Wrigley Field, del 6 – The End

Världens bäste back har studerat era kommentarer.
Jag sitter i pressrummet och håller på att uppdatera dem när jag plötsligt märker att någon står nerböjd och blänger över axeln.
Det är Lidas, på väg till podiet för presskonferens, som stannat för att köra lite med sin fellow mas.
– Kollar du andra så du vet vad ska tycka, skrockar han.
Ha!
* * *
Tog lång tid det här.
Sorry.
Men det blir så när vi hinner få med saker i papperstidningen.
Då får jag att göra
* * *
Det blev ju ett klassikt scenario för årets upplaga av Red Wings.
Först underläge – sedan seger.
Fast spelarna hade skoj hela tiden, visar det sig.
– Det var mycket roligare än jag trodde, säger Lilja..
– Alla hockeyspelare borde få uppleva det här, tycker Lidas.
– En otroligt cool upplevelse, säger Samuelsson.
– Jag hade inte trott  att det skulle vara så roligt, ler till och med Zäta
* * *
På förekommen anledning:
Att vara taxichaffis och inte hitta till ett av de mer profilerade hotellen i staden där man jobbar, det tycker jag är likvärdigt med att vara hockeyspelare och inte veta att man byter sida i varje period.
* * *
En 6-4-förlust är inget som verkar störa Blackhawks-fansen alltför mycket.
De sjunger och dansar sig  ut ur sin klenod till arena.
Stor dag i Windy City, detta.
* * *
Bobby Hull påminner om en godmodigare Van Morrison när han skrålar sig igenom den där hockeysången.
* * *
Man förväntar sig att spelarna ska sitta och gnugga köldskadade tår i omklädningsrummet efter tre timmar i kylslagen
Men inte alls.
Bortsett från att de befinner sig i ett baseboll-hem är det samma tillbakalutade här-har-vi-det-gött-känsla som möter
– Vi frös inte det minsta, förklarar The Mule.
– Tvärtom, på bänken hade vi varmluft. Det var riktigt mysigt, nästan så man inte ville åka ut på isen….
* * *
Lidas tänkte på sin barndom i Avesta och Skogsbo under matchen.
– När det blåste snö över isen, då kändes det som när man lirade på uterinken hemma, säger han drömskt.
Ja, men Chicago är ju Sveriges Avesta…
* * *
I morgon flyger Red Wings vidare till Minneapolis.
Hdw, kan vi få veta exakt när?
* * *
1932 pekade Babe Ruth på en punkt intill klockan på Wrigley Field.
Sedan drog han en homerun exakt på den punkten.
I princip gjorde Datsyuk om det konstverket idag.
* * *
MN Johan, jag är hemskt ledsen, men…nä, det finns ingen möjlighet för mig att komma upp.
Men nån gång, jag lovar…
* * *
Ja, jag föredrar ju fortfarande den inbäddade, varma spa-känsla i en modern hall som Wachovia Center, men okej – en gång om året kan  den här sortens friluftsdag vara kul.
Fast jag vidhåller att Miami och Las Vegas borde vara intressanta spelplatser i fram tiden.
Nu slår vi igen nyårsbutiken.
Hörs inom kort.