Konferensfinal, del 9

Glömde det.
Micke Samuelsson spelar i Detroit också.
Och när det blir slutspel, då förvandlas han till första klassens marinkårssniper.
Hela det avgörande målet var ju ”Sammes”.
Först iscensatte han den galanta kontringen genom att bryta Campbells passning, sen smaskade han själv in pucken.
– Jag vet inte om det syns, men jag tycker det är väldigt kul att spela just nu, säger han efteråt.
Jotack, det syns väldigt tydligt.
* * *
Fast fan, det är lite synd om Blackhawks.
De tog ju över i sista perioden och förtjänade nog en seger ikväll.
– En brutal förlust, mullrar Quenneville på presskonferensen efteråt.
Nå, förhoppningsvis kan hans unga manskap hämta ny kraft ur det faktum att de utmanade mästarna på allvar i den här matchen.
* * *
Det är mitt fel.
The Mule ska precis stoppa gympadojorna i den lilla kassen och rusa ut mot duschen när jag säger hej.
Då blir han stående en sekund – och i samma stund kastar sig det amerikanska pressuppbådet över honom.
– Men…fa…, säger han på svenska innan han resignerar och börjar svara på samma gamla frågor igen.
Dumma, dumma bloggen…
* * *
Zäta-supportern som slogs blev till sist utkastad av The Joes säkerhetsvakter.
Precis innan övertiden skulle börja.
Bra jobbat…
* * *
En sak om era kommentarer:
Ni kommer inte längre att se opublicerade kommenterar inom en parantes, som förr.
Men misströsta inte, har ni gjort allt rätt, och undvikit att begå några brott kommer de ut så fort jag varit inne i systemet och kollat.
Okej?
* * *
Det är tyst i Chicago-rummet efteråt, inte helt oväntat.
Att få stryk i sudden, i en sån här match, svider.
Men Samuel Påhlsson försöker ändå se ljust på saker och ting.
– Det känns jobbigt nu, men det här är långt ifrån kört. Vi har två hemmamatcher nu och kan definitivt vända, säger han och låter nästan trotsig.
Fint att höra, tycker jag.
* * *
Jag kan ha sagt det förr, men det måste i så fall upprepas:
Det finns få jag föraktar djupare än de som står och håller på med mjöl och sockerpaket och skit vid kaffeautomater.
* * *
Efter att äntligen ha lyckats frigöra sig från mediaskocken trycker The Mule i sig en banan, hastig.
Det är kanske så man bearbetar vreden visavi bloggare som ställer till det…
* * *
Att se Martin Havlat gå mot spelarbussen – som omedelbart fraktar Chicago till flygplatsen för snabb flight hem till Illinois – är ingen hoppingivande syn för den som hyser Blackhawks-sympatier.
Han haltar värre än Zeb Macahan.
* * *
– Spelar som vi ska inte och försöker att inte bjuda på för mycket kommer vi att få våra chanser, säger Zäta.
Nästan.
Men ”försöker” blir som vanligt ”föschöker” istället.
Det är så dom talar i Njurunda, nämligen…
* * *
Plötsligt kommer det en för mig helt obekant reporter fram och frågar om jag ska på OS nästa år.
Ja, jo, så är det ju tänkt.
– Fan vad roligt vi ska ha då, säger han.
???
* * *
Babcock tycker fortfarande att det slås för många felpassningar i den här serien – av båda lagen.
– För fansen är det nog kul att se, men inte för en coach, muttrar han.
Och slår sedan fast att Maltby ska spela nästa match.
* * *
Presshopen vill förstås ha kommentarer av Samuelsson också, men det blir det inget med.
PR-staben ställer sig runt honom och förklarar att han ska till podiet på presskonferens.
Bloggen, som har bra fotarbete ikväll, lyckas dock nypa hjälten i en korridor för en liten one-on-one.
Vad han säger kan ni läsa i en liten blänkare här strax intill
* * *
Nu blir det ett konstigt litet uppehåll här.
NHL drar ut på konferensfinalerna i det längsta, så match 2 mellan Pittsburgh och Carolina spelas först på torsdag – och nästa batalj mellan de här lagen avgörs inte förrän på fredag.
Jag ska störta hem till New York ett par dagar, men återkommer från Chicago till helgen.
Då kanske vi rent av fått ordning på bloggen…