Motown blues

Vad är väl en liten slutspelsmatch i Detroit?
Den kan ju vara dötrist och tråkig och…och…och…alldeles underbar!
Ja, fan också.
Nu ångrar jag mig…
Man skulle förstås ha varit i The Joe ikväll.
Här har det ändå regnat hela dagen, så inget har blivit gjort.
Men jag försöker intala mig att det är bra för fortsättningen att jag ligger i soffan med en Stuart Woods-bok och gör ingenting.
Och en HD-sändning på fin-tv:n kan vara alldeles underbar den också.
Typ.
* * *
Det ska bli hyperintressant att se var Detroit står mot Anaheim,
Jag tror att det kan bli väldigt jobbigt, i synnerhet nu i början. Wings har inte spelat match på över en vecka, medan Ducks fortfarande lär vara upp i varv efter succén mot San Jose. Och nu är alltså Rafalski skadad också. Inte bra,
Huka er, Red Wings-fans.
* * *
Varpu är givetvis på plats i Michigan.
Det är mer ruter i henne; spelar Teemu playoff-match inom några timmars flygradie får det vara hur det vill – hon åker.
* * *
Ja, det blir väldigt intressant att få en indikation på styrkeförhållandet även mellan Bruins och Canes.
* * *
Det blir nog förr snarare än senare det, Blackhawk. Vad föreslår du för bar?
* * *
Och ”vår” Julia – kommentstorsspåret drottning, vid sidan av Freja – har tagit sig till Detroit också.
Då lär det bli röj i Greektown i natt…
* * *
Idag ber Tårtan, till sist, om ursäkt för Watergate i New York-tidningarna.
– Det var dumt och onödigt och jag skäms, säger han.
Så dags nu…
* * *
Sam, jag tror egentligen du är mest ledsen av alla över att Rangers åkte ur så tidigt.
Ämnet du uppenbarligen ägnar ditt liv åt är ju borta från dagordningen, ingen kommer längre att ägna det en tanke – vad ska du nu göra?
* * *
Mike Babcock om Big E:
– Han påminner väldigt mycket om Chris Pronger. Minus crosscheckingarna då…
* * *
Hdw, Hdw, Hdw…var ÄR du? Det är ju Detroit nu. I playoff. Du måste komma tillbaka till kommentatorsspåret.
* * *
Det är mest en känsla, inget jag egentligen kan motivera, men The Mule – han kommer att explodera i den här serien.
* * *
Nu ska jag sätta på en rejäl kanna Folgers Special Roast – härligt blask – och försöka låta bli att tänka på hur det skulle kunna vara, hur det luktar i The Joe, hur det känns  i de där vimlande korridorerna timmen före nedsläpp, hur det låter när bläckfiskarna plaskar i isen, hur det låter när speakern kör sin ”Ozzzzzzzgood”, hur det bubblar i hela bröstkorgen när man är på en slutspelsmatch i Detroit…
Då åker vi.
Era kommentarer är så oerhört välkomna hela kvällen.