Konferensfinal, del 4

Det blir 5-2 till sist.
Och som det här såg ut under två och en halv period undrar man ju hur Hawks ska kunna ha så mycket till chans.
Det känns inte som att de är i stånd att resa de bastanta förvarsställningar som krävs för att stoppa den röda maskinen.
Fast något sånt vill Zäta inta höra talas om när han efteråt står i det där spa-liknande omklädningsrummet i röd collegetröja, blå shorts och röda, nerrullade strumpor och kliar sitt täta skägg.
– Nej, de är så jäkla farliga framåt. Om de bara kommer igång kan det rinna iväg direkt. Vi måste spela mycket bättre än idag, varnar han
* * *
Quenneville påminner om Paulie Walnuts efter det misslyckade äventyret i Pine Barrens på jumbotron-bilderna i tredje perioden.
Han ser kort sagt monstruöst sur ut.
Och det bekräftas på presskonferensen efteråt:
– Jag gillade inte alls vår match Vi fick en en läxa och måste bli bättre, mullrar  han.
* * *
Fast bara den Zäta-kommentaren, att Wings tror sig kunna mycket bättre än så här, är ju i sig en indikation på att motståndarna ligger osedvanligt pyrt till.
* * *
Mja du, GA, i Chicago-tidningarna är ”Kabby” helt klart det vanligaste smeknamnet på den ryska väggen.
Och man ska lite på Herr Kuc, tror jag…
* * *
Det är U.S Border Patrol som sponsrar Blackhawks powerplay i tredje perioden, men jag tycker det ser ut som att hemmalaget patrullerar gränserna med betydligt större ackuratess.
* * *
Kedjan med Cleary, The Mule och Zäta stod alltså för fyra av målen.
Och samtidigt avväpnade de Kane och Toews, som de konstant matchades mot, totalt.
Kane hade noll skott i matchen.
Noll.
– Let’s not get carried away, säger Babs.
– Men Zäta och hans kedjekompisar, Mule och Cleary, plus Nick och Rafalski, gör det väldigt svårt för motståndarna.
Indeed.
* * *
Det var nära för Burish där, med Eagers skridsko.
– Jag var inte säker på att mitt huvud satt fast. Men jag gjorde en konståkningsrörelse och klarade mig, säger han.
Galghumor – bokstavligt talat…
* * *
Ingen svensk frågar efter snus efteråt.
Flickvännerna förstod nog vilka de var, trots allt…
* * *
Det blir inte ens nåt riktigt drag i ”Don’t stop believin’” ikväll.
Som sagt, det krävs mer än en första konferensfinal för att få fart på The Joe.
* * *
En större skribent skulle kunna skriva något riktigt vackert om Micke Samuelssons handleder.
Jävlar, vilket sprätt han fick på den pucken.
* * *
Blir i den sena kvällen påmind om att Cleary ju kommer från ensliga Newfoundland.
Det förklarar varför han trivdes i Mora.
Riktigt hur man förklarar att han plötsligt öser in mål vet jag inte, men enligt The Mule handlar det om att han bara är sån.
– Han brukar vara lite ”streaky. När det väl släpper för honom så får han in allt, säger smålänningen som håller på att bli hela slutspelets kung i år igen.
* * *
Ja, det här blev ju ingen särskilt rolig slutrapport.
Ber om ursäkt för det. Jag är för trött – och för eager att få komma bort till mitt rum där borta på kasinot.
Lovar komma med nåt bättre i det 1000:e inlägget efter träningarna i morgon.