Windy City, del 4

Så där, det stannade vid 3-1.
Annars satt man ju och inbillade sig att man kan nånting om hockeypsykologi och hade teorier om att nästa mål skulle bli helt avgörande.
Man Blackhawks fick aldrig igång sitt spel på allvar – främst för att Canucks inte tillät dem, men också för att många slarvade rätt betänkligt.
Efter vändningen i GM Place fanns det nog på sina håll fantasier om att det här skulle bli lätt.
Då går det alltid åt helvete.
* * *
Per, du kan få låna min gamla special-beställda T-shirt som det står ”Hang the DJ på”.
Om inte annat kan du ju tälta i den utanför The Rock…
* * *
Blackhawks har definitivt ett av de mer luxuösa omklädningsrum jag sett.
Bara Toronto är värre.
Men inte ens de har ett klubbmärke som gnistrar lika rent och självlysande i heltäckningsmattan. Det ser ut som det sytts ikväll.  Om inte PR-gubbarna där inne varit på så dåligt humör hade jag tagit en bild och visat er. Men kanske efter träningen i morgon…
* * *
Jag tycker absolut inte det är roligt längre, bara pinsamt, men efter att ha intervjuat en Sedin måste jag återigen fråga.
– Eh, är det H eller D?
H, visar det sig, och han ler överseende åt min fadäs.
* * *
Om Coyotes  ska flytta nånstans bordet det för i helivitte vara till Vegas.
Det blir ju nära och allt…
* * *
Dessvärre får jag nöja mig med att studera det där klubbmärket hos Hawks.
Bägge svenskarna har för länge sedan hunnit försvinna in i det inre och PR-gubbarna vill
Så igen:
Kanske efter träningen i morgon…
* * *
Jag tror jag föredrar Newark, trots allt. Där har jag aldrig påhoppad efteråt.
Det blir jag nu.
Under den korta promenaden till pressparkeringen är det en upprörd herre som frågar mig och när jag inte hör vad han säger börjar han gapa som en vettvilling.
– Cracker! I’m gonna mess your ass up, ryter han.
Jaja.
* * *
Sudden ler så halva omklädningsrummet blir bländat när jag konstaterar att han förmodligen inte tänker berätta vad det är för skada han haft.
– Nej, det tänker jag inte berätta, skrattar han.
Men du är återställd nu?
– Ja, allt känns bra. Det är bara att spela igen.
Jaha. Och blåtiran är borta också?
– Ha ha, ja såna  försvinner snabbt.
* * *
Cracker…vad fan. Det borde ha varit jag som messat upp hans arsle.
* * *
Det börjar bli ångestfyllt för Detroit det här här.
* * *
Däremot går  faktiskt Big Buf förbi i på den där heltäckningsmattan och ja, han är förbannat stor.
* * *
Innan de, som det heter, öppnar sitt omklädningsrum kommer Vancouvers PR-man ut till presskocken i korridoren utanför och säger att Pyatt för första gången sedan comebacken är tillgänglig – men bara för hockeyrelaterade frågor.
Hm, här är det något jag missat, inser jag. Men ni som har koll vet säkert vad som menas och kan nu berätta för mig.
* * *
Edler håller med om att han nog bör sluta skjuta puckarna över plexit från egen zon…
– Ja, jag får skärpa mig, säger han med ett blygt leende, det har blivit lite väl ofta.
Å andra sida, allt för spänningen, eller hur?
* * *
Det är ännu svårare att hitta tillbaka till hotellet – ni vet hur taskigt gamlingar kör i mörker… – så jag har några svavelosande Haddock-utbrott på vägen hem också.
* * *
H. Sedin säger sig inte vara helt överraskad över gamle vännen Näslunds beslut att lägga av.
– Jag har väl hört lite grymtningar i den riktningen. Det känns lite synd, han gör ju 24-25 mål även när han tycker att det går bra. Och det är ju en kanonkille man kommer sakna. Men det är hans beslut, heter det.
* * *
Ni vet vad vi har i morgon, va?
Nytt möte mellan Penguins och Capitals.
Det ska jag definitivt sitta på lämplig sportbar och se och JÄVLAR vad roligt det ska bli.
Innan dess är det dock inte omöjligt att det kommer någon liten bloggrapport från träningarna i United.
Ta det lugnt tills dess.