Drama i Motown

Game 7-festivalen fortsätter
I natt avfyras en i Boston och en här – i ett Motown så blåsigt att det går vita gäss på ärtsoppsgröna Detroit River.
Och Biffen is in the house.
I vit kavaj, svarta byxor, svart skjorta, svarta skor – inköpta i Detroit-svenskarnas eget Novi förra året – och en svart-vit slips.
Jag känner mig som en Don Cherry-wannabe, men det får det vara värt.
Det är, som veteraner i kommentatorsspåret känner till, så jag måste klä mig om Detroit ska vinna de verkligt stora matcherna.
Min vita kavajen är helt enkelt för Detroit vad spenat är för Karl-Alfred.
* * *
Ber att redan nu varna för att det ofta är jiddrigt med uppkoppling i den här gistna gamla hallen, så ha överseende om det blir tyst när det egentligen inte ska vara tyst.
Förr eller senare postar jag…
* * *
Homer phone home, står det på Detroit Free Press förstasida idag.
Tidningens utsökte krönikör Mitch Albom – den bäste Mitch från Michigan sedan Mitch Ryder & The Detroit Wheels – vill se mycket mer av Piteås finest i kväll.
Albom menar, helt korrekt, att den här sortens thrillers alltid avgörs med den typ av studsar, styrningar och bökimöksituationer som är Holmas livsluft.
Norrlänningen – som hittills inte gjort en poäng i serien mot Ducks – bör alltså styra in mellan Pronger och Niedermayer, parkera i målgården och vända upp röven mot Hiller.
Kort sagt: vara Homer.
Ja, det vill jag också se.
* * *
Hon på Versus som några av er i kommentatorsspåret tycker är så het satt i hotellbaren i DC och kurtiserade en herre från samma kanal – tekniker, tror jag – igår.
Hon drack ett par öl och skrattade gott teknikerns skämt.
Biffen höll sig på sin kant…
* * *
Många i lokal media surrar om Datsyuks måltorka också.
De undrar hur han, som klockades för 97 poäng under grundserien, bara mäktat med fyra poäng under slutspelet.
Pavel svarar glatt:
– Jamen, det blir ju 101 sammanlagt. Det är rätt bra…
* * *
Den här magiska kavajen är som sagt vit och den har dessvärre inte varit på kemtvätt sen senaste tillfället den fick vara  – en kväll på Eliane’s när jag fick skriva autograf eftersom unga damer trodde jag var med i Hives…
Så jag har fått ägna eftermiddagen på hotellrummet åt att försöka fräscha upp den.
Ångat, skrubbat och svurit högt åt att en sketen liten såsfläck från Elaine’s kalvlever-anrättning kan vara så satans svår att få bort.
Det är inte perfekt nu heller, men det känns som att jag gjort mitt för att den här matchen ska gå som de flesta av oss vill.
* * *
Detroit-journalisterna har varit med för länge för att gå på så lätta, men kollegorna gör vad de kan för att få igång ett litet presskrig
Häromdagen utförde  en Orange County Register-krönikör ett karaktärsmord på den redan döende bilstad i norr och avslutade med följande smocka:
– Tyck inte synd om Detroit. Tyck synd om Windsor. Tänk att behöva gränsa till Nordamerikas eget Leipzig..
Ousch!
(Fotnot: Windsor är alltså den kanadensiska staden på andra sidan Detroit River).
* * *
Miss Parmesan – Varpu – sms-hälsar från Boston.
Stämningen är elektrisk, säger hon – som förstås hoppas på de tre landsmännen i Hurricanes.
* * *
Jag ska tjata, J-R, men det är inga namn som får mina chefer att slå checkblocket i skrivbordet, om man säger så…
* * *
Stackars Sipple på Detroit Free Press tror i en stänkare om Ducks idag att han intervjuat – Samuel Påhlsson.
”Samme” påstås redan ha avgjort en av matcherna i årets serie och beskrivs som en pratglad forward som säger saker som ”Det är allt eller inget ikväll”.
Oh, my god – jag vet precis hur det kändes i Sipples mage när han insåg den praktfadäsen…
* * *
Versus-teknikern från baren igår var med på planet hit i förmiddags.
Han såg glad ut.
Jag antyder inget, jag bara säger som det var…
* * *
Bortsett från att han tog fel på vem han intervjua (…) är Sipple dock något på spåren.
Ducks älskar verkligen att befinna sig i situationer som den här, när de kan förstöra festen för folkkära favoriter.
Det hörs tydligt på en sån som Scott Niedermayer.
– Åh, säger han med tydlig ironi, tänk att få spela en Game 7 mot en sån klass-organisation i ”The Joe”…det är ju en ren ära.
Jag blir mer och mer nervös ju närmare vi kommer matchen.
* * *
Det var en del media-grymtanden om att Bäckis stack direkt från Verizon igår, men jag tror att han var heligt förbannad på några av lagkamraternas taffliga uppträdande och ville undvika att såga dem offentligt.
* * *
Niedermayer får vara hur hånfull han vill, det är nåt alldeles speciellt att komma till den här hallen och promenera den breda asfaltskorridoren bort mot pressloungen,
Allting är gammalt och slitet och luktar egendomligt, men såna här stora kvällar är det som att en alldeles särskild sorts magi – byggd på lika delar stolt historia och vetskapen om vilka kvaliteter det finns i dagens trupp – stiger ur betongen.
* * *
The Mule.
The Mule.
The Mule.
Jag ville bara skriva det, för att ytterligare understryka att det här är hans typ av match.
* * *
Ser Teemu och mustasch-Parros lattja med en fotboll utanför ankornas krypin.
De verkar alldeles för avslappnade för att det ska kännas bra…
* * *
Sex nuvarande wingar fanns i klubben senast uppträdde i en Game 7, för sju år sedan:
Lidas, Homer, Kris Draper, Datsyuk, Chris Chelios och Kirk Maltby.
Och de har bra minnen att dela med sig av, för den gången gick det som det gjorde för Pittsburgh igår – bara ännu värre.
Red Wings slog Colorado med 7-0.
Jag utgår från att somliga i kommentatorsspåret har minnen  från den matchen…
* * *
En dov ömhet dröjer sig kvar i min kaffebrända gom.
Jag kanske ska lyssna på kommentatorstråden och stämma Amtrak…
* * *
Hade tänkt publicera en liten bild på utstyrseln här, men bluetooth verkar ha pajat i datorn.
Någon som har ett tips om hur det går att lösa?
* * *
Verkar som att Draper eventuellt kan spela ikväll.
Vore bra det, tror jag.
* * *
Första målet.
Jag tror det blir otroligt, otroligt viktigt i det här dramat.
Om Wings bara kan få det, då ska de kunna spela hem det här.
* * *
Snart avlossar speakern sin klassiker:
– And in goal – Chris Ozzzzzzgood.
Ha ha, jag älskar det.
* * *
Låt oss vara tydliga:
Jag håller väldigt mycket på Wings i den här matchen.
Jag vill ha de sju – plus en! – svenskarna i konferensfinal, så är det bara.
Så låt bläckfiskarna flyga i The Joe i natt.
Nu ska jag försöka fippla lite med uppkopplingen, återkommer – hoppas jag – i första perioden.