Depression och derby, del 4 – The End

3-1 blir det till sist.
Och Rangers-spelarna ler efteråt.
Det var det ett tag sen man såg senast.
– Otroligt skönt. Vi behövde verkligen det här, hör jag både Lundqvist, Freddy Shoestring och Macke säga.
* * *
Starkt där, Iceman.
Visst kom citatet från ”Casino” – förra århundradets mest underskattade film.
– It was amateur night, you could tell, säger Robert DeNiros Ace Rothstein efter att någon placerat en bomb i hans fina bil.
* * *
Det blev inte så mycket gruff i sista ändå.
Och det berodde förstås i första hand på att det var så jämnt.
Om Rangers dragit ifrån I början hade Witt garanterat  tagit på sig boxhandskarna fler gånger.
Det kan man sörja att man inte fick se.
* * *
Nu är det bilder från Hartfords match mot Bridgeport på tv-skärmarna i sunkrummet och av dom att döma är sig Page Six Sean fullständigt lik.
* * *
Efter att ha understrukit hur skön segern var inflikar Macke, på väg ut mot duscharna.
– Och bäst av allt var förstås att Språkröret satte sista pucken.
Intill står Fast Freddy Quadzilla, som alltså satte trean i tom kasse, och flinar.
– Ja, visst är jag målfarlig. Faktum är att jag höll på att missa där också…
* * *
Tack ThomasP – och Bobby Orr – för referaten från Detroit.
* * *
Fråga mig inte hur det går till, för jag hör inte upprinnelsen, men plötsligt vill Larry Brooks ha begreppet ”Mister Muffin” översatt till svenska av mig och Lundqvist.
Ja, det blir väl Herr Muffin, no?
* * *
Jag har smugit iväg till ett avskilt hörn av sunkrummet för att få lite lugn och ro, men vad tror ni händer: Mikrofontönten ställer ner en kaffe på bordet intill och börjar gaffla med nån satans fotograf som också sitter här.
Igen:
Död åt Mikrofontönten!!
* * *
Inte nog med att Henke inte får några kakor för assists.
Han får, visar det sig nu, inga kakor när han håller nollor heller.
– Nej, det där har försvunnit den här säsongen, säger han och ser besviken ut.
Skandal.
* * *
Det verkar ju ha gått hyggligt för The Mule i comeback-matchen.
Två mål och en assist.
Man fattar att Ken Holland anstränger sig…
* * *
När yours truly står och pratar med Birger Schlaug går Nigel Dawes förbi och börjar, som en annan Ovetjkin, imitera svenska.
– Budehule bidebale, säger han på nåt slags svenska-kocken-språk.
Det är alltså så det låter när Birger, Macke och Henke kommunicerar.
* * *
Nu håller Jersey-tjocken på och stöter på de söta tjejen från Rangers pressavdelning också.
Det vet jag inte om vi kan acceptera.
* * *
Henke tror att Danis var på väg till båset för reklampaus snarare än till tumultet i mittzonen.
– Men jag håller alltid koll när det blir stort bråk. Åker den andre målvakten dit måste jag också göra det, så är det bara.
Ha, fan vad man vill se det.
* * *
Quadzilla tror att det är han som skrämt bort Eken.
– Han blev väl rädd när jag vår så fåordig efter Philadelphia-matchen.
Inte alls omöjligt. Han är så känslig så.
* * *
Glömde ju berätta.
David Duchovny var  på plats och blev inzoomad i jumbotronen.
Hoppas Rangers PP-enheter noterade och mindes sanningen han brukade leverera:
– The truth is out there…
(fotnot: Från början skrev jag the ANSWER is out there, men sedan The Gun rättat har jag ändrat det idiotfelet. Därmed faller poängen med hela den här utgången, men den får stå kvar. Som straff. Mot mig själv).
* * *
Rangers-spelarna har fått ledigt i morgon och tänkas kan att några av dem trampar ut på Manhattan för att fira derbysegern
– Tja, säger Shoestring, det kanske kan tänkas.
Jag känner likadant, tror jag bestämt.
Återkommer framåt helgen, från ett håll ni inte alls väntat er.