Motown blues, del 4

Nicklas Erik Lidström från Skogsbo utanför Avesta…vi har aldrig haft en större hockeyspelare än den mannen.
Ja, för er som inte såg –  han gjorde det avgörande målet också (och hade ju dessutom assist på Mules balja också)
Och det är ju ingen tillfällighet att det är just en sån här match han vinner åt sitt lag.
When the going gets tough, ni vet, det är då verkligt stora börjar prestera.
Jag blir fanimig stolt över att komma från samma land – och landsändan – som Herr Kapitän.
* * *
Picknickkorgen, det lär dröja med silly season-observationer. Jag är ledsen, men vi andra har rätt roligt just nu…
* * *
Visst, det kommer att bli en hårdare serie än den förra – och Hiller fortsätter impa.
Men det är knappast så att Red Wings blir sämre när de nu fått åka av sig ringrosten från det långa uppehållet…
* * *
Ser slutet av Bruins-matchen och då är den förvisso redan avgjord, men man ser ju hur det ångar av självförtroende och power om maskinen från Beantown. Det börjar kännas som det är predestinerat att Pebben ska få spela Stanley Cup-final…
* * *
Vad var det Teemu hade för synpunkter på slutet? Får fråga Varpu – eller vet ni?
* * *
Det blev en delivery-kompromiss: Thailändskt. Det är ett ställe några kvarter bort som har en sån killer till currykyckling, så det får ni acceptera…
* * *
Framförallt känner man ju att Zäta och Hossa kommer att ha mer att ge, förmodligen redan på söndag.
* * *
Okej, nu ska jag ta och klämma den där kycklingen också.
Redan i morrn har vi en smällkaramell – öppningen på starten i drömserien mellan Washington och Pittsburgh.
Ojvoj.
Den börjar redan 19.00 er tid, så jag räknar med full uppställning i kommentatorsspåret.
Vi hörs då.