Graves-kväll på Garden, del 5 – The End

Det såg ut som att Näslund skulle rädda festen åt Graves.
Först kvittering elva sekunder från slutet, sen en formidabel straff.
Men det här var en kväll när vi inte skulle ha nåt kul i New York, så var det bara.
* * *
Ingen i Atlanta har svårt att förstå att  vi på läktarna inte direkt satt och gapade av hänförelse över spelet. 
Men Tobias Enström tycker att jag ska vara glad ändå.
– Du fick se Atlanta vinna. Det är det inte särskilt många som gjort i år, skrockar han.
* * *
Lås in döttrar och fruar, det klassiska Canal Plus-teamet är i stan.
* * *
Det var tydligen  ingen tillfällighet att just Kozlov satte den avgörande straffen.
För det första hade han redan i slutperioden börjat fråga Hedbä om var han skulle sikta på Henke.
– Och när han känner på sig att det blir straffar, då blir det så, berättar leksingen
Dessutom älskar ryssen just straffar.
Hedbä:
– Han vill ofta slå uppemot hundra på träningarna. Då skriker han ”vamos” hela tiden. För det gör Nadal. Och Nadal är hans idol,
* * *
Seså, FivePoints. När man håller på ett lag som vinner så mycket som ditt ska ställa sig över det vanliga gnabbet.
* * *
Kovaltjuk bör ha känt sig så lagom belåten när han missade den öppna kassen – och Macke några ögonblick senare kvitterade.
– Det var första gången på fyra år jag såg honom missa ett sånt läge. Han älskar öppen kasse och är aldrig snabbare än i de lägen, flinar Hävelid.
* * *
De väderbitna framför oss på pressläktaren säger inte så mycket.
Det är bara en skäggig typ som rätt vad det är  reser sig upp och frågar var man pratar mitt konstiga språk.
– Rumänien, svarar jag.
* * *
Hinner inte in till Rangers förrän en gissningsvis måttligt talträngd Lundqvist redan hunnit hem till Hell’s Kitchen.
Det blir så när man träffar Hedbä och får vara nostalgisk om ämnen som Tomas Forslund, Fredrik Jax och Niklas Eriksson.
Men på väg ner i hissen träffar jag Drottningen.
Han ser ut som en förvuxen Emil i Lönneberga och kallar mig för The Big Man.
* * *
Snöstormen har blåst över när vi kliver ut i New York-kvällen.
Tur det.
Annars hade Thrashers inte kommit hem.
– Det vore väl typiskt. Är det inte kaos när vi spelar så är det kaos när vi ska flyga, suckar Hävelid.
* * *
Även jag börjar – till dedicerade straff-hataren Varpus stora vrede – tala om straffar i mitten av tredje perioden.
Men jag kan knappast skryta om nåt kozlovskt sjätte sinne bara för det.
Att den som ofta er Rangers siar om straffar är inte mer märkvärdigt än att den som ofta lyssnar på schlagermusik siar om tonartshöjningar.
* * *
Ja, titta.
Det ser ut som att Vancouver faktiskt ska klara sig helskinnade genom en tredjeperiod och helt sensationellt gå och vinna.
Annars verkar ju de uppleva tredjeperioder som en annan mestadels upplever söndagsmorgnar.
* * *
Vi passerade by the way 14 000-gränsen för antalet kommentarer ikväll. Tack, ni är bäst.
* * *
Okej, tack för ikväll.
I morrn har vi Lidas 1300:e NHL-match.
Vi hörs då.