Game Seven, del 4 – The End
Jaha, så blev det med det.
Capitals hittade in i matchen igen, tog över och fem minuter från slutet vräkte Fedorov in ett dragskott,
Hjärtskärande för Rangers, desto mer lustfyllt för Caps,
Och sett till hela serien, och the ännu bigger picture, var det väl ett rättvist resultat.
Men Blåskjortorna kan fan vara stolta över den här insatsen.
De kämpade nåt alldeles oerhört och gjorde in bästa match på hela säsongen när det som bäst behövdes,
* * *
Apropå hjärtskärande…vad är det som HÄNDER i The Rock?
Holy shit.
FivePoints, Per, Big Pete...alla andra trogna Jersey-vänner i kommentatorsspåret, det önskade jag er verkligen inte.
* * *
Det finns nästan ingenting mer ångestfyllt än att kliva in i ett omklädningsrum där det sitter ett lag som just blivit utslaget ur Stanley Cup-slutspelet.
Det är så sorgen vibrerar i den svettstinkande luften.
Men Henke talar, såväl med amerikanerna som med oss från hemlandet.
– Det kommer att kännas ännu värre om några dagar. Nu är det bara tomt, man fattar nästan inte att det är över, men sen kommer man att börja älta vad det var som gick fel, säger han med blank blick.
* * *
Nu blir det alltså Boston mot Carolina och Washington mot Pittsburgh i öst.
Sjyssta serier – och särskilt då den sistnämnda.
Ovie mot Malkin, Bäckis mot Crosby…det är så man drar efter andan bara man läser det.
* * *
Stämningen är något ljusare inne i Capitals-kabyssen.
Bäckis står i ett hörn, i röda shorts och röd keps, kan bara inte låta bli att flina hela tiden.
– Jag vet hur det kändes förra året. Det här är väldigt mycket bättre, jublar han.
* * *
Alltså de sista minuterna, ljudnivån i Verizon då, det var nåt alldeles bisarrt.
Det piper fortfarande i öronen när jag sitter här i pressrummet och försöker författa de här raderna
Jag som bara skämtade om det där med AC/DC…
* * *
Henke tycker att Fedorovs skott var bra, men inte ostoppbart.
– Jag var inte skymd och jag har tagit såna skott förr, säger han med lika blank blick,
* * *
Mörkret inne i Devils rum just nu vill man inte ens tänka på utan att ha psykofarmaka till hands.
Fy satan så grymt.
* * *
Bäckis har haft hela familjen på besök, men nu åker allihop hem – utom storebror Stoffe.
Han ska fortsätta hänga i den amerikanska huvudstaden.
Verkar ha det rätt bra, den killen.
– Ja, säger Bäckis med ett stort leende, skriv det i bloggen. Det finns ingen brorsa som har det bättre än vad han har det just nu. Bara ligga i soffan och må gott…
* * *
Stures grabb ser så ledsen ut att man nästan vill krama honom.
– Ju äldre man blir, säger han, desto färre chanser blir det ju att få spela om Stanley Cup-bucklan, suckar han.
* * *
Exakt vad Page Six Sean sa till Bäckis framkommer inte, mer än att det var nåt om att de skulle ”gå”, men en pest var han han tydligen så det räckte och blev över.
– Ja, idag märkte man att den där psykologen han pratat med inte gjorde någon skillnad. Det var samma Avery som förr, säger Valbo-ynglingen med en inte helt imponerad uppsyn.
Fast han var bra också, skulle bloggen vilja inflika…
* * *
Tårtan tog sig genom kvällen utan fajter med vare sig publiken eller Brooksie – och efteråt säger han helt milt att han är stolt över grabbarnas insats.
* * *
Jag får korrigera The Oak Man när han frågar Bäckis hur han skulle ställa sig till ett möte med Carolina.
Så kunde det ju aldrig bli.
– Är det så, flinar Bäckis, att du alltid får rätt den här? Det kan bero på att han är från Strömsbro…
* * *
Birger får en snus ändå idag, för säsongen och för insatsen ikväll.
* * *
The Oak Man vill ha sagt att han egentligen är från Sätra, men nej, nej – nu kommer det förstås att heta Strömsbro i fortsättningen.
* * *
Ingen förstår förstås en stavelse, men naturligtvis är Ovetjkin framme och stökar med nåt slags rysk-svenska när Bäckis står och gör intervjuer.
* * *
Paul Maras fru lär i alla fall vara glad…
* * *
Och vad sa Bäckis till Henke under den hjärtliga omfamningen efter matchen.
– Jag sa att han verkligen inte hade något att skämmas för på grund av den här förlusten.
* * *
Nu har Biffen lite lämningar till tidningen.
Sen ska han andas ut nån dag – och göra sig beredd för omgång.
Vi får se om vi närmast hörs från Detroit eller Boston eller kanske rent av DC igen.
Må gott och tack för sällskapet. Det var en magisk kväll.
