Konferensfinal, del 28 – The End

Först som sist:
Det finns Detroit-svenskar som har gratisluncher att se fram emot de kommande veckorna.
Tidigare idag återknöt Homer nämligen till traditionen från ifjol och tog notan när han och några övriga svenskar käkade lunch
Och se hur det gick:
Ångvälten från Piteå bökade ju fram pucken som Helm avgjorde hela konferensfinalen med.
– Jo, det kan nog bli att jag fortsätter med det, säger den mytomspunnet skrockfulle norrlänningen.
Grattis, The Mule och andra…
* * *
Jaha.
Pittsburgh- Detroit i final igen alltså.
Tråkigt, säger somliga.
Fantastiskt, säger jag.
Vi kommer att få se fullständigt bländade hockey.
Dessutom…jag kan inte låta bli att påminna om att jag före säsongen tippade just denna repris.
Det är bara att gå till läggen och kolla, som Jan Myrdal brukar säga.
Då kan man väl få vara lite mallig?
* * *
Däremot tycker jag synd om Blackhawks.
I den här matchen var de verkligen så bra att de förtjänade ett roligare öde.
Hoppas att de vad det lider kan trösta sig med det faktum att de gjort en storartad säsong – och ett ännu mer storartat slutspel.
Tillika får man hoppas att Yellbear och andra kan hitta tillförsikt i allt framtiden lovar.
Om man är så här bra utan egentlig playoff-erfarenhet, hur ska det då inte se ut när den erfarenheten finns?
Jag tror redan nu på Stanley Cup-final nästa år.
* * *
Det är inte värre med Big E än att polarna kan skoja med honom.
– Jag trodde bara det var tonåringar som fick blindtarmen, säger Kronner och ler glatt.
– Men han är ju inte så gammal heller. Du ser på moppemustachen…
* * *
Just Yellbear Hjalmarsson imponerade ju bara mer och mer ju längre slutspelet fortskred.
Och killen är alltså bara 21.
Där har vi en av våra framtida superstjärnor i den här ligan – och vore jag Bengt-Åke skulle jag ta mig en närmare titt på honom redan inför Vancouver-OS.
* * *
Det är glatt i Detroits omklädningsrum.
Fast med måtta.
Ingen tycker att en konferensseger är alltför mycket att yvas över.
* * *
Homer ska just till att prata med TV4-Jens när han tittar upp bloggens skepparkrans, kliar sig själv i sitt gråsprängda skägg och säger…
– Men…det är ju lika.
När jag berättar att Lidas påpekat det och rent av kallat mig silverräven skrattar han mycket gott.
* * *
Finalserien börjar alltså redan till helgen – med back-to-back-fajter här i The Joe på lördag och söndag.
Ojvoj.
Inte mycket till idé att flyga hem och vända, har jag slagit fast.
Men det blir mycket att ordna med innan dess. Ombokning av hotell, hyrbilsjox, tvätt och – inte minst – snustillförsel.
Visst är det synd om mig?
* * *
The Mule slet inte tandskyddet ur käften på Kane idag.
– Nej, istället tog han revansch genom att göra mål, muttrar smålänningen.
Som inte var så särskilt frustrerad över missen i slutet av sista perioden.
– Han gjorde det bra, målvakten. Men om jag missat hade den gått in…
* * *
Viktigt att Eken kommer från New York nu.
Då kan han gå in på tobakshandeln på 42:a gatan och tjacka ett par rullar General åt Papa.
* * *
Det korta uppehållet innan finalserien börjar oroar nog Detroit en smula.
Även om Lidas, Dats och Fabio – också känd som Big E – hinner återvända lär de inte vara i hundraprocentigt skick och mot ett revanschssuget Pittsburgh i kalasform är det förmodligen mer förödande än i det här mötet.
* * *
Drygt 28 minuter hade Kron Wall of Pain i istid.
Det bekymrade honom inte.
– Man har så mycket adrenalin i kroppen att man inte hinner tänka på att man är trött. Men när jag ätit en bit nu på kvällen lär jag nog känna mig rätt mör.
Själv tror jag nog att rödvingarna ska vara glada att förlängningen inte blev längre.
* * *
Viktig fråga:
Hinner Vetlanda-Posten komma till finalen.
– Jag vet inte, säger The Mule och ser bekymrad ut.
Hoppas verkligen. Annars blir det inte alls som det ska.
* * *
Det finns mycket mer att säga om det som kommer – och det lovar jag att jag ska göra också.
Först ska jag dock sätta mig och invänta Calle Johansson några timmar.
Vi hörs inom kort.