Suddens comeback-afton, del 5

Nog satan är det konstigt att se karln i en Canucks-tröja, ha ha.
Men man vänjer sig väl.
Kanske…
* * *
2 minuter och 29 sekunder är vår hjälte på isen i första.
Så Vigneault håller löftet om att matcha sin nya stjärna försiktigt.
Men det hade blivit mer om Canucks låtit bli att dra på sig så många utvisningar.
Det  bör de sluta med.
Vi vill ju se Sudden…
* * *
På Garden satt jag och gnällde över att det var så lite utvisningar.
Då drog Rangers på sig två snabba – och plötsligt hade Habs gått upp i tvåmålsledning.
Tjenare.
* * *
Publiken i Rexall Place buar varje gång Mats har pucken.
Well, kanadensare är bra på att bua åt svenskar, det lärde vi oss i JVM-finalen häromdagen…
* * *
Oilers coach Craig MacTavish ser, slår det mig plötsligt, ut som stjärnkocken Tony Bourdain.
En filet mignon, tack. Medium rare.
* * *
Det roligaste i första perioden var att de visade andra som haft nummer 13 i Canucks – och då fick man se gamle Lars Lindgren.
* * *
Jag är inte avundsjuk på de kollegor som tvingades stanna på Garden och nu intervjuar Henke…
* * *
Jag var verkligen förtjust i Lars Lindgren. Förmodligen för att han såg ut som betongarbetare snarare än hockeyspelare.
* * *
Oj, nu ringer de nerifrån lobbyn.
Den sena delivery-pastan är här.
Vi hörs i nästa paus.