Konferensfinal

God kväll och välkommen tillbaka till Motor City.
Här inleds denna vackra söndag konferensfinalserien mellan Original Six-lagen, tillika ärkerivalerna, Detroit Red Wings och Chicago Blackhawks.
Vad säger vi om det?
Glory, glory halleluja!
* * *
Svår morgonchock idag:
Northwest-flighten från LaGuardia gick i tid – och anlände, som dom säger, ahead of schedule.
Tro mig, det händer aldrig nuförtiden – och när det ändå gör det känns det som att man vunnit på Lotto.
* * *
Det har varit så hektiskt på slutet, så mycket Game 7-psykos och så många resor, att det först nu börjar sjunka in vad det är för konferensfinal vi egentligen står inför i väst.
Wings mot Hawks…det kan ju bli precis hur fenomenalt som helst.
Det  handlar de facto två lag som spelar underbart kvick, fantasifull, aggressiv, offensiv och ofta hisnande vacker ishockey.
Jag säger det igen…vilken ynnest att få följa något sådant.
* * *
Åker direkt från flygplatsen till The Joe och finner till min oförställda glädje att de solkiga ringarna från torsdagens kaffemuggar är kvar på ”min” plats i pressrummet.
Lite rörande, nästan.
* * *
Senast de här rivalerna – ungefär lika goda vänner som Israel och Palestina – stötte på varann i ett slutspel var 1995 och Lidas får frågan vad han minns från den serien.
– Well, säger han och ler sitt underfundigaste leende, jag minns att ”Cheli” spelade för dom…
* * *
Chris Kuc, min idol från Chicago Tribune, är här. Tänkte ni ville veta…
* * *
Det var, häpnadsväckande nog,  fullt på Marriotts Bukarest-skrapa vid Renaissance Center, så den här vändan bor bloggen på MGM Grand.
Ojvoj.
Det råkar ju vara ett casino och när jag bor på såna kan, säger erfarenheten, vad som helst hända.
* * *
Joel Quenneville, den gamle skojaren, var här och härjade i slutspelet även förra året.
Då gick det inte så bra. Hans gossar fick bara spela två matcher i The Joe – sedan avgjorde Wings på bortaplan .
Fast då var det Colorado glad-Joel tränade. Nu är det Hawks. Skillnad det.
* * *
Den förste jag ser när klampar in bensin-, fukt- och linement-doften (se, jag hittar nåt nytt varje gång…) i The Joes backstage-korridorer är The Mule.
Han är på väg till det möte laget alltid håller nåt hemligt rum några timmar innan nersläpp och han ser oförskämt avslappnad ut.
Det gör Ken Holland också, trots att jag – upptagen med att studera The Mules kostym – nästan springer omkull honom.
* * *
Pretty Face gör plötsligt entré.
– Vilken atmosfär, säger han och skrattar.
Ja, första besöket i The Joe är alltid omtumlande.
* * *
Det är mycket media-fniss om att ynglingarna i Hawks inte förmår odla några riktiga slutspelsskägg, men Toews har i alla fall fått ut ett par polisonger som får honom att se ut som en raggare från Tranås.
* * *
Ja, Rille, det är klart jag håller tummarna för Wallin. Men jag tror – tror – att Carolina-orkanen bedarrar när den drar in över skogarna i västra Pennsylvania.
* * *
Det troliga är att Homer får lite mer uträttat i den här serien. Hawks backar är bra, men inte samma slags ångvältar som de Carl-Gustav Carlyle slänger ut på isen.
Å andra sidan får Detroit backar en egen Homer att brottas med i den på senare tid lysande Big Buf, så det kanske jämnar ut sig…
* * *
Igår var det en bekant som sa att jag nu, med den allt vildare och allt vitare skepparkransen,  ser ut som en korsning av uteliggare och tomtarna på Macy’s.
Hm.
* * *
Scotty Bowman smyger som vanligt omkring i environgerna och är trevlig och hejar på alla.
Men det finns en rätt betydande skillnad mot de senaste decennierna.
Han jobbar åt Chicago i år.
Och det finns, ser man mellan raderna i talrika mediarapporter, en påtaglig oro i Detroit-lägret att han – det största hockeysnillet på den här sidan Abris (well…) – ska ha lärt ut tidigare hemlighållna uppgifter om svagheter i Wings.
– Han är bra att ha tillhand för råd, säger Quenneville med ett leende som bekräftar att så nog är fallet…
* * *
En röksugen Pretty Face frågar plötsligt om det finns nån kiosk i kvarteren.
Nej, det här är Detroit. Här finns ingenting.
* * *
Under förra serien hade han Todd Marchant som ryggsäck.
Nu lär Pavel Datsyuk få stifta bekantskap med Samuel Påhlsson.
Det kommer INTE att underlätta i försöken att häva poängtorkan…
* * *
Det var någon som frågade hur jag ställer mig till det faktum att det var en före detta moring som avgjorde för Detroit mot Ducks.
Ja, det var väl trevligt.
Jag hatar inte Mora, som någon annan antydde.
Jag är bara lite skeptisk…
* * *
Ska bli kul att se om Hjalmarsson – eller Yellbear, som vi säger här – tänker visa Detroit att han är en ny Kronwall.
I så fall kommer det göra ont i en och annan rödvinge.
* * *
Idag har basketens två giganter – Boston och LA Lakers – varsin Game 7 att försöka vinna.
Ni ser, hela idrotts-USA är indraget i samma slags trauma
* * *
Hawks-hårdingarna Duncan Keith och Brent Seabrook är inte bara vänner.
– Nej, de är det här lagets gamla, gifta par, skrockar lagkamraten Troy Brouwer.
Det låter ju trevligt.
* * *
Själv kan jag inget om basket, men jag håller på Houston i uppgörelsen med Los Angeles. De heter ju Rockets och det tycker jag låter så tufft.
* * *
Jag tycker fortfarande inte jag fått nåt tillfredsställande på varför det bara är Ozzzzzgood som hyllas med egen ramsa av Wings-fansen.
Att amerikaner och kanadensare inte riktigt skulle uppskatta européer tycker jag låter konstruerat. Hur förklarar man då Suddens och Salmings  hjältestatus i Toronto? Och vad är Ovetjkin i Washington om inte störst av alla?
Kom igen nu Michigan-innevånare, hitta på en ramsa om Lidas, Zäta och The Mule också.
* * *
Rubriken på Detroit News-krönikören Bob Wojnowski stänkare i dag lyder:
It’ll be fun, but Wings should finish off Blackhawks quickly…
Den sortens självsäkerhet brukar straffa sig.
* * *
Free Press har en grej om vem i Wings som egentligen – Brad Stuart eller Kron Wall of Pain.
De flesta svarar Stuart, inklusive Kron Wall of Pain.
Men Hossa menar att det beror på.
– Vad gäller open ice-hits är Kronwall definitivt värst. Du vill verkligen inte vara i mittzonen när han kommer flygande…
Nej, slipper man så…
* * *
Jaha, vad ska vi tro nu då?
Det lär bli åka av, det lär bli intensivt – och jag svimmar inte av förvåning om Hawks, som fått vila några extra-dagar, tar första ronden mot ett Detroit ovant vid så hårda serier som den mot Anaheim.
Vi vet snart.
You know the drill…givet att tekniken fungerar återkommer jag i första paus.