Game Seven…

Game Seven.
Bara ordet, bara själva termen, har en rent  mytologisk betydelse här borta,
Det är i den sjunde avgörande matchen  – ett fenomen även i basket och baseboll, ju  – hela den nordamerikanska idén om sport, tävling och rent av livet dras till sin yttersta spets.
Pojkar skils från män, vinnare från förlorare, ledare från skocken och så vidare i all evighet, Amen.
Nu står vi alltså inför en sån mytisk kväll och jag får ju erkänna att jag dragits med så svårt i hypen att jag ser upplevelsen som rent högtidlig.
Såvitt jag kan minnas har jag inte bevittnat någon live tidigare. Jag var inte här i Washington på sista Flyers-matchen förra året och någon var det inte, väl?
Min game 7-oskuld ryker helt enkelt nu och jag är nästan lika glad som…nej, let’s not go there.
Stort ska det bli.
Jävligt stort.
* * *
Lyckade förarga medpassagerarna på tåget ner i morse också (Linköping – med Acela, som är ett slags X2000, tar det knappt tre timmar).
Ni vet, snarkningarna…
Jag tror det är boxarnäsan som envisas med att täppa till som en Detroit-försvarare i högform, men dubbelhakan gillar att fladdra med…
* * *
Under presskonferensen i Tarrytown igår  exploderade andra ronden i det krig mellan Brooksie och Tårtan som tog sin början i en korridor i gamla Devils-hallen för några år sedan och sedan förevigades på Youtube.
Följande meningsutbyte ägde rum sedan Brooksie ställt en fråga om tumultet på bänken under förra matchen i huvudstaden – numer känt som Tortorellas eget Watergate…
Tårtan: – I have no response, I’m not discussing that.
Brooksie: – You’re not discussing the fact you were suspended for a playoff game?
Tårtan: – That’s just what I said. Next question.
Brookise: – That’s unbelievable, John. Unbelievable.
Tårtan: – You guys have your opinions, write ’em. Next question.
Brooksie: – So after a player commits a mistake, he doesn’t have an obligation to talk?
Tårtan: – You guys think you’re entitled to all information, Larry.
Brookise: – I’m asking for your opinion, not information.
Tårtan: – You have your opinion. You don’t need mine and I’m not going to give it to you. Next question, please.
Sedan blev det bara grymtanden från bägge sidor.
Priceless, tycker jag.
* * *
Idag är det faktiskt så varmt i Washington att man kan fixa rostat bröd bara genom att ta med sig en limpa och gå ut och gå lite.
* * *
Just som jag kommer till Verizon är Stures grabb på väg ut – igen.
Det börjar bli en fin tradition.
Den här gången har en snygg, ljus kostym och han, som det heter, andas optimism.
– Nu är det helt ny giv, säger han och gör en rörelse som visar att hårddisken liksom är rensad.
* * *
Bräschan ber inte om ursäkt.
– Alla som följer  hockey vet att det där var en lysande tackling, säger han om smällen som sänkte Betts och gav honom själv fem matchers avstängning.
Alla som följer hockey vet framförallt att goons ibland snackar väldigt mycket skit, skulle jag vilja säga.
* * *
New York Post avslöjar idag – och vänta FivePoints, det här är en story i din smak – att Langenbrunner genomgick en smärre knäoperation efter match 2 i serien mot Carolina.
Lik förbannat var han tillbaka på isen redan i match 6.
Det kan man kalla dedikation.
* * *
Ingen som är i Verizon under morgonvärmningen kan förstås låta bli att gå fram och kolla lite extra på plexit bakom Rangers bås.
Det ska ju, enligt det famösa brev Sather skrev till Bettman rymma för stora glipor så att de elaka fansen kan skrika taskigheter åt stackars Tårtan.
Och ja, jo, så kanske det är.
Men Tårtan ska för fan ändå kunna ignorera det.
* * *
Tror nog att FivePoints – liksom Per och Big Pete och allt vad ni heter – gillar att höra att Zajac och Parise känner att de är ”due” för lite målproduktion.
– Den längsta poängtorka vi hade under grundserien var tre matcher. Nu har vi haft tre matcher i den här serien utan poäng. Det får räcka, säger Parise till Post.
* * *
Ingen Selke-nominering till Zäta heller.
