Drama i Motown, del 2

Mm, liiiite skillnad mot igår, skulle man ju kunna säga.
Wings trampar på envetet, vägrar låta sig nedslås av utebliven utdelning och till slut får mini-Hudler in 1-0, på assist av The Mule.
Men så jättesäkert känns det inte.
Det klickar för ofta i avslutningarna – man kommer ju nästan att tänka på Rangers – och Ducks har tagit sig fram i några riktigt giftiga lägen. Om inte Ozzzzgood varit vaken hade det lika gärna kunnat vara Anaheim som fått det där första målet.
Så det blir drama även fortsättningsvis.
* * *
För att vara i The Joe är stämningen mycket het, zdavid.
Men Verizon kan man inte alls jämföra med.
Så hög har decibelnivån bara varit en gång och det var i tredje perioden i femte finalen i fjol.
* * *
Inte särskilt avlägsen historia lär oss att man bör göra mål på Red Wings när man har 5-mot-3-överlägen.
Eller vad säger ni, Pittsburgh-fans?
* * *
Smack säger det när Karin Newman når sista versen i
Tre feta bläckfiskar landar i Ducks zon.
* * *
För övrigt, helvete vad magnifik Lidas var i det underläget.
* * *
Det konstiga med fansen här är att de bara har en enskild spelarfavorit.
Endast Ozzzzgood får egna ramsor.
Borde inte Zäta, The Mule, Lidas och Pavel också föräras såna?
* * *
Vet inte, Bobby, vad du menar med att svenskarna i Detroit är ”för jobbiga”.
Om du tycker att de är jobbiga att spela mot har jag inga invändningar, men om du fått för dig att de på nåt vis är jobbiga som personer är du ute och cyklar i långtbortistan.
Det finns få som är så lite jobbiga som de blågula rödvingarna.
* * *
Det landar en ännu fetare firre i samma zon efter målet.
Och den får Octopus Al veva med också.
* * *
Synd att Carl-Gustaf Carlyle inte satsar på Petteri Wirtanen.
Det efternamnet hade jag kunnat ha väldans kul med.
* * *
Sitter mellan utsända från den blåsiga staden – och så skriver jag för att vi sitter så trångt att de kan se vad jag skriver och det blir lite pinsamt om de förstår att jag håller på och orerar om dem.
De har det väldigt bra, de behöver ju inte alls vara nervösa, utan kollar liksom bara in the competition.
Viss kluvenhet går dock att spåra.
De kan inte bestämma sig för om de vill ha den klassiska serien med Detroit – eller angenäma resor till södra Kalifornien…
* * *
Jamen titta, Vanmassenburgaren får döma så här stora matcher.
* * *
Du är nog lite blind är jag rädd, tortoro. Nog fan är det fullsatt. Enstaka stolar längst ner gapar tomma emellanåt, men du vet amerikaner – de är ute och köper korv och öl och whatnot.
* * *
De här som ständigt buar åt en figur som Pronger, kommer de aldrig inse att att det inte hjälper, att en sån som han snarast får bränsle av de reaktionerna och förmodligen skulle bli mer skakad om de INTE buade.
* * *
Men vanmassenburgaren har verkligen inte börjat bra.
Snacka om att han sökte utvisningen på Getzlaf efter den tveksamma tvåan på Kronwall.
Sånt gillar Biffen inte.
* * *
För mig, Niklas, kändes det lite oroande. Jag har varit mycket tydlig med vem jag håller på i den här serien.
* * *
När Pronger bröstar upp sig mot mini-Hudler framför Hiller efter en avblåsning ser det väldigt roligt ut.
Mini-Hudler skulle kunna…nej, let’s not go there.
* * *
Det är inte lätt för Homer att phone home när Pronger och Niedermayer & co får göra precis vad fan dom vill med honom.
Hallå, Vanmassenburgarskit, han är människa – inte en testdocka från bilprovningen.
* * *
Rock ’n’ roll snart igen då.
Vi hörs nästa paus.