Electric Garden, del 4 – The End
Det här artade sig ju till en Garden-kväll ingen som var på plats nånsin kommer att glömma.
Det var så spännande, så frustande intensivt och sånt besinningslöst tryck på de gamla läktarna att jag och gamle Snackaren till slut bara satt och garvade
Jag säger det igen:
Att man får vara med om sånt här…det kanske finns en gud ändå.
Och Rangers vann alltså till slut, med 2-1.
Det borde inte ha varit möjligt. möjligt.
De befann sig ju under konstant attack i två hela perioder.
Men killen längst bak, han den där svensken, hade en rätt lyckad kväll.
Fan vet om jag nånsin sett en mer imponerande uppvisning i ett hockeymål.
Sam, håll dig undan från all media idag – svensk såväl som new yorksk.
Det kommer att handla om Henrik Lundqvist…
* * *
Det ser inte särskilt bekvämt ut.
Men Bäckis står i alla fall där efteråt, brutalt eftersvettig i det varma skenet från kamera-lamporna, och ger sina korthuggna kommentarer.
– Vi måste börja nästa match som vi slutade den här, muttrar han.
* * *
Jag behöver ju egentligen inte blogga.
Ni säger det jag tänker:
Jag skulle inte heller vilja vara Page Six Sean när Tårtan ska diskutera de där utvisningarna på slutet.
Liksom publiken tycker provokatören själv att domarna är extra hårda mot just honom, men det ska han förstås vara medveten om sedan urminnes tider och just därför hålla sig väldigt mycket lugnare.
* * *
När till och med en kommentator med så kritiskt sinnelag som johan f avlossar stora berömmet, då vet man att Lundqvist nog varit rätt bra…
* * *
De jumbotron-ansvariga var i dålig form idag.
Det är först nu efteråt man får veta att att sådana som Tim Robbins, Kevin Spacey, Eddie Cahill och Nascar-stjärnan Jeff Gordon var i hallen ikväll.
* * *
Man vet inget om svett förrän man sett Henke Lundqvist kränga av sig utrustningen.
– Kolla här, säger han och vänder upp och ner på en skridsko.
Det rinner som ur en trasig kvarting.
* * *
Bäckisbloggen står bara och ruskar på huvudet efteråt.
– Det här var den häftigaste hockeymatch jag nånsin upplevt, säger han.
Nu sitter ju han mestadels i Läkerol-hallen i Gävle, så det säger inte SÅ mycket, men han har ändå nåt på spåren.
* * *
Tåget till DC går tidigt, tidigt på fredag morgon.
Ska bli gött att se ”The Wire”-kvarteren utanför Baltimore igen.
* * *
Var det bara jag som tyckte det såg ut som att Ovie vinkade hånfullt åt Page Six Sean vid den sista utvisningen?
* * *
Birger dementerar bestämt att han höll på att hamna i slagsmål med Bräschan.
– Nej, nej…då skulle ni ju få hälsa på mig på sjukhuset, säger han och trycker upp segerprillan under läppen.
* * *
Ser ni Slava Persson kan ni ju hälsa att han inte är något vidare på att tippa…
* * *
Någon frågade vad Bäckis snusar. Jag tror det är sånt där rapé-tjafs.
* * *
Jag föreslår att Henke kommer att sova gott efter den här urladdningen, men det är tydligen inte så säkert.
– Nej, jag har haft svårt att sova efter matcherna på slutet. Man är så uppe i varv att det inte går, säger han och vänder på andra skridskon.
Då föreslår jag en grogg istället.
Som svar på det förslaget får jag bara ett leende.
* * *
Caps-spelarna är noga med att påminna omvärlden, och sig själva, om att de befann sig i 3-1-underläge även mot Flyers ifjol – och ändå tvingade fram en sjundematch.
– I år ska vi dessutom vinna den sjunde matchen, säger Bäckis med en rätt så skräckinjagande Valbo-blick.
* * *
Freddy Shoe har inte riktigt samma slutspelsskägg som Paul Mara, om man säger så.
– Nej, suckar han och drar i några röda strån han uppenbart ärv av Big Red, det är som det är med den saken…
Well, det kompenseras ju av hyggliga takter i numerära underlägen.
Som Tårtan himself slog fast på presskonferensen:
– Penalty kill was fantastic…
* * *
Revyskådisen får nog se till att aktivera Nylle Nyfiken igen.
* * *
Om Henke är Tårtan är mer…hur ska vi säga, osentimental:
– Ja, han var fantastisk och det måste han fortsätta vara. Så är det bara, konstaterar han kort.
* * *
Jaha, då har Rangers slagläge på fredag då.
Men…ja, nej, jag säger inget mer.
Vi hörs, om inte annat, därifrån.
