Konferensfinal i soffan, del 23

Såg ni, Crosby tog utan tvekan i Prince of Wales-bucklan?
Lagkamraterna likaså.
Det brukar ju skrockfulla hockeyspelare undvika, men som den briljante sa till Versus:
– Vi lät bli att nudda den ifjol. Då gick det ju inte som vi ville.
Och nu är det nå som påminner om att Mario minsann högg tag i samma pokal 1991 och 1992.
Ta det som ett omen, om ni nu vill vara såna.
* * *
En sweep alltså.
Mot Carolina.
Det är ruskigt imponerande.
Och det råder väl ingen tvekan om att det är ett starkare, smartare, mer komplett Pittsburgh som kliver in i Stanley Cup-finalen i år.
Lika få tvivel råder det om att de två superstjärnorna är  bättre än ifjol.
Red Wings – om det nu blir dom – får i sanning något att bita i…
* * *
Jag tackar Rille och Cartman för fin fighting spirit i kommentatorsspåret.
Kul att se att det faktiskt finns Canes-fans i Sverige.
Och ni har ju all anledning att vara stolta över ”era” killar. De har gjort ett utsökt slutspel, men Pittsburgh var helt enkelt lite för bra.
* * *
Ski, du får tro vad du vill, men det är en helig regel. Jag kan inte, får inte och vill inte kröka när jag jobbar.
* * *
Fleury visade definitivt klassen, men ännu mer imponerande tycker jag att utspelarnas försvarsspel var.
Hur stenhårt Hurricanes än satsade och hur mycket de än kämpade lyckades de ju bara undantagsvis ta sig fram till målet.
* * *
Nu börjar Pretty Face prata om att vi måste gå och kasta tärning.
Vi får väl se.
Alldeles oavsett hörs vi från Motown imorrn, när nästan finalist kan bli klar…