Windy City, del 5

Det är dagen efter i United Center och Blackhawks tränar rätt så intensivt.
De vill ha revansch för en  match som både spelare, coach och media beskriver som lagets sämsta i slutspelet so far.
– Ja, det är känslan här inne, säger Niklas Hjalmarsson när jag äntligen får nöjet att hälsa på honom.
– Vi tycker inte att vi kom upp i normal standard igår och är fast beslutna att göra en mycket bättre match i morrn.
* * *
Det borde ju vara lättare att hitta ut till de ruffiga United-kvarteren i dag, men jag lyckas ta fel avfart en gång till och drar ytterligare några vredgade ramsor GPS-konstruktörer och Chicagos stadsplanerare.
Jag borde kanske åka och lämna in lokalsinnet på undersökning istället.
* * *
Inte för att det nånsin skulle hända, men om jag nånsin ansträngde mig så mycket som hockeyspelare gör, då kan jag garantera  att jag inte suttit på en träningscykel och trampat som på upploppet i Giro di Italia dagen efter
Men det är just vad Sudden gör när bloggen kommer släntrande genom korridoren utanför gästernas omklädningsrum.
Svetten sprutar så man går långa omvägar.
Men plötsligt kommer han på nåt och hojtar över mig.
– Du, flämtar han,  jag var på Springsteen i Denver häromsisten. Så jävla bra.
Sen trampar legendaren vidare.
* * *
Idag står det att Samme Påhlsson och bröderna Sedin kommer från staden Ornskol.
Ornskol?
* * *
Tack för alla svar om Pyatts tragedi.
Fy fan så hemskt.
Det är nästan jag får svälja hårt bara jag ser honom efter eftermiddagsträningen.
* * *
Efter den där konserten i Denver träffade Sudden Nils Lofgren också.
– Han bodde på samma hotell som vi. Killen är inte lång, men vilken artist, säger Vancouver-stjärnan.
Och sen trampar han återigen vidare.
* * *
Det visar sig att Hjalmarsson, som talar den mest sympatiska småländska, har många smeknamn i Hawks omklädningsrum.
Ett är Homer (upptaget, skulle jag vilja påstå…) och ett annat Nick.
– Men ibland säger dom Yellbear också, skrockar han.
Yellbear!
Den stångar sig ju rakt upp på bloggens Top 5.
* * *
Ber alla jämtlänningar i läsekretsen om ursäkt.
Edler tillhör , som ni mycket riktigt påpekat, IFK Östersund.
Inte Ope.
– Nej, säger Henrik Sedin och skrattar, herregud. Sånt där dom noga med där uppe.
De verkar vara det, ja.
* * *
Även jag börjar bli orolig för Detroit.
Dom MÅSTE vinna i morgon, annars går de här åt helvete.
* * *
Samme Påhlsson deltar inte i onsdagens träning.
Men gamle den knarrande Quenneville försäkrar att det inte är någon fara alls med honom.
* * *
Yellbear!
* * *
Mina tillkortakommanden i trafiken till trots – Chicago är verkligen en alldeles förtjusande stad.
Det håller Mattias Öhlund med om.
– I synnerhet just nu. I vanliga fall när vi kommer hit brukar vädret vara sådär, men nu är det ju helt underbart.
Och Canucks-spelarna har faktiskt kunnat tillgodogöra sig stan under det långa besöket,.
– Vi kom ju redan i söndags, så under måndagen hann vi knalla omkring lite, säger Mattias.
Själv har jag flyttat upp Windy City på Topp 5 på listan över amerikanska favoritstäder.
* * *
Quenneville har jag sedan länge svårt för.
Han gav Slava Persson för lite istid när jag var och hälsade  på i St. Louis i 2000-talets gryning och förra året körde han ju slut på Foppa i Denver bara för att han själv var rädd att få sparken
Men under sitt besök häromveckan menade Persson att gubben i själva verket är en av de mer sympatiska coacher han haft och idag på presskonferensen ger han ett rätt gubbcharmigt intryck.
Så jag kanske ska ta och ändra mig.
* * *
I sin helhet ser ovan nämnda lista för dagen ut så här:
1. New York. 2. Las Vegas. 3. New Orleans, 4. Los Angeles, 5. Chicago. 6. Austin. 7. Miami. 8. Boston. 9. Memphis. 10. Washington.
Det finns mer resort-artade ställen jag älskar också, som Palm Springs och Key West och Sedona och Scottsdale, men det är inga storstäder och därför räknar jag dem inte.
* * *
Nu går åskan över Lake Michigan och jag ska börja förflytta mig mot ESPN Zone för att se den förhoppningsvis helt makalösa showen i Steeltown
Men vi tar ett litet bildspel från dagen som avslutning.

Uniteds exteriör. Visst är det lite Dresden?

Men det här är ju en sjysst staty. Och är det någon idrottsman som ska ha en staty är det givetvis Air.

Hawks tränar.

San Siro-läktarna. Stort är det.

Jag sitter alltid och oroar mig för att de här asen ska lossna och braka ner i isen. Det vore tråkigt.

Rätt tungt nummer att hissa i taket också…

Det här är ryggen på Yellbear!

Trycket i heltäckningsmattan jag orerade om igår.

Här tränar Canucks också. De gröna tröjorna är sjukt fula.

Ja, så ni ser att vi verkligen befinner oss i Chicago då.

P.S Nu får jag skäll av Robocop igen, men eftersom jag kommer sitta i en bar och hinka Heineken – det måste väl även du unna mig, arge kritiker? – blir det dåligt med uppdateringar under kvällen. Men skriv. Nån gång kommer de ju in…