Den historiska kvällen i DC, del 2

0-2 efter det tumult som går under namnet ”första perioden”.
Och det kunde ha varit mer.
Caps är hyggligt med i början, när matchen mest påminner om en vild actionfilm från 80-talet, men sen spelar Pittsburgh ut de röda..
Caps måste höja sig oerhört många nivåer – annars går ridån ner ikväll.
* * *
Hur många såna mål, precis vid buren, har Sid The Kid gjort i den här serien?
Caps vet rimligen att det ska hända, men kan inte göra något åt det.
Och det är fan så nära även i powerplay nummer två.
Mästerligt.
* * *
Precis innan det vanliga introt kör DJ:n Journeys ”Don’t stop believin” – och hela Verizon sjunger allsång i refrängen.
Det är mycket mäktigt.
* * *
Jag har i två säsonger tjatat om att Capitals har för taffliga backar och ikväll lyser den sanningen som ett hån i ansiktet på den illröda Verizon-publiken.
Fast det är inte bara dom.
Spelet i egen zon som helhet suger nåt oerhört; uppspelen ser ibland ut ungefär som om det var jag och Eken som var nere och dirigerade på isen.
* * *
Fleury var Lucky Luke på den fenomenala plocken på Ovetjkins friläge – han drog snabbare än sin skugga.
Jeeesus.
* * *
Undras om de ryssar som sitter på Marky Marks läktare i Moskva har lika otrevliga armbågsvanor som arslet jag återigen har bredvid mig.
* * *
Okej, jag vet att Washington-fansen vänder sig mot Gonchar för att han spelat här, men det förklarar inte varför de gör just ap-ljud när han har pucken.
* * *
Jag såg tydligt hur Bäckis pussade sin hjälm i båset under nationalsången.
Det är det jag misstänkt, hockeyutrustning är religion i Valbo.
* * *
Kommentatorn Daniel är inne på något mycket sant.
I den här typen av matcher VILL spelare med med psyken och hjärta  ha pucken – medan de övriga bara försöker gömma sig.
Det var det vi såg i Caps-zonen, backarna försökte undvika att liksom ha något med saken att göra.
* * *
Well, Mayhem-mannen, jag kommer från Borlänge. Då känner man en och annan sjörövare vare sig man vill eller inte.
* * *
Som av en händelse möttes de båda klubbarnas farmarlag, Hershey och Wilkes-Barre, i en game 7 i AHL-slutspelet igår.
Washingtons reserver, Hershey, vann.
Det verkar inte som att de satte någon trend…
* * *
Det är ryssar inte bara på sätena intill.
De av dem som inte fått några platser står bakom stolsryggarna och luktar parfym sötare än sockervadd.
Det är inget gnäll, bara ett förundrat konstaterande.
* * *
Klyschan har aldrig varit sannare:
Nästa mål blir väldigt viktigt.
I nästa paus, när jag återkommer här, vet vi förmodligen vem som fick det.