Wrigley Field, del 2

Gott nytt år ber jag att få önska NHL-bloggens alla smarta, roliga och allmänt underbara läsare.
I skrivande stund har det  för de flesta av er hunnit bli det nu.
Nytt år alltså.
Men jag är kvar i 2008 ytterligare några timmar.
Så könstigt kan det vara.
* * *
Wrigley Field…vad gäller amerikansk idrott finns det, med möjligt undantag för Fenway Park i Boston,  inget heligare än det här dragiga gamla bygget.
Och jag har faktiskt varit här förut.
Höken och jag gjorde nåt slags baseboll-reportage i Windy City  för två somrar sedan och såg Cubs mot, tror jag, Kansas City.
Då var det knakade fuktigt och varmt.
Det är det sannerligen inte nu.
– Men dig såg man ju knappt utomhus överhuvudtaget, säger Homer anklagande när vi ses i omklädningsrummet efter Red Wings timme på den rätt lökiga Wrigley-isen.
Nej, givetvis.
Jag är väl inte dum heller.
* * *
Hdw gör comeback som kommentatorsspårets egen flygledare.
Vi andra gör vågen.
* * *
Precis som Fenway ligger Wrigley i ett coolt område också, fullt av smala, vindlande gator, låga hus, fräcka barer och egendomliga butiker.
Men får ett nästan brittiskt intryck och det  är vanligtvis inget gott omdöme för en anti-britt som Biffen, men…just nu är det det i alla fall.
* * *
Brian Campbell ser ut som mytomspunne leksingen Niklas Eriksson när han står i Cubs fräsiga omklädningsrum och håller föredrag om hur det var att spela utomhusmatchen i Buffalo förra nyåret.
Fast han är förstås inte riktigt lika cool.
* * *
Eftersom solen gassar över windy city får spelarna dra tjocka streck av sånt där svart mojs under ögonen, ni vet sånt  amerikanska fotbollsspelare alltid använder.
Det har dom inget emot.
– Det är ju inte så ofta vi får chansen , flinar Lidas.
Har det effekt?
Det tror Lilja.
– Jag blev bländad först, men så  provade jag det svarta och det blev faktiskt bättre.
 Kronwall är  dock övertygad om att hans skånske backkollega bara fantiserar.
– Det är nog mest psykologiskt. Men visst ser jag rätt grym ut?
Onekligen.
* * *
Visst, det är Cubs hemmaarena det här.
Men ändå.
Lite oroande är det att se ett baseboll-trä stå lutat mot Dustin Byfugliens plats i omklädningsrummet.
* * *
Det är ligans två snyggaste tröjor som ska exponeras i den här matchen.
Och nu blir de faktiskt ännu snyggare.
Båda lagen kör i vintage-ställ som får till och med en souvenir-vägrare som undertecknad att fundera över om det inte är läge att hissa lädret.
* * *
Jim Bedard, Red Wings godmodige målvaktscoach, kommer pulsande över center ´field, ser bloggen och säger, som alltid:
– Systembolaget.
Ja, där skulle man vara…
* * *
Det är rena Stanley Cup-trängseln inne i bägge omklädningsrummen.
Lille Hudler har så svårt att komma till sin plats att han rent av får lov att ge ett stycke storväxt bloggare från Borlänge en armbågstackling…
* * *
Som hdw redan varit inne på i kommentatorsspåret har ägarfamiljen Illitch  sett till att Red Wings-spelarna fått med sig familjerna på nyårsresan till Chicago och efter det reguljära träningspasset åker farsorna i laget skridskor med sina kids på Wrigley-isen.
– Det är så bra som det kan bli, menar Lidas.
* * *
I Skåne har det aldrig funnits några utomhusrinkar.
Tror jag.
Men det har det tydligen visst det.
– Jo för fan, hojtar Lilja, Rydebäck. Det var där jag började spela och det var minsann utomhus.
Rydebäck?
* * *
Men även om nu familjerna är med lär det inte bli så värst mycket till nyårsfest för Red Wings-spelarna..
– Matchen börjar ju tolv. Så vi måste åka från hotellet vid nio. Då ska man ha käkat frukost också. Det kan nog bli rätt jobbigt vid tolvslaget, suckar Zäta,
Det är nästan så man hör ett sting av längtan hem till Privé…
* * *
Så länge man rör på sig…
Det är mantrat i bägge omklädningsrummen när det kommer frågor om kylan.
Men om man blir utvisad rör man sig inte särskilt mycket, vilket det känns angeläget att påpeka för såna som Kronwall och Lilja.
De ser rätt oroliga ut vid blotta tanken.
– Men där måste de väl ha värmeelement och grejor, säger ”Kronner” nervöst.
Det är inte att ge sig fan på.
Ska man få ett straff så ska man väl…
* * *
När jag innan frukost ser coach Babcock på väg in genom entrén med tidningsbunt under armen inser jag att jag hamnat på samma hotell som Stanley Cup-mästarna.
Jobbigt.
För dem alltså.
Jag har hållit hela hotell vakna med mina snarkningar förr…
* * *
Isens kvalitet verkar dock oroa spelarna mycket mer än kylan.
Det är bara Zäta som grimaserar lite över hur kallt det är.
– Ja, han vill ha det lite mer ordnat för sig, flinar Micke Samuelsson.
* * *
Här har vi ett litet bildspel från dan före dan.

Hockeyrink i arla morgonstund.

Det inre på klassiska Wrigley Field.

Ah, bildfan hamnade på snedden. Annars hade det stått: – Öh, vet du var muggen ligger. – Ja,  det är där borta vid Zäta.

Utomhushockey…dan dagen, den sargen.

Tomas Ros idoler tränar.

Kaos i Blackhawks omklädningsrum. Hårde Duncan Keith närmast.

Zamboni in the sun.

Dagens rätt: Surkall Chicago-biff med extra dubbelhaka.

Stanley Cup-mästare på väg över Center Field (heter det väl?)
* * *
Då inväntar vi tolvslaget i Chicago.
Jag har ingen aningen om vad jag ska göra. Antigen går jag väl och sätter mig på nån bar, eller så så kör jag en simpel room service och kollar fyrverkerierna över Michigan-sjön från hotellrumsfönstret.
Ensamhet är bloggarens lott, också på nyårsafton.
Hur som helst, igen:
Gott nytt år på alla.
Vi hörs från matchen.