Mike Green, Kapten Haddock, Shoey och Hedbäs fortbildning

Jisses…Mike Green.
Han klappade alltså in en puck mot Tampa  också.
Därmed har han gjort mål i åtta matcher i rad – alla tiders NHL-rekord för backar.
Det var nära att jag ställde mig upp på vardagsrumsparketten och gjorde honnör.
Av alla spelarsorter man kan tycka om  är nog den spelande backen som kan dirigera uppspel,  åka skridskor och smaska iväg riktiga slagskottsbomber från blå min allra största favorit.
Det kommer nog från Sigge Svensson. Han var ju just sån under alla sina år i Leksand och liksom Tomas Forslund hade han samma status som Zeb Macahan, Keith Richards, Kapten Haddock, Johnny Thunders, George Costanza, Serik Johansson (Brage-legend som brukade skruva in hörnor, om ni nu är så obildade att ni inte vet det…), Thåström, Charles Bukowski, Mighty Max Weinberg, Gene Hackman, Dylan, Slas, Woody Allen, Evert Taube, Emmylou Harris, Toby Ziegler, Van Morrison, Ronnie Spector, Big Pussy, Lou Reed och Michael Madsens Mister Blonde i mitt tonårshjärta.
Fast hur blått och vitt det varma blod som pumpar i det hjärtat nu än är måste jag erkänna att Mike Green är ännu bättre (sorry, Sigge….)
Som han spelat de senaste rekordveckorna är frågan om någon alls nånsin varit bättre i rollen.
Jag lämnar den – frågan alltså –  härmed öppen för diskussion…
* * *
Yours truly skulle egentligen ha varit ute och krökat med Eken, Höken, Canal Plus-stjärnor och ett stycke NHL-official under lördagsnatten.
Men jag velade, började titta på hockey och blev kvar hemma.
Tråkigt gjort, men Valentines’ är ändå en sån där riktigt amatörkväll i det här landet och framförallt: jag kan gå pigg och frisk och fin på Garden idag.
Det ska bli ett sant nöje att terra Eken om han orkar masa sig till nedsläpp.
12.30, Eken, 12.30. Då är det uppställning.
* * *
Page Six Sean är tillbaka.
Han gjorde comeback i Hartfords förlustmatch mot Manitoba under lördagskvällen och vi kan åtminstone konstatera att han inte förlorat sin humor under de dubiösa ”beteende-kurser” NHL tvingat honom att underkasta sig.
Han blev förstås provocerad av Manitoba-spelare under matchen, men under en presskonferensen efter matchen tog han de trash-pratande motståndarna i försvar.
– Det var ingenting drastisk. Inget gamle Sean skulle ha sagt i alla fall.
Sa Sean.
Med ett leende
* * *
Hur mycket det än smärtar Sam och Helge och allt vad Henke-hatarna hette häromdagen – jag har ju en rätt stark känsla av att allihop var samma person och att han kallar sig samuraj-nånting i vanliga fall – så var Rangers-målisen fullständigt fenomenal nere i Florida i fredags kväll.
Räddningen han gjorde på Natan Hortons friläge var en konstinstallation av nästan samma kaliber som Philippe Petits promenad mellan World Trade Center-skraporna i ”Man on wire”.
* * *
Kronwall junior gjorde debut för Caps i Tampa-matchen.
Han spelade drygt 11 minuter och vad jag kunde se gick det riktigt bra.
Hoppas det fortsätter så.
Kronwallar kan man inte få för många av.
* * *
Bruins har plötsligt fått litet motigt.
Det ska de vara glada för.
Jo, faktiskt. Om det fortsatt i samma ryggsim-stil ända fram till slutspelet är jag övertygad om att de fått svårt att försätta sig själv i rätt sorts krigar-tillstånd när det verkligen börjar gälla,
* * *
Visst kändes det som att Buffalo vann den sprakande matchen mot San Jose på ren vilja.
Spelarna var, som alla andra i Buffalo, svårt tagna av den förfärliga flygolyckan kvällen innan och var, tyckte jag det kändes som, fast beslutna att ge sin sargade stad en seger.
Stort att se.
* * *
Chock-uppgifter i en pausintervju med ass-coachen Pelino i Fort Lauderdale i Fredags:
Sjöström har ett smeknamn TILL.
– Det var härligt att se Shoey göra mål, sa han.
Få se…vad har vi nu:
Fast Freddy Quadzilla Birger Schlaug Ytterby Shoey Shoestring.
Kärt barn har verkligen många namn.
* * *
De fällde ena konferensettan i fredags.
I dag kan det vara dags för nästa.
Och måste väl även de som hittills bara viftat bort dem – jag till exempel… – börja fatta att Devils faktiskt är en väldigt allvarlig contender?
* * *
Alfie hymlade inte när jag frågade om ett tränarbyte verkligen kan betyda så mycket.
– Ja, vi har fått en kick. Den nye killen är ung och saknar erfarenhet från NHL, men han har ändå självförtroende nog att säga åt oss vad vi ska göra och det har fungerat jättebra.
I kväll kan man lugnt säga att Alfie och lagkamraterna gav syn för sägen.
Att vända 0-3 till 5-3 borta mot Minnesota är sjukt starkt.
Om det bara inte varit så förtvivlat långt upp till the promised land…
* * *
Apropå ingenting vill jag ha sagt att det är nåt alldeles sensationellt vad toapapper det går åt när man har gäster.
* * *
John Paddock, han som fick sparken i Ottawa förra säsongen, har förresten nyss sagt i en intervju att problemet med Senators är att laget helt enkelt inte är särskilt talangfullt.
Hm.
Att samma lag spelade Stanley Cup-final några månader innan han tog över som coach måste således ha haft med coachningen att göra…
* * *
Penguins såg verkligen ut som pingviner när Toronto vände i sista perioden igår.
Alltså, kvasten måste gå i spelartrupp – och i ledarstaben. Annars missar Pittsburgh fanimig playoff.
* * *
Undras om Surkålsmannen var ute på Valentine’s-date också.
Tanken kan göra det svårt att sova i natt.
* * *
Jason Blake uppträdde med en fin fläskläpp under Pittsburgh-matchen.
Den hade han fått av – Mikhail Grabovski.
Leafs-stjärnorna brakade ihop så flisorna rök under en träning i fredags.
– Men ingenting hände, sa Blake som en annan Lars Lagerbäck efteråt.
Tänk att man kan få så ful läpp av ingenting.
* * *
I en Atlanta Journal-Constitution-artikel artikel av just den sort den här bloggen gillar får man veta hur Thrashers-spelarna fördriver tiden under långa flygresor, som den till Kalifornien och Arizona nu i helgen.
Det framgår att de flesta, med Kovaltjuk i spetsen, lirar kort eller våldsamma dataspel.
Men inte alla.
– Det är barnen som håller på med det där. Vi vuxna försöker fortbilda oss, säger Hedbä.
Ha!
Fortbildningen består i hans eget fall i böcker om ledarskap, medan Hävelid läser romaner och Toby Orr kollar tv-serier på laptoppen.
Och svenskarna sitter alltid längst fram i planet.
Vad coachen – Becks granne – pysslar med framgår inte, men vi utgår väl från att han tar sig en liten stänkare…
* * *
Jag har sagt det förr.
12.30 är en jävla tid för hockey.
Men jag kommer i alla fall inte, som vissa andra, vara fyllsjuk och lovar att sitta i det sunkiga pressrummet i tid.
Då blir det bloggning.
Häng med.