Playoff i Hockeytown, del 6 – The End

Vad tror ni Niklas Kronwall sa när unge polaren och husgästen Jonathan Ericssson gjorde sitt livs första slutspelsmål?
Han gav honom en blick, flinade och kläckte ur sig:
– Whatever…
Det är tough love i Detroit.
Ericsson nickar bekräftande.
– Jargongen kan vara just så, ja, säger han.
Fast det var förstås sagt med den så kallade glimten i ögat.
– Jo, egentligen är jag glad för Jontes skull. Det är en bra kille. Men  det ska han ju inte vet, skrockar Kronwall.
* * *
Det finns mycket få saker i livet jag tycker sämre om än att på grund av teknikpiss inte kunna publicera bloggtexter jag kramat ur mig under periodpauserna.
Jag blir på stryparhumör.
* * *
Detroit tog ju över helt under andra halvan av matchen, det var liksom inget snack och 4-1 känns helt logiskt.
* * *
Det är alltså så att Ericsson bott hemma hos The Kron Wall of Pain sedan han flyttades upp från – eller i geografisk mening snarare ner – från Grand Rapids.
Men häromdagen tog han in på hotell.
– Jag vill inte vara i vägen nu när det slutspel. Niklas har så mycket grejor för sig, allt ska vara på exakt ett vis…
Den gamle djurgårdaren saknar dock sin kompis.
– Ja, det har blivit lite tomt, säger han…
* * *
Under slutminuterna står hela Joe upp och skanderar:
– Ozzy! Ozzy Ozzy!
Det kan man kalla upprättelse.
* * *
Gläder mig väldeliga att höra att Anders Eriksson fått chansen i slutspelet.
Snacka om unsung hero. Han får ständigt byta klubbar, han får dåligt med istid, han blir petad och han skickas, som i år, till farmarligan – men han gnäller aldrig. Tvärtom, han kämpar oförtrutet vidare. Med ett leende på läpparna.
Jag tycker det är enormt beundransvärt.
* * *
Juice  Huselius håller med om att Osgood var bra i första.
– Men han hade flyt också, säger den svensken när han, eftersvettig och dan, trampar förbi pressrummet på väg mot spelarbussen.
– Om vi bara fått in en puck i första hade det blivit en annan match. Vi är bra när vi får ledningen. Men sen slutade vi spela och efter 3-1 var det mest transportsträcka.
* * *
Någon borde någon gång reda ut varför The Mule haft full inbox på sin mobiltelefon i över två år.
* * *
Octopus Al fick inte jobba särskilt hårt ikväll.
Trots målen plaskade det inte ner några fler bläckfiskar på isen.
Det kanske är ytterligare ett tecken på de svåra tiderna.
Eller är bläckfisk billigt? Jag skäms inte för att berätta att jag aldrig köpt någon och således har väldigt koll på vad de kan tänkas betinga…
* * *
Han ska föreställa journalist, men ser ut som en gammal träslöjdslärare och har en sällsam förmåga att alltid komma släntrande efter alla andra och börja prata med Detroit-svenskarna just som jag äntligen tror att det är min tur.
Som om det inte vore nog ställer han i allmänhet hårresande dumma frågor.
Idag undrar han till exempel om inte Kron Wall of Pain tycker det är orättvist att The Mule och Zäta fått såna stora kontrakt är det är backarna som gör slutspelsmålen.
Ja, det är ju verkligen den självklara analysen av det faktum att Ericsson och Kron Wall of Pain smackar in varsin puck…
55:an är dock väluppfostrad och konstatera bara att han inte riktigt tänkt den tanken.
Han borde ha sagt:
– Jo, hit med stålarna!
* * *
Juice blir det bara bättre  framöver, det kan ni räkna med.
– Jag vilade de sista omgångarna i grundserien och känner mig fräsch. När jag nu fått den här första matchen i benen så tror jag det kan bli riktig fart.
Varning utfärdas i så fall.
* * *
Jonte Ericsson får första gången finna sig i att stå i händelsernas centrum i omklädningsrummet.
Det går alldeles galant. Han pratar bra engelska och charmar inte minst de kvinnliga lokalreportrarna.
– Men jag gillar inte det här med media särskilt mycket, säger han lite senare.
Nämen, det som alla andra tycker är så kul…
* * *
Inget Versus här heller.
Och NHL-hockey går det bara att se på Espn360 om man är i Europa.
Begreppet hotelldöd får plötsligt en helt ny innerbörd.
* * *
Mitt i natten kommer det sms från radiolegenden Christer Jonasson:
Zäta vann det första Njurunda-derbyt i slutspelets historia.
Att man inte tänkt på den vinkeln!
* * *
Nu:
Tillbaka till huvudstaden igen.
Det här blir min död – men vilken underbar död i så fall
Vi hörs från Verizon.