Biffen Awards 2008-2009

Det var det.
Grundserien är färdigspelad och tabellerna för säsongen 2008-2009 gjutna i sten.
En bra årgång av världens bästa liga, var det inte?
Vi såg en del besvikelser – som Dallas, Perry Pearns powerplay, Ottawa,  Avery-tjafset, Colorado, Foppas fot (jo, här räknar vi fortfarande den som en angelägenhet för NHL), Torontos fortsatta kräftgång och inldningen på Steven Stamkos NHL-karriär.
Men vi såg ännu mycket mer som var härligt – som Alexander Ovetjkin, tränarbytet i Rangers, Loui Eriksson, Boston, Patrik Berglund, Devils återuppståndelse (well…), Bobby Ryan, Kristian Huselius när han slapp Keenan, Malkin, St Louis säsongsavslutning och Vezina-Mason i Columbus.
Nu börjar den verkliga festen – och kunde skulle jag stå på händerna av upphetsning; slutspelsserierna ser ju helt fantastiska ut.
Innan dess ska vi dock ha liten ceremoni här.
Biffen Awards – särskilda utmärkelser till svenska inslag i ligan. – måste ju delas ut.
Here goes.
•Årets svensk: Nicklas Bäckström.
– Han vann den blågula poängligan. Då är man bäst.
Bubblare: Loui Eriksson, Daniel Sedin, Henrik Sedin, Henrik Lundqvist.
•Årets back: Nicklas Lidström.
– Tjatigt kanske. Men har ni några andra förslag som kan beskrivas som seriösa?
Bubblare: Niklas Kronwall, Johnny Oduya, Alexander Edler.
•Årets målvakt: Henrik Lundqvist.
– Första Rangers-keepern i historien att vinna 30 matcher eller fler under sina första fyra säsonger.
•Årets rookie: Patrik Berglund.
– Jag kan fortfarande inte få in att han spelade i Allsvenskan förra året. Han ser ju t som att han aldrig gjort annat än lirat NHL-hockey.
Bubblare: Fabian Brunnström.
•Årets genombrott: Loui Eriksson.
– 36 baljor. Ingen, någonstans, hade räknat med att Loui Loui skulle smacka in så många mål.
Bubblare: Berglund där med, förstås.
•Årets mest underskattade:  Johnny Oduya.
– Bladet-rep blev det, men jag tycker fortfarande den här mannen får alldeles för lite
•Årets tuffaste: Douglas Murray.
– Han är inte bara hårdast i spelet, han säger tuffast saker, och ser hårdast ut.
Bubblare: Niklas Kronwall, Andreas Lilja, Jonas Frögren.
•Årets gentleman: Nicklas Lidström.
– Det spelar ingen roll var eller hur eller vad det är…Kapten Lidström svarar alltid i telefon, är alltid tillmötesgående, svarar alltid på alla frågor. Det är är rätt mäktigt av en man i hans position.
Bubblare: Daniel Alfredsson, Markus Näslund, Johan Hedberg, Tobias Enström.
•Speciella snuspriset: Pebben. Men vem skulle kunna hota någon som tar prillor större än handbollar?
Sen har vi tre särskilda utmärkelser _ Biffen-priset itself, liksom –  till de spelare som på olika sätta bidragit med mest till den här bloggen.
*Fredrik Sjöström.
– Kommentarer ter sig överflödiga eller hur?
*Andreas Lilja
– Har bloggen träffat för lite i år, men när det skett har de användbara citaten som vanligt haglat.
*Jonas Frögren.
– Gonäs-Jonas var ett underbart nytillskott på den här fronten. Ni skulle höra de kommentarer som inte går att publicera…
Och slutligen, det kanske tyngsta priset av dem alla:
•Årets stjärna i kommentatorsspåret: ”Per”.
– Han håller visserligen på Jersey, men skriver begåvat, roligt och ofta, och kan hålla till och med FivePoints på mattan.
Bubblare: Ingen nämnd, ingen glömd…

För ordningens skull kommer här hela den svenska poängligan för säsongen 2008-2009 (med antal matcher inom parentes):

