Morgonshow i DC, del 4 – The End

”Just idag har han gett ett rätt tamt intryck…”
Var det nån som sa så?
Tjenare.
Naturligtvis avgjorde en suverän Ovetjkin hela matchen med två granna mål.
– Men vi sa det vi också, ler Bäckis efteråt.
– Man ser honom överhuvudtaget inte i de två första perioderna. Sen bara tar han över. Det är typiskt stora spelare.
* * *
Bullen är imponerad av Capitals flashiga omklädningsrum.
Nästan så imponerad att han köper mitt påstående om att alla spelare har en egen 25-metersbassäng innanför de hemliga dörrarna…
* * *
Femte raka torsken  nu – och Detroit-spelarna bara suckar.
– Vi hade ju en sån här svacka samma tid förra året. Då svetsades laget samman. Så vi kanske göra det med flit, skrockar Lilja utan att se särskilt road ut.
* * *
Publiken i DC fortsätter imponera.
De kör några scener från en film jag inte känner igen – och inte heller hittar på Google – och på en given signal vrålar hela Verizon, unisont med skådisen på film:
– Unleash the fury!
I sanning häftigt.
* * *
Det var ingen fara med den mindre lyckade restaurangrekommendation, visar det sig.
– Nej, jag har ingen telefon, säger The Mule.
Har ingen telefon!?!
– Jag tappade den i Phoenix och sen har jag inte skaffat nån ny.
Det är bra könstigt folk som kommer från Landsbro.
* * *
Det låter när rätt mäktigt även när hela Verizon står upp och skanderar:
– MVP! MVP! MVP!
Och ingen kan invända.
* * *
Lilja ser ut som en statist i ”Plutonen” när han haltar omkring i omklädningsrummet.
Han har kylpåsar och tejp och bandage överallt.
Både rygg och ljumskar värker, visar det sig.
Men det är ändå inte därför skåningen har svårt att le.
– Det är så jäkla trist att förlora, muttrar han.
* * *
Jo, Thomas P – jag är givetvis kvar och bloggar om Ottawa-matchen i morgon.
När Bäckis hör det skiner han upp:
– Jaså, då blir det en massa roliga klubbar i natt då?
I wish.
Gammel-Biffen klarar inga såna övningar när det är tidiga matcher.
Den läxan såg Emma Andersson till att inpränta under nyår…
* * *
– Har de inte eget snus med sig, undrar Bullen sedan han sett hur jag fått serva en rödlätt Detroit-spelare med Ljungslöfs Ettan.
– Han  snusar inte, replikerar jag i enlighet med de instruktioner som utgått från Landsbro-hållet.
– Nej, fnyser  Bullen, jag ser det…
* * *
Man såg tydligt i jumbotronen att Ovetjkin sa nåt åt Conklin i början av tredje perioden.
– Ja, jag sa ”it’s coming”, ”it’s coming”, flinar ryssen efteråt.
Och kom gjorde det onekligen.
* * *
I morgon är det mindre glamoröst besök i Verizon, men Bäckis försöker påstå att det inte blir några problem att ladda om.
– Nej, inte alls. Nu blir det att käka och vila och sen komma tillbaka. Jag gillar att spela eftermiddagsmatcher, menar han.
* * *
På väg ut till Rainbow-bussen – som vi väl utgår från att Red Wings uppträder i på Pride-festivalen nästa sommar – stannar Lidas och pratar med ett gäng västeråsare som flugit in enkom för den här pangmatchen.
Länge.
Han är lika vänlig i motgångens stund, The Captain.
– Äh, ja, det är väl lite tungt nu. Men vi har inget flyt heller, säger han lite senare .
Dalmålet är så intakt att Bullen, som alla masar noga med sånt,  nästan applåderar.
* * *
Bäckis hann förresten bara vara hemma i Sverige tre dagar under All Star-uppehållet, men det var det värt – för han fick överraska sina nära och kära.
– Ja, det var nåt åt det håller. Rätt kul, säger han.
Jag vet. Jag har själv gjort så ett par gånger och inget går upp mot att se hur djupt man kan chocka omvärlden med sin blotta närvaro.
* * *
Hur buttert det nu än är i Red Wings-lägret finns det en spelare som inte kan låta bli att se nöjd ut på vägen till Pride-kärran.
Ville Leino.
Man kan förstå det.
* * *
Han är the big star, har återupplivat hockeyintresset i DC och avgör matcher som den idag i parti och minut.
Ändå vet jag inte om man förlåta Ovetjkin den horribla eurotechno som på hans initiativ pumpar i Capitals omklädningsrum efter segermatcher…
* * *
Nej, nu ska jag och Bullen ta en bulle – häpp! – hem till hotellet.
På återseende vid samma tid i morgon.
Då är ni med i matchen igen, va?