menar han.
* * *
Canucks kanske behövt Sudden i natt.
0-5 mot Sharks efter halva matchen…
Ojvoj.
* * *
Nej, nu drar vi ner gardinen och tar, liksom spelarna, några dagars ledighet i bloggen.
Jag ber att få önska er alla en riktigt god jul.
Nu:
Mot Elaine’s!