1. Nicklas Bäckström, Washington (82) 22+66 = 88.
2. Daniel Sedin, Vancouver (82) 31+51 = 82.
3. Henrik Sedin, Vancouver (82) 22+60 = 82.
4. Daniel Alfredsson, Ottawa (79) 24+50 = 74.
5. Henrik Zetterberg, Detroit  (77) 31+42 = 73.
6. Loui Eriksson, Dallas (82) 36+27 = 63.
7. Johan Franzén, Detroit (71) 34+25 = 59.
8. Nicklas Lidström, Detroit  (78) 16+43 = 59.
9. Kristian Huselius, Columbus (74) 21+35 = 56.
10. Niklas Kronwall, Detroit (80) 6+45 = 51.
11. Patrik Berglund, St. Louis (76) 21+26 = 47.
12. Markus Näslund, NY Rangers (82) 24+22 = 46.
13. Mikael Samuelsson, Detroit (81) 19+21 = 40.
14. Tomas Holmström, Detroit  (53) 14+23 =37.
15. Alexander Edler, Vancouver (80) 10+27 = 37.
16. Michael Nylander, Washington (72) 9+24 = 33.
17. Tobias Enström, Atlanta (82) 5+27 = 32.
18. P.J Axelsson, Boston (75) 6+24 = 30.
19. Fabian Brunnström, Dallas (55) 17+12 = 29.
20. Robert Nilsson, Edmonton (64) 9+20 = 29.
21. Johnny Oduya, New Jersey (82) 7+22 = 29.
22. Mats Sundin, Vancouver (41) 9+19 (28)
23. Alexander Steen, St. Louis (80) 8+20 = 28.
24. Fredrik Modin, Columbus (50) 9+16 = 25.
25. Mattias Öhlund, Vancouver (82) 6+19 = 25.
26. Kim Johnsson, Minnesota (81) 2+22 = 24.
27. Joakim Lindström, Phoenix (44) 9+11 = 20.
28. Niclas Hävelid, New Jersey (78) 2+27 = 19.
29. Samuel Påhlsson, Chicago (65) 7+11 = 18.
30. Oscar Möller, Los Angeles (40) 7+8 = 15.
31. Fredrik Sjöström, NY Rangers (79) 7+6 = 13.
32. Andreas Lilja, Detroit (60) 2+11 = 13.
33. Anton Strålman, Toronto (38) 1+12 = 13.
34. Nicklas Grossman, Dallas (81) 2+10 = 12.
35. Henrik Tallinder, Buffalo (66) 1+11 = 12.
36. Niclas Wallin, Carolina (64) 2+8 = 10.
37. Patric Hörnqvist, Nashville (28) 2+5 = 7.
38. Christian Bäckman, Columbus (56) 2+5 = 7.
39. Jonas Frögren, Toronto (41) 1+6 = 7.
40. Douglas Murray, San Jose (75) 0+7 = 7.
41. Joel Lundqvist, Dallas (43) 1+5 = 6.
42. Daniel Tjärnqvist, Colorado (37) 2+2 = 4.
43. Jonathan Ericsson, Detroit (19) 1+3 = 4.
44. Niklas Hjalmarsson, Chicago (21) 1+2 = 3.
45. Tom Wandell, Dallas (14) 1+2 = 3.
46. Nicklas Bergfors, New Jersey (8) 1+0 = 1.
47. Staffan Kronwall, Washington (3) 0.
48. Mikael Backlund, Calgary (1) 0.
49. Jonas Junland, St. Louis (1) 0.
50. Per Ledin, Colorado (3) 0.

MÅLVAKTER
1. Henrik Lundqvist, NY Rangers (70) 38 vinster.
2. Johan Hedberg, Atlanta (33) 13 vinster.
3. Michael Tellqvist, Buffalo (21) 9 vinster.
4. Erik Ersberg, Los Angeles (28) 8 vinster.
* * *
Alltså, titta på konferenskvartarna en gång till:

Boston-Montreal.
Washington-NY Rangers
New Jersey-Carolina
Pittsburgh-Philadelphia

San Jose-Anaheim
Detroit-Columbus
Vancouver-St.Louis
Chicago-Calgary

Det är ju fantastiska serier, varken mer eller mindre.
Ur svenskt perspektiv går det knappt att tänka sig nåt fetare än Caps-Rangers, Red Wings-Blue Jackets och Canucks-Blues.
Åh, jag säger det igen – låt det bli onsdag fort.
* * *
Tippat har jag gjort i papperstidningen, så det får jag återkomma med i lilla bloggen.
Tills dess kan ni och köpa den, tycker jag.
* * *
Hdw, tänker du återkomma i kommentatosspåret nu när det blir playoff?
* * *
Det var inte alls bra för Flyers att förlora den matchen mot Rangers.
Jag tror – för att nu ändå avslöja ett litet tips – att slaget om Pennsylvania avgörs av hemmafördel.
* * *
Tårtan kunde inte låta bli att vara Tårtan ens efter den här
– Det var en väldigt dum fråga, fräste han när någon frågade om det betydde något att Rangers fick göra det enda målet Flyers släppt in i numerärt överläge i år.
Det VAR för all del en jävla dum fråga, men det hade han väl kunnat bjuda på en så trevlig eftermiddag..
* * *
Nu återstår bara att sitta här och vänta på att NHL ska publicera det definitiva spelschemat.
Jag är oerhört ivrig på att få veta vart jag ska åka och när.
* * *
Ni får gärna fortsätta publicera era teorier – så jag har något att sno när jag ska försöka verka smart i krönikor och sånt framöver…
Vi hörs i veckan, jävlaranamma!