Den bästa dagen är en dag av törst, del 2 – The End

Ah, fan.
Det gick ju inte det där, Karin Boye till trots.
Beklagar – ungbloden hade gjort sig förtjänta av en stor framgång.
Men det är inte lätt att vinna en final mot kanadicker som fått vinnarinstinkten med bröstmjölken, i Kanada, med 20 000 fanatiska hemmafans på läktarna.
Den som behöver få utlopp för fientliga känslor visavi kanadensare som buade åt Hedman och Markström – och höll upp självgoda skyltar om vem som äger sporten hockey – kan med fördel kolla på de här fina klippen (del 2 finns i en länk strax under, som ni kan se).
De blir inte mindre gött av det faktum att det är en viss Tom Renney som står i Kanadas bås – och att han häromdagen berättade för Post att han fortfarande inte sett om den här matchen.
För övrigt 1: Man har ju viss koll på hur  det slutar, men det är fanimig fortfarande spännande att se.
För övrigt 2: Titta noga så ser ni en av den här bloggens gudfäder, Niklas Larionov Eriksson, i båset…
För övrigt 3: Det var verkligen inget fel på magnifike Sigge Svenssons första straff heller….
För övrigt 4: Det går fortfarande inte att förstå att han vågade…
* * *
Apropå Eriksson är han numer juniortränare i Leksand och som sådan var han naturligtvis uppe i natt och såg finalen.
I andra paus skickade jag ett mess och frågade hur det här skulle vändas.
Svaret löd:
– Mer Ramones i högtalarna.
Thats my #16.