Konferensfinal, del 27

Det är ju självklart klart att den här matchen – en av de bästa i hela slutspelet – går till övertid.
Och nu blir det ingenting annat än infernaliskt  här.
Ojvoj.
Ojvoj.
Ojvoj.
* * *
Som ni noterat är det tekniskt strul. Ingens fel, bara trist. Håll ut, era kommentarer kom ut till slut och…ja, vi hoppas på det bästa.
* * *
När Cleary – vem annars? – till slut spräcker Huets  nolla blir det ändå lite United- och Verizon Center-stämning i gamla Joe.
Men det varar inte så länge…
* * *
Vad jag tror?
Ja, som sagt – belastningen på delar av manskapet i Detroit har varit fruktansvärd. Det kan kosta nu det.
Samtidigt såg Hawks väldigt pigga ut precis i slutet.
Så jag säger Hawks, efter…tja, fyra och en halv.
Då sitter en vinge utvisad…
* * *
Kanes backhand var magnifik, varken mer eller mindre.
* * *
Men hur långt var The Mule från den ultimata hjälterollen precis i slutet? Två millimeter. Då lät The Joe som passagerarna i en bra berg- och dalbana på väg genom en dubbel loop.
* * *
Orkar ni med där hemma då? Börjar bli småsent nu, va?
* * *
Okej, lite kaffe – sen åker vi.
Vilken sjusatans rysare!