Playoff i Hockeytown, del 3

Som den uråldrige speakern i The Joe – han låter som att han började redan när Gordie Howe gick i blöjor – brukar säga:
Chris Ozzzzzgood!
Den mest ifrågasatte stjärnan i hela ligan visar med eftertryck hur det kommer sig att han vunnit tre Stanley Cup-titlar.
Han är – briljant. Och liksom Henke igår huvudorsaken till att det står 0-0 efter första.
 * * *
Fröken Newman har precis kommit till sista versen i nationalsången.
Då plaskar det till i tekningscirkeln precis intill henne.
Årets första bläckfisk kastas alltså ner från läktarna.
Då vet man.
Det är vår i Detroit…
* * *
Att Ozzie – föremål för dånande ovationer från läktarhåll, förstås – får slå sina belackare på fingrarna beror på att slutspelsdebutanterna i alla fall tidvis är väldigt heta framåt.
* * *
Kometen, jag behöver inte fråga.
Klart Slava Persson kan jämtlandssången!
* * *
Jaha, glada blondiner i Tre kronor-tröjor på läktarna, ser man i jumbotronen.
Det är väl trevligt?
* * *
Ung-Mason är bra han också, men har inte testats riktigt ordentligt ännu.
* * *
Mm, mästarna tar för mycket utvisningar. Men sur-Devorski är bra jävla petig också.
* * *
Per,  Detroit är för fan inte Thorleifs. Detroit är…Eldkvarn. När Eldkvarn var som bäst.  Och även om det inte vore så vet du mycket väl att jag inte åker dit jag vill. Jag blir skickad.
* * *
Det är inte bara Columbus som gör slutspelsdebut ikväll.
Vi måste skänka Olli Jokinen en tanke också.
Efter sju hundra NHL-säsonger spelar han, äntligen sin första playoff-match ikväll, ju.
Rätt otroligt det.
* * *
Den där Fidel-driven går inget vidare.
Det är några fyllon som sitter och skrockar i fåniga lösskägg, men de vanliga hockeyfansen tycks vilja se på hockey utan att spöka ut sig så brutalt.
Jag kan ha förståelse för det…
* * *
Red Wings skulle behöva ett powerplay. Då finge  nog Mason face the music.
* * *
Juice Huselius hör till de mest heta och kan mycket väl bli den som gör Columbus första slutspelsmål någonsin.
* * *
Stämningen är bra, i synnerhet för att vara The Joe,  men som väntat inte i klass med det vi satt och häpnade åt igår.
Enda gången jag upplevt att det verkligen börjat brinna här inne var under femte finalen förra våren.
Då, å andra sidan, var det så att jag fortfarande kan få ståpäls – päls, notera… – av blotta tanken.
* * *
Kron Wall of pain skulle ha smackat in den på slutet där.
* * *
Kul att höra att matchen i Boston lever upp till förväntningarna.
* * *
Hdw, var ÄÄÄÄÄR du?
* * *
Kaffe- och teknikpaus nu.
Om gudarna vill kommer det en textsnutt till i nästa paus.