Hockey i cowboyland

Howdy!
Det är så man säger hej där jag befinner mig nu.
Alltså i…just det ; Nashville.
Bloggen har, efter sedvanlig bagarväckning,  tagit sig down south för att se Predators mot Caps ikväll och Predators mot Rangers på torsdag.
Coolt, va?
* * *
Bara att landa här nere är en lisa för själen.
En gammal Buck Owens-dänga surrar på låg volym i ankomsthallen, främlingar nickar vänligt vid bagagebandet  och när man kliver ut genom dörrarna går det att ana i alla all ett litet stråk av den kompakta fukten som är synonym med sommar i sydstaterna.
Så fantastiskt.
* * *
Sommet Center, heter Predators hemmaarena numer.
Förra gången jag var på hockey här – i samband med en Dolly Parton-intervju, tänka sig – hette den Gaylord Entertainment Center.
Det kändes mer…originellt.
Hallen ligger dock fortfarande lika sensationellt bra till.
Det finns inte en mer central belägen arena i hela NHL. Sommet Center ÄR downtown. När slutsignalen går är det bara att ramla rakt ut på Broadway – gatstumpen där det varje kväll står okända men ofta briljanta countryband och plockar på klubb efter klubb efter klubb.
Inte blir det sämre av mitt hotell ligger vägg i vägg.
* * *
Capitals kom hit redan igår kväll och jag gör mig förhoppningar om att unge Bäckström ska ha hunnit få sig en liten dos av Nashvilles nattliv.
Men verkligen inte.
– Jag somnade vid åtta igår kväll, berättar han efter morgonvärmningen på Sommet.
Åtta!?!
Jag tror aldrig någonsin jag lagt mig redan vid åtta – ens när jag var bebis.
Det är ju just då det börjar kännas som det ska…
* * *
Trodde ni inte på den om Dolly?
Amen, kolla här då!

Foto: Pontus Höök
Boxarnäsan blev väldigt sur över att dubbelhakan fick all uppmärksamhet…
Men det brittiska tandgarnityret hade kul.
* * *
Ovie har förstås hunnit ta sina semesterskär på isen och stuckit hem till hotellet innan jag hinner anlända, men det är ändå sur euro-techno på boom-boxen i omklädningsrummet.
Och det visar sig vara Fedorov som pluggar eländet. Ja, han blir till och med småsur när PR-Paul skruvar ner volymen så att jag kan prata med Bäckis.
Fan, är inte han för gammal för sån Musse Pigg-musik?
* * *
De är bra surt att Patric Hörnqvist spelar farmarlagshockey i Milwaukee när bloggen äntligen kommer hit.
Vad hände?
Han var ju förträfflig i början, var han inte?
* * *
Det blir dock bättre när Brashear, med en grymtning, går fram och börjar mecka med boom-boxen.
Då får vi i alla fall höra lite soul.
Och Fedorov vågar inte protestera.
Skulle inte jag heller ha gjort.
* * *
Det är inte  ofta en leksing har möjlighet att mobba en brynäsare längre, så såna här dagar får man ju passa på…
Bäckis muttrar nåt om att hans gamla kompisar i alla fall spelar i Elitserien och ser sen väldigt glad ut när han hör att Leksand återigen fått ett svettigt spelschema i Kvaliserien.
Sen enas vi om att det ändå vore bra om Leksand och AIK gick upp.
– Man vill ju ha klassiska lag i Elitserien, menar han.
* * *
Eric Fehr tar en läsk ur kylskåpet som står i ett hörn i gästernas föredömligt rymliga omklädningsrum, men glömmer att stänga dörren innan han försvinner.
Det får en djupt suckande materialare  göra istället.
– Ja, Eric, ropar han sarkastiskt ut mot korridoren, jag stänger väl dörren jag då. Så andra kan få lite kall dryck också. Det är ju därför jag är här!
Låter rätt roligt, men maybe you should have been there…
* * *
Interiört ser Sommet – eller Gaylord, som jag nog fortfarande vill säga – ut som…ja, jag vet inte riktigt.
Det genomgående marinblå- och gula temat i betongen ger en en känsla av överdimensionerad gymnastiksal på nåt college med bra basketlag.
Men hallen är samtidigt påfallande intim och stämningen brukar bli riktigt god bland kobojsarna.
* * *
Nyllet har fortfarande problem med ryggen och ska vad jag förstår  inte spela ikväll, men han är med på resan till Nashville och jag stannar kvar i det övergivna omklädningsrummet för att invänta slutet på det extrapass veteranen kör ute på isen.
– Well, flinar Bäckis på väg ut mot duschen, då kan du få vänta. Micke gillar ju att vara på isen ….
Jotack,  det är bekant.
Jag får stå där i tjugo minuter och se dum utan att något annat händer än att en materialare ger mig misstänksamma blickar.
Till slut ger jag upp och går hem.
Trist. Man vill alltid bli utfrågad av Nyllet.
* * *
Det slår mig plötsligt att jag var här i höstas också, på presidentvalsdebatt ute på Belmont-universitetet.
Obama och McCain gick en match som fick åskan att gå över hela östra Tennessee, bokstavligt talat.
Man kanske kan hoppas att Brashear och Tootoo iscensätter ett liknande fyrverkeri ikväll?
* * *
Någon kanske minns hur högt den här bloggen stegrade när vi träffade Pudding i DC förra säsongen?
Well, det blir repris ikväll.
Tre kronors legendariske materialare är här, med Bengt-Åke.
Spänn fast säkerhetsbältet, säger jag.
* * *
Nu ska jag ta en promenad till Country Hall of – ett måste för den som får en timme eller två över i Nashville, så alla eventuella Rangers-spelare i läsekretsen vet. Inget eftermiddagssovande här inte…
Vi hörs igen framåt matchstart, 01.00 er tid.