Vancouver, del 9

Det var ju surt.
Canucks var bra idag – och förtjänade åtminstone en poäng.
Det tyckte de själva också.
– Ja, de hade tur. Pucken studsade deras väg. Men du vet hur det är, det är dom där satans små marginalerna, grimaserar Sudden när jag får en liten enskild pratstund med honom efter den där After hours-intervjun kmannen skriver om
Ja, dom små marginalerna.
Dom har man hört talas om.
* * *
När jag i slutsekunderna börjar packa ihop datorn och gör mig klar för rush mot omklädningsrummet böjer sig Minnesota-scouten över.
– Du nästa gång, ta med dig mer snus då. Så man kan få smaka, hö hö.
Det låter som att Wild ska ta rapporterna från den här fajten med en nypa salt eller tre.
* * *
Tur för Edler att Bengt-Åke är i stan, vilket ni kan läsa mer om på annan plats här intill.
Då slipper han gå hem och ligga vaken och tänka på de där skitstudsarna på slutet.
Förbundskaptenen tar nämligen ut alla Canucks-svenskarna på idag efter fajten.
– Ja, jag tänkte det, säger han på sin sjungande värmländska och får det att låta som att det nog kan bli rätt skoj.
* * *
Kmannen, nu kan du tänka på att medan du satt och såg den där suveräna After hours-intervjun så stod din vän bloggaren bakom kamerorna och fluktade.
* * *
Nu kan man väl tänka sig att Edler är i stånd att gå ut på middag på egen hand om det skulle vara så, men jag behövde få till den där utgången…
* * *
Det dröjer inte mer än fem minuter efter slutet förrän de släpper in media i hemmalagets omklädningsrum.
Sånär som på Sanford har alla spelare likafullt hunnit dunsta.
Det är lättare att jobba när lagen man bevakar vinner, det kan jag försäkra.
* * *
Gastown vet jag inte, kmannen. Men en kort sittning i hotellbaren kan bli aktuell. Jag vill sitta och känna på den där standing ovation-sekvensen en stund. Den var verkligen tung.
* * *
Canucks slipper träna i morgon.
– Fyra killar kommer visserligen att vara här, säger en PR-man.
– Men han du vill träffa är inte en av dem.
Nehej, vad ska Barberaren göra då…
* * *
Roligast i After hours-intervjun:
Mats tar fel på Henrik och Daniel.
Det är lätt hänt.
Jag brukar få fråga:
– Eh, vem av er är det jag pratar med nu?
Man känner sig rätt blåst när man tvingas klämma ur sig nåt sånt..
* * *
Vad tycker du om Vancouver nu då?
Hoppas jag slipper den frågan framöver.
Jag har inte sett något annat än hotellet och ishallen – och de timmar jag är kvar under söndagen måste ägnas åt randande.
Men det regnar mycket, det kan jag berätta.
* * *
Bengt-Åke står kvar i korridoren och smålyssnar på After hours-intervjun han också.
– Kolla, säger han plötsligt och pekar på en av kameramännen.
– Han har ju en tröja med ett Tre kronor-emblem på ena armen.
Hockeyförbundet har en lojal medarbetare i Gustafsson.
* * *
Nä, nu slår vi igen Vancouver-fönstret.
Det var kul att vara här – i synnerhet ikväll. Jag ska se till att aldrig glömma jublet som mötte Big Mats efter det allra första målet i nya tröjan.
Mot hotellbaren.
Vi hörs inom kort.