Marty Party, del 4 – The End

Det blir  onödigt spännande på slutet, men Devils ger allt för sin Marty och till slut står han där med sitt suveräna rekord.
Samtidigt utbryter ovationer värdiga en Stanley Cup-titel.
Alla – jo, alla – står kvar och förärar honom en bifallsstorm som aldrig tar slut.
Mäktigast tycker jag ändå det är när lagkamraterna ställer sig i en halvcirkel runt Mister 552 och slår klubborna i isen.
Den synen blir inte lätt att glömma.
* * *
– Jaha, skrockar Johnny O när Beavis & Butthead ramlar in i omklädningsrummet, när det är rekorddags…då kommer dom.
Sen berättar han att det var en speciell match att spela och att han är glad att Marty fick sin rekordseger på hemmaplan, men samtidigt:
– Så nervöst blev det inte, det är ju många matcher kvar, så känslan var ju inte att det var sista chansen för honom.
* * *
Det är ju bara trist att det ska ta sån tid att klippa nätet ur buren.
Marty själv tröttnar efter ett tag, ger saxen till Weekes och åker själv ut på isen för att ta emot jublet.
* * *
FivePoints, jag gjorde förstås som du sa och levererade en liten applåd från dig.
* * *
Springer, som hastigast, på Samuel Påhlsson i korridoren bakom pressläktaren.
Han berättar att det känns helt okej och hoppas vara på isen mot Columbus i morgon.
Så nu vet ni det.
* * *
Det är Stanley Cup-stämning utanför The Rock också, liksom på vägen till Penn Station  – och på tåget tillbaka mot Manhattan.
Ramsan ekar överallt hela tiden:
– Marty, Marty, Marty…
* * *
Niclas Hävelid är även han nöjd över att ha fått vara med på Martys, men kan bli ännu mer nöjd i morgon.
– Att AIK slår Leksand är ju såklart viktigaste av allt, säger han och flinar upp sig mot yours truly.
Hm.
* * *
Fan tror om jag inte hör ett ”Marty, Marty, Marty” från grannen här hemma också,
* * *
Devils PR-män tar det kloka beslutet att låta Marty möte media ute i pressrummet istället för inne i omklädningsrummet.
Begåvat.
Devils omklädningsrum är stort och luftigt, men en sån anstormning hade det inte klarat.
* * *
Shanny, som ju varit med ett tag, bekräftar att det var finalvibbar även nere på isen.
– Det var en riktig ”buzz” i hallen. Man kände det på uppvärmningen, man kände det vid första nedsläpp, säger han.
* * *
Ni som läste det stora reportaget om Johnny O härom månadens minns att backbjässen gått omkring i New Jersey och saknat svenska semlor.
Nu är den törsten släckt – tack vare Hökens  Fika-tips.
– Ja, man fick ju beställa. De smakade inte riktigt som de ska, jag tror att det är skillnad på mjölet här och hemma, men det var ju bättre än ingenting, säger han och ser ändå lite glad ut.
* * *
Jaha, då slår vi igen butiken för idag.
Stor kväll blev det.
Vi hörs inom kort.