Nu åker vi igen

Okej, break’s over.
Uppvisningslarvet kan läggas åt sidan och allvaret ta vid.
Det är nu säsongen börjar på riktigt, det är nu spurten mot slutspelet inleds, det är nu pojkarna skiljs från männen.
Och jag har några profetior inför de avslutande thirty-something-omgångarna.
•Detroit kommer, precis som jag tippade inför säsongen, att spela Stanley Cup-final i vår igen. Jo, jag är övertygad om det. Sharks har varit hungrigare under första halvan av säsongen, men de får ändå stå kvar på konferensfinal-perrongen tills nästa år, då lönetaksmatematiken tvingar Ken Holland att fucka med vinnarformeln. Ännu så länge är Red Wings världens bästa lag och när det laget går för full maskin har ingen i längden en chans. Ingen.
•Däremot kommer de nog inte, som jag också tippade, att möta Pittsburgh igen. Naturligtvis går Penguins till slutspel – och det är inte omöjligt att Ray Shero lyckas göra några dunderaffärer kring trading deadline i år också. Men det är försent den här gången. Sprickan mellan tongivande spelare och coach Therrien är för djup, avsaknden av vissa bread-and-butter-spelare från förra året för stor och den kollektiva karaktären för svag.
•Någon ger Alex Ovetjkin en medalj för att han medelst en fiskarhatt och ett par solglasögon såg till att åtminstone några sekunder av All Star-spektaklet blev sevärda.
•FivePoints, Per, Big Pete och de andra Jersey-fansen kan mycket väl komma att simma ryggsim i kommentatorsspåret framåt våren. Manskapet som uppträder ute i The Rock börjar se ut som en klassisk lagmaskin a la Lamoriello. 
•Någon ger inte Gary Bettman en örfil – men borde göra det. Att han ser till att en sån som Nicklas Lidström blir avstängd för att han inte dök upp i Montreal är beyond oförskämt. Mannen har ställt upp elva gånger, men när han för en enda gångs skull inte kan är den högfärdiga NHL-ledningen omedelbart framme och smäller honom på fingrarna. Vilken parodi. Lidas borde åka hem och spela för Västerås i ren protest. Eller ännu hellre Lekand.
•Det är inte omöjligt att Vincent Lecavalier flyttar ”hem” till Montreal innan trading deadline. Då spelar det ingen roll hur mycket maskin de har i The Rock. Vi får se en final mellan Red Wings och Canadiens. Låter inte så dumt om ni frågar mig…
•Canucks gör ytterligare en riktigt tung värvning. Då spelar det kanske inte så stor roll att resten av laget åker och väntar på att Sedin, Sedin, Sundin och Luongo ska göra hela jobbet. De går till slutspel. Men final kan Vancouver-fansen sluta drömma om. Nu.
•E.J.N. tröttnar snart på att vara civiliserad. Framåt våren svingar han värjan i kommentatorsspåret igen.
•Gary Bettman fortsätter ducka frågor om hur FAN Phoenix Coyotes kan vara på väg mot konkurs. Det var ju just för att sådant inte skulle kunna hända som det heliga lönetaket infördes. Under tiden rycker Coyotes-spelarna å andra sidan på sina breda axlar, går långt i slutspelet och förhindrar total kris. Men bara temporärt.
•Något – om inte annat så lagen om alltings jävlighet – säger att Boston får det för lätt fram till playoff och sen inte kan hitta tempot, intensiteten, skärpan och jävlaranammat som krävs för att överleva mer än en omgång.
•Bäckis vinner verkligen den svenska poängligan.
•Min dörrvakt, Simon, får till slut hjärtsnörp över att Rangers fortsätter vara så  ojämna, oförutsägbara och rent ut sagt obegripliga. De går till slutspel och ingen, allra minst spelarna själva, har en aning om vad de kan åstadkomma där.
•Dallas lyckas till slut krångla sig till playoff – och blir där mycket farligare än någon har tänkt sig.
•Tommy Albelin säger hej.
•Surkålsmannen köper en deodorantflaska och börjar lukta anständigt. Nej, det gör han nog inte. Det är ingen profetia. Det är en fåfäng förhoppning.
•Om Capitals  faller gör de det på grund av sin målvakter. Och det är ofattbart för yours truly. Den bästa målvaktsinsats jag sett på hela året var den Brent Johnson levererade mot Boston i Verizon Center i höstas.
•Ottawa-fansen kan redan nu börja öva på optimistiska frasen ”There’s always next season”. Behöver de hjälp med uttalet kan de ringa valfritt nummer på Long Island. Där är den sedan länge ett motto.
•Philadelphia och Calgary känns, åtminstone i någon mån, som dark horses.
•Foppa gör ett försök till. Och lyckas. Jo, fan, det blir så.
* * *
Ikväll går marschen till Garden.
Hurricanes är här för omstarten.
Trogna läsare vet vad jag tycker om just det besöket, men nu är det 20 dagar sedan jag senast vaggade uppför trapporna till den där pressläktaren, så upphetsningen är ändå stor.
01.00 er tid.
Vi hörs då.