Konferensfinal, del 11

Hawks leder med 2-0 – och det kunde varit mer.
Ungbloden är betydlig hetare än mästarna;  åker mer skridskor, vinner fler närkamper och  tvingar fram mer förödande ”turnovers”.
Och så spelar de ju powerplay nästan hela tiden…
Kanske kan Wings hämta nåt slags kraft ur det faktum att det mot alla odds inte blir några mål under femminutaren, men troligen inte.
Det blir hemmaseger ikväll.
* * *
Ja, jävlar.
Nationalsången…jag står här uppe på den eminenta pressläktaren och bara skrattar.
Opera-tjommen med mikrofonen tar i så ådrorna i pannan håller på att sprängas – men hörs ändå inte.
Det är som sagt bara att ekande vrål, som bara stegras och stegras och stegras.
Sen kommer målfirandet.
Då förvandlas Uniteds läktare till en en stor, studsande punkkonsert.
I sanning häftigt.
* * *
Kron WAll of Pain – indeed…
Effekten blev garanterat betydligt värre än järnkaminen hade tänkt sig, men satan…han kan tacklas.
Bara nu inte Daly tycker att han ska stängas av också.
Man vet aldrig med NHL.
* * *
Ber om ursäkt för alla slarvfel i första inlägget – de var verkligen mitt fel, ingen annans. Men det är någorlunda ”tvättat” nu.
* * *
Fast jag har tjecker omkring mig på läktaren och de är inte glada på Kronner.
Jag håller mycket tyst om att vi är landsmän det känns säkrast.
* * *
Skönt, på många sätt, för Hawks att de fick utdelning på det långa PP:et.
Det är ju lite New York över den här publiken och den vilda entusiasmen kan snabbt vändas till frustration.
Några burop hade redan börjat höras där…
* * *
Nu har Pretty Face gjort entré också – efter en holmgång i en pressentré där de inte kunde tro att en så sharp man kunde vara ackrediterad.
* * *
Hyggligt skön revansch för Seabrook också.
* * *
En femma, en fyra samt en separat tvåa – Detroit spelar alltså i numerärt underläge i elva minuter.
Det låter inte som någon riktigt bra taktik…
* * *
Skönt att Yellbear Hjalmarsson bara hade fel på skridskon och inte blev skadad där i början.
Annas hade jag inte kunnat skriva att det såg väldigt näpet ut när  domare O’Halloran tog smålänningen i hand och förde honom till båset, som en konståkningspartner.
* * *
För er som inte kollar kommentatorsspåret måste jag kopiera den här underbara storyn från johan f:
– Nästa gång du åker hiss med Ed Olczyk, beröm honom för hans fina skor och fråga var han köpt dem. Det är precis vad Keenan gjorde en gång för länge sedan i en hiss efter att Ed lättat sitt hjärta för coachen och vädjat om mer speltid. ”Nice shoes, where did you buy them?”
* * *
Det kommer att bli ytterligare ett par rallarslagsmål, det är vad jag tror.
Vi hörs i nästa paus.