Don’t shake me Lucifer

Läser under flygplatsfrukosten om ”Rookie Ericssons” slutspelssuccé i Detroit Free Press – och skrattar rakt ut.
För oss som råkar tycka att Roky Erickson är en en av världens största rock ’n’ roll-stjärnor ser  ju det väldans festligt ut.
Få se, vad kan det finns för Roky-sång som passar in på Jonathan?
”I walked with a zombie” kanske.
Och det är i så fall Malhotra som är zombien.
* * *
Jag hade, typ, syrebrist i hjärnan när jag skrev sista inlägget igår.
Därför blev Blekinge Skåne, därför blev Östergötland Sörmland, därför blev 2004 1994 och därför blev det en massa andra dumheter också.
Pinsamt är bara första bokstaven i förnamnet.
Att få läsarskäll på grund av åsikter och referat och sånt är en sak. Det handlar ju bara om att personen som hör av sig tycker annorlunda och vad ska jag göra åt det?  Men när det gäller rena fel, när man fått hjärnsläpp och publicerar sakfel  som man sedan, med all rätt, blir hånad och kritiserad, då börjar i alla fall jag titta åt cyanid-burken.
Jag kan bara be om ursäkt och gå med dumstrut i Washington resten av dagen.
* * *
”Slip inside this house” skulle också kunna vara en Roky-sång som passar in på Rookie Ericsson.
Fast om jag förstått saken rätt är det snarare Kronwall som sjunger den låten för Ericsson.
* * *
Big Joe Thornton:
Bäst när det inte gäller.
Fortsätter ankorna äta upp hajarna är det ingenting annat än ett skandalöst fiasko.
* * *
Jag missade det helt igår – syrebristen i hjärnan igen – men Detroit-spelarna har redan ett smeknamn på Jonathan Ericsson
Big E.
De säger till och med så i intervjuer.
– Big E var kanon, konstaterar till exempel Kronwall i Free Press idag.
Big E…det är ju det coolaste namnet sedan Juice och The Mule.
* * *
Sudden-perioder som slutar efter tolv sekunder är kul – om det är ens eget lag som gör mål.
Om det är motståndaren svider det på ett alldeles speciellt, irriterande sätt.
Så idag hänger mörka moln garanterat över Calgary.
* * *
Spelarna i NBA-laget Wizards har omklädningsrum vägg i vägg med Capitals, men kollen på grannarna är något bristfällig.
När de, efter ännu en skitsäsong, igår packade ihop för golfsäsongen fick de frågor om de visste något om sina fellow hyresgäster i Verizon Center.
–  Öh, svarade Nick Young, .jag vet att de har en all star-spelare. Få så, vad heter han…Olechkin nånting, va?
Själv gillar jag NBA-stjärnan Lebrin James.
* * *
Ikväll kliver Big Mats Sundin fram ur skuggorna.
Kom ihåg var ni läste det först.
* * *
Vad tror ni, får Varlamov – ”From Russia with Glove”, som hans lysande smeknamn lyder – chansen i morgon?
Många tycker att han ska det.
Men, tänka sig, inte Theodore.
– Jag förstår inte vad ni pratar om, muttrade han igår.
– Vi har bara spelat en match. Att byta målvakt nu vore väl lite panikartat.
Politik kallas såna uttalanden i hockeyvärlden.
Det är meningen att Boedreau ska läsa det…
* * *
Är alltså tillbaka i DC, men ikväll blir det permis från bloggandet.
Slava Persson klev nämligen just in genom hotelldörren.
Vi har inte setts på över fem år och tänker ta igen borttappad tid på en sportbar där de visar hans gamla lag, Devils, ikväll.
Jag återkommer vid matchstart i Verizon Center i morgon.