Konferensfinal, del 2

Detroit har lite flyt.
Därför står det 1-1 efter första.
Hawks inleder klart bäst, har en helt annan svikt i steget än the golden oldies från Michigan – och tar rättvist ledningen med 1-0, om än via ett slumpmål.
Sen kan Detroit utnyttja ett misstag av Seabrook, kvitterar och får därigenom komma in i matchen.
Å andra sidan borde ju divisionskonkurrenterna veta att man inte kan begå ett endaste misstag mot Detroit, det straffar sig alltid,
* * *
Hyggligt stim han är inne i, Mora-Cleary.
* * *
Det mest fängslande med Hawks, förutom den mördande snabbheten, tror jag är att de förefaller så orädda. Respektlösa. Rent av dödsföraktande.
Man ser verkligen inte den sortens lag särskilt ofta.
* * *
Pressläktaren i The Joe är bara marginellt större än genomsnittlig svensk korvkiosk.
Ändå är vi ett 70-tal murvlar – merparten måttligt atletiska… – som sitter här och försöker få ordning på valkarna. Vi skulle behöva smörjas in i konsistensfett för att kunna sköta våra uppgifter på tillfredsställande sätt…
* * *
Fast det ska sägas att Wings slarvar betänkligt emellanåt också.
Såväl Quenneville som Babs lär säga ett och annat om skärpa och koncentration just nu.
* * *
Gamgubben i The Joe är inte den förste speaker som haft svårt att uttala namnet Hjalmarsson…
* * *
Elden de sprutar från jumbotronen under det dånande introt i The Joe oroar mig.
Jag har sett Spinal Tap och vet att sånt kan fullständigt galet.
* * *
Det tar bara fem timmar mellan Motown och Chi-town i bil,  så inte helt oväntat är det duktigt med Hawks-fans på plats.
Och några stycken på en sektion strax till höger om mig tycks veta exakt vad man ska säga för att reta Detroit-borna.
* * *
Och titta, det tar sju minuter innan de får igång jumbotronen.
Dessförinnan är den helt svart. Död. Paj. Det innebär att ingen får se reprisen på Burish mål.
Jag vet en svensk back och en kanadensisk målvakt som är rätt nöjda med det…
* * *
Det har jag aldrig sett i en NHL-arena tidigare, och ingen annanstans heller
Jag undrar fortfarande hur det går till när man kånkar med sig en stinkande jävla bläckfisk på hockey.
* * *
Babcock fortsätter blanda och ge som en drucken dealer vid ett pokerbord i Vegas. Man får inte gå och fästa sig vid några särskilda kedjeformationer…
* * *
Men Mayhem, senast hade du ju just kommit ut från Kumla. Är du redan tillbaka? Det var snabbt jobbat. Hälsa Pelles träben, det minns jag…
* * *
När Cleary bodde i Mora, var han då nånsin i Nusnäs?
Det är en fråga jag av oklara skäl ställer mig i en reklampaus.
Jag är inte det minsta intresserad av svaret…
* * *
Nå, öppen, offensiv hockey har det varit – och så får det gärna fortsätta.
Vi hörs nästa paus.