Omstart på Garden, del 2

Är det nåt vi som besöker den här hallen med viss frekvens vet är det att Rangers inte är särskilt bra på att leda matcher.
Så det borde inte förvåna att de spelar lysande i en halv period, går upp i 2-0-ledning – och sedan börjar fumla kortleken.
Men lite irriterad blir man i alla fall.
* * *
Titta här nu då – en Hurricanes-supporter i kommentatorsspåret också.
Välkommen, Icehagman.
Du måste verkligen förklara hur och varför man börjar hålla på Carolina.
* * *
Om gästerna varit lite skarpare hade de redan vänt, eller åtminstone kommit ikapp. Men det står alltså 2-1. Om Icehagman ursäktar – det känns väldigt onödigt.
* * *
Eh, ja, nord, det kan man kanske tycka att jag borde veta, men jag var aldrig mycket till The Who-fan och trodde verkligen att
Tursamt nog verkar jag inte helt ensam om att vara så förvirrad.
* * *
Man kan ändå glädja sig åt att Gomez och Näslund börjar se ut som ett riktigt radarpar nu.
Gomez balja, och Mackes framspelning till den, är kvällens ögonfröjd so far.
* * *
– Jag svär, jag skulle kunna ta mig förbi Redden, suckar Varpu plötsligt.
Jag säger inte emot.
* * *
Det finns ingen New York-kändis jag blir gladare av att se inzoomad i jumbotronen än John McEnroe.
Och ikväll är han här.
* * *
Just som jag hyllat The Who-låten – vad den nu än kallas – börjar Garden-dj:n leka värmlänning och sätter på nån vedervärdig Olé Olé-ramsa.
För att citera Morrissey:
Hang the DJ!
* * *
Johnny Macs barn verkar mindre roade av att han blir inzoomad.
De försöker, svårt generade, gömma sig bakom hans rygg.
Men den var ju aldrig särskilt bred.
* * *
Stämningen är just så mumlande avslagen som den bara kan vara när vi har just den här motståndaren på besök.
Till och med Gris-Olle sitter mest och konverserar med sina bänkgrannar.
* * *
Lite hopp kan man kanske sätta också till det faktum att Zherdev verkar vara på lekhumör.
* * *
Surkålsmannen har inget mer störande än en vanlig korv med sig ikväll.
Han konverserar för öbvrigt han också. Med Stora björnen. Det är en syn.
* * *
Man vet inget om hårda blickar förrän man suttit intill Varpu och felaktigt påstått att det är Marc Staal som gör ett mål Lauri Korpikoski ligger bakom.
* * *
Kaffe!
Ja, jag ville bara säga det.
* * *
Som Varpu säger efter femton minuter:
– Var tog den här matchen vägen?
Jag vet inte, men jag hoppas den kommer tillbaka nu.
Återkommer i nästa paus, okej?