Graves-kväll på Garden, del 3

Fy fan så trist.
Jag kanske blev bortskämd av frenesin och farten under de två matcherna i DC i helgen, men usch – så här lågt får väl underhållningsvärdet inte vara?
Det händer ju ingenting.
Blä.
* * *
Nä, Hedbä fick inte så.
Dumma Hirdwall.
Vi ville ju ha svensk målvaktsmatch här.
* * *
Han får visserligen sitt arsle piskat av Oystrick, men det är ändå smart av unge Reitz
Bättre än så kan en back i nuläget inte presentera sig för The Garden faithful – svältfödda på fysisk närvaro i de bakre leden.
* * *
Th, Amirante betraktas som den klassiske nationalsångsvokalisten på Garden.
Folk har rent av fått för sig att Rangers vinner bara han sjunger.
Men jag tycker gott att Uncle Junior kunnat få ta mikrofonen när han nu ändå är på plats.
* * *
Enström och Hävelid är hjärtat och själen i Thrashers.
Det säger inte jag.
Det säger Varpu – som fått höra det av Lehtonen.
* * *
Anisimov har inte riktigt presenterat sig ännu, men han ser verkligen UT som en förträfflig, modern forward
Stor som ett hus – och ändå rörlig och snabb.
Och att vi överhuvudtaget får se två nya killar i en och samma match…herregud, med Rangers-mått är det en djärvhet i paritet med den norska motståndsrörelsen visade under andra världskriget.
* * *
John J: Nej, den förtjusande Varpu pratar ingen svenska alls, så bortsett från när det gäller vissa fula ord kommunicerar vi helt och håller på engelska. Faktiskt.
* * *
Glömde det i förra inlägget:
Mark Messier började fantamme gråta den här gången också.
Hur många kleenex-boxar går det åt när han ser, exempelvis, Forrest Gump?
* * *
Det sämsta med att sitta på den här sidan är det långa avståndet till den nya kaffebaljan i pressrummet.
Jag har inte hjärta att skicka Varpu på en så lång tur.
Om Eken ändå varit här…
* * *
Det verkar som att publiken gjorde slut på känslorna under de där Gravey-ramsorna.
Stämningen har hittills varit lika avslagen som eländet vi ser på isen.
* * *
Men nu erbjuder sig Varpu frivilligt att gå efter en kopp.
Vilken ängel.
* * *
Pressläktarteorin om Islanders plötsliga uppsvinga är att spelarna insett att säsongen snart är över och därför börjat känna lättnad…
* * *
Usch, det är till och med så där segt att man här folk sitta och konversera på läktarna.
Jag hatar det.
* * *
Okej, låt oss hoppas på  – ja, låt oss rentav BE om – en roligare fortsättning.
Nästa rapport kommer i andra pausen, förstås.