Hm, det blir inte mycket med den svenska representationen i Sin City…
* * *
Ja, det här har ni ju redan fattat.
Om vi upplevt hög stämning i de första sex matcherna får vi vara med om en tre timmar lång, brakande eruption av känslor ikväll.
Så jävla häftigt…
* * *
MN Johan, jag kan visst glädje mig åt Minnesota-Niklas, men hyser åsikten att San Jose-Evgeni varit en bättre målvakt.
* * *
I natt ska Eken ta bussen hem direkt efter matchen.
Bra det, för idag har jag bara en säng och där nånstans går ändå gränsen för min generositet…
* * *
Det är the usual suspects som deltar på isen under Rangers förmiddagsövningar.
Språkröret, Voros, Colton och Drottningen – plus, för första gången, Antropov.
Det senare kanske indikerar att han vill göra en anständig match ikväll…
* * *
Det verkar som att det blir ständigt skadade kaptenen Chris Clark som ersätter Bräschan snarare än Nylle Nyfiken.
Vad surt.
* * *
Vampyren Morrissonn – ja, han stavar ju så – förnekar att han bet Duby i söndags.
– Det är helt taget ur luften, jag blir arg av påståendet, säger han.
* * *
Washington Post-krönikören Mike Wise idag:
Om Napoleon vore vid liv idag skulle han ha ett Tortorella-komplex…
* * *
Mike Green blev tydligen offer för något slags ”prank” i ESPN:S regi och trodde i någon timme att även han var avstängd.
Inte så jättekul skämt, kan man tycka…
* * *
På dagens presskonferens var Tårtan betydligt lugnare.
Han lät nästan som en poet när han talade om magin i en Game 7 – och han vet ju, efter undret i Tampa för fem år sedan.
– Det är såna här kvällar man ser vad spelarna är gjorda av, vad de har i sig. Somliga blommar ut och njuter av möjligheterna i en direkt avgörande match. Andra blir rädda, för att inte säga paralyserade, och försöker gömma sig. Och det går aldrig att veta i förväg vem som reagerar hur. Det ska bli mycket intressant att se, sa han.
Det ska det.
Brooksie hade för övrigt inga frågor…
* * *
Fan, jag har inte nämnt Ovetjkin ännu.
Jag gör det nu då:
Ovetjkin.
Något säger mig att jag får anledning att återkomma till det namnet senare…
* * *
Det börjar nu bli ren Ben & Gunnar-klass på Paul Maras skägg.
* * *
Bäckis om tumultet runt Rangers bås senast.
– Det är fint att se att fansen försöker hjälpa till…
Ah, vilken Gävle-kommentar!
* * *
Sitter kungligt idag, mellan två praktfulla ekar.
Nej, jag har inte blivit visad till parken utanför Verizon.
Jag råkar bara ha mini-Eken på ena sidan om mig och The Royal Oak på den andra.
* * *
Ser i klippen att Post fått tag i Gris-Olle-typen som bråkade med Tårtan.
Han heter Ron – det kunde man ge sig fan på;  jag hade gissat på antigen Ron  eller Al! – och är väl lite halvskamsen så här några nyktra dagar senare, men han insisterar på att det var Tårtan ”som började” – bara för att han, fyll-Ron, sa nåt om pussies genom springan i plexiglaset…
* * *
Nu visar de tv-bilder från när Caps-spelarna anländer till hallen.
Bäckis, i en grårutig kostym som spänner över de allt bredare axlarna, kommer med Ovie.
De fnissar glatt ihop.
* * *
Tårtan har inte pratat nåt särskilt med Henke efter de två senaste matcherna.
– Det behövs inte. Jag vet hur mycket tävlingsinstinkt han har i sig, säger han.
Men ett uppmuntrade ord på vägen kanske inte hade skadat…
* * *
Inte heller jag hade räckt upp handen när Tårtan i går frågade murvlarna i Tarrytown om någon av dem trodde att Rangers skulle ha en chans i den här matchen.
Jag kan inte se något annat än att det mer begåvade Caps vinner.
Det blir…3-1.
Allra mest hoppas jag dock på lite mer underhållning och spänning och dramatik än i de närmast föregående matcherna.
Tänk en förlängning…ojvoj.
Okej, som ni vet:
Första paus.
Då är jag tillbaka.