Konferensfinal, del 18

1-5!
Det hade man verkligen inte räknat med.
Särskilt inte när Toews lyckades reducera till 1-3 i början.
Men Hawks hann ju knappt sluta jubla innan Hossa – den plötsligt glödhete! – svarade med fyran.
Ojvoj.
Nu blir det förstås svårt för hemmalaget, men helt säker jag inte på att de inte, med några vilda chansning, kan komma ikapp.
Det finns nåt vilt och oförväget hos det här unga laget som är som gjort för galna återhämtningar.
* * *
Amen, STACKARS Huet.
Han har väntat och väntat och väntat på att få den här chansen.
Och så slutar det i sådan förnedring att Quenneville slänger in tredjemålisen…
* * *
Nu är det missbelåtet på läktarna.
När Joanette, den gamle hotellcharmören, meddelar att också Versteeg åker ut står en ung dam precis nedanför min plats upp och skriker:
– Go fuck yourself!
Seså.
Hon borde istället vara förbannad på hemmaspelare som är så hopplöst odisciplinerade.
* * *
Och hur känner han sig Crawford?
För två dagar sedan satt han på läktaren, fast förvissad om att han inte skulle komma i närheten av något slutspel.
Men plötsligt är det han som ska rädda festen åt hela stan…
* * *
Åh, så retligt snygg Zätas nätta lilla backhand är.
* * *
Så fort ”funktionärerna” kommer ut på isen för att skrapa i reklampausen är det en kollega som tar upp sin kikare…
* * *
Varpu, som vill se så många finländare som möjligt, messar:
”Next in line – Antti Niemi!”
Niemi är alltså fjärdemålis i Blackhawks…
* * *
DJ:n är ju lite kul när han spelar ”Sunday bloody sunday” efter gurglet på slutet.
* * *
Det går inte att titta bort en endaste sekund här. Varje gång det blir avblåsning och jag börjar skriva nån liten rad börjar publiken vråla nedanför. Bråk igen…
* * *
Tredjeperioden blir intressant – på många sätt och vis.
Jag återkommer med slutrapport när jag kan, ni vet efter allt refererande och intervjuande och så.