Beggars Banquet vs. Abbey Road

Nu jävlar.
Hur kul ska inte det HÄR bli?
Washington mot Pittsburgh i slutspelet…det är ju som Beatles mot Rolling Stones.
Ni måste ju se, det förstår ni.
* * *
Carl-Gustaf Lindstedt – Anaheim-coachen Carlyle alltså – var härligt vresig på presskonferensen igår.
Försökte tyckte han att Browns smäll mot mini-Hudlers lilla huvud inte var nånting och sen kunde han inte förstå hur The Mule kunde få köra över Hiller efter.
Gubben i lådan var mycket gladare…
* * *
Om man ska dra Stones-Beatles-liknelsen vidare råder det inga tvivel om att Washington är det tuffare, sjavigare, sexigare Stones.
De har sin Jagger i Ovetjkin (showmannen) , sin Keef  i Fedorov (det musikaliske geniet) , sin Brian Jones i Bäckis (de är ju lika till och med…), sin Charlie Watts i Semin (cool och ointresserad av strålkastarskenet) och sin Bill Wyman i Mike Green (ja, nån ska ju vara basist också…)
Pittsburgh påminner mer om duktiga, prydliga Beatles.
Crosby är Lennon (det vresiga snillet), Malkin är McCartney (det mindre vresiga snillet), Sergej Gonchar är George Harrison (den underskattade) och Tyler Kennedy är Ringo Starr (pajasen).
* * *
Babcock har inget emot att Big E slåss.
– Om han gör det mot Perry, Getzlaf och Ryan. Men längre än så är inte listan, sa coachen under presskonferensen igår.
Sen log han brett…
* * *
Caps förväntar sig svårare utmaningar i egen zon i den här omgången, står det i Washington Post idag.
No shit…
* * *
Sam, vad skönt att höra. Att du inte är ledsen alltså. Ha nu en fin sommar.
* * *
Nu släpper vi loss årets stora show.
Jag återkommer i första paus.