Årets match – igen, del 2

Ojvoj.
2-0 till Rangers.
I en alldeles underbar period.
Om den rymt briljant hockey ska jag låta vara osagt, men vi har fått blixtrande slutspelsnerv, frenesi, brakande smällar i sargerna, grinigt tjafs och därtill alltså två förlösande mål.
Halleluja!
* * *
Trycket vi har här inne ikväll, den sprakande energin på läktarna, har jag bara upplevt vid fyra-fem gånger under ”mina” fyra säsonger på Garden – och då har det varit slutspel.
Det är, faktiskt, helt jävla magiskt att sitta här.
* * *
Ju längre matchen går, desto svårare är det att fortsätta uppskatta Carrot Top.
Han är inte direkt väluppfostrad…
* * *
Första målet , Näslunds, var nog inte helt regelrätt, nej.
Men som jag förstår saken avgjordes det när domarna godkände det på isen. Vid kamera-kontroll gick det inte att se var pucken befann sig – och då ändras inte redan tagna beslut.
Lite flyt ska man väl ha nån gång också…
* * *
Hur hett och intensivt det än är hinner båda lagen i en reklampaus stanna upp och medelst klubbladsklappningar i isen hylla Rangers gamle materialare Joe Devenney, som ska gå i pension och gör sin sista grundseriematch ikväll.
Lite fint.
* * *
De plågar mig att behöva erkänna Ian Brown – fint nick –  men jag vet inte vad det var för låt, bara att Moz sjöng…
* * *
Jublet är extatiskt när de visar att Florida ligger under mot Florida och visst, det gör väl inte ont.
Men Rangers ska inte behöva vara beroende av det.
Det vore just ett jävla sätt att komma in i slutspelet, om det sker bara för att Florida torskar…
* * *
Just det, themooze påminner om Brooksies sågning av Redden efter Montreal-matchen.
Den hör till de grymmaste han fyrat av och löd så här:
”Montreal tvingades spela utan Markov och Schneider, men i gengäld tvingades Rangers spela MED Wade Redden, så det jämnade ut sig”.
Ouch!
* * *
Surkålsmannen har återvänt – och sitter och ler i mjugg hela tiden.
Det är det jag säger, han har träffat tjej – och tycker nu att vi andra är ena töntar som hetsar upp oss över hockey.
* * *
Det blir inte så mycket istid för Birger ikväll heller, men han, Betts och Colton har i alla fall ett byte som måste ha imponerat på Tårtan.
De är som rabiessmittade terriers runt Tåbiran.
* * *
Ett sött litet par precis nedanför pressläktaren.
Tjejen har Staal-tröja – och killen Girardi-dito.
Då har man koll på läget.
* * *
Är det bara jag som tror att nästa mål får rätt avgörande betydelse?
* * *
Vännen Anna från Estocolmo är på sin första Garden-match och jag sms-frågar om det inte är coolt.
Svaret kommer snabbt:
Knäckande coolt!
* * *
Kaffepaus nu.
Återkommer i paus två. Som vanligt.