Morgonshow i DC, del 3

Jag håller ju inte på någon särskild här, mina sympatier är jämnt fördelade mellan lagen, men det blir nästan en så kallad Carl Johan Bergman-näve när den förträfflige Mike Green ser till att ge Caps ledningen en och en halv minut från slutet.
Fram till dess är det nämligen väl mycket låst ställningskrig över mittakten.
Och mycket riktigt – i ett PP strax därefter är ju The Mule framme och  kvitterar.
* * *
The Mule, ja.
Var det inte möjligen så att jag nämnde honom under värmningen…
* * *
Å andra sidan…nu är vi ju vid samma oavgjorda läge igen.
Men jag vill gärna tro att matchen exploderar i sista.
* * *
Ni vet att jag aldrig gnäller på er, men jag trodde det skulle vara mer hallå i kommentatorsspåret under en match på den här angenäma tiden.
Ni är väl inte ute och super nu igen?
 * * *
Ja Freja, Ovetjkin är underbar – och påminner tvivels utan om Animal.
Men just idag har han gett ett rätt tamt intryck.
Kan det vara så att smällen i matchen mot Boston tog lite värre än han vill erkänna och nu mörkar en skada för sin lagledning?
* * *
Bullen har snott ett block av mig och antecknar flitigt.
Men han vägrar visa mig vad det är han skriver.
Nästa gång jag är på Bolanche ska jag knalla in i köket och börja röra i nån gryta – och knuffa bort honom när han kommer och vill titta.
Kockfan.
* * *
De kör ”Lord Stanley’s summer” på monitorerna i pausen, så vi får se glada bilder från både Vetlanda och Njurunda.
Känns fint på nåt vis.
* * *
Jaha, då tar vi det här i mål då.
Nu smäller det.
Och jag återkommer med slutrapport framåt sena kvällen.