Motown blues, del 3

2-2 nu – efter sent, psykologisk Selänne-kvittering precis innan pausen.
Ja, Teemu har förstört fester i The Joe tidigare.
Jag var där den där sudden-kvällen 2007, men eftersom Lilja är skadad ska vi inte påminna om den…
* * *
Det verkar råda lätt konsensus kring kinesiskt.
Får bli nån sötsur liten anrättning då.
* * *
Så ska Detroits PP se ut.
Homers rumpa som ett utedass i vägen för Hiller – och så en ohygglig killer till blålinjebomb från Kapten Lidas
Boy, det finns inga lag i världen som har några vapen mot det där.
* * *
Jag reagerar precis som ni när yongblood Ericsson bjuder upp Perry till tango.
Jag sätter mig upp och ropar rakt ut:
– Big E!!!
Vilken hjälte han håller på att bli.
* * *
När Ducks måste vara disciplinerade och inte får ta utvisningar känns det alltid som att de ligger illa till.
Disciplin är inte den främste grenen i Disneyland-trakterna.
* * *
Men Blackhawk, jag HAR Motown blues – det är det jag menar. Jag vill ju vara där, liksom. Nog kan jag de musikaliska distinktionerna.
* * *
Varpu blir glad. Är det någon som har status hos de blåvita hockeyjournalisterna är det The Finnish Flash.
* * *
– Fan, säger Kron Wall of Pain tydligt när han sätter sig i båset efter chansen i deg numerära överläget i mitten.
Kul det med.
* * *
Han är ju så skör, Pronger. Det är därför han faller sådär…not.
* * *
Men du Hdw, lite mer än ett ”jag är här” kan man ju önska sig…
* * *
Helt riktigt, J-R, Zäta-kedjan behöver visa lite mer i den tredje period som ser ut att kunna bli en underbar rysare.
Keep kommentarerna coming.