Aloha från Lake Michigans bedårande strand.
Bloggen har efter bagarväckning  (som inte blev lättare av att domare Joanette, om det nu var han, förde sensationellt oväsen med sitt ragg vägg i vägg halva natten…) och ovanligt behaglig flight norröver tagit sig till Chicago.
Här är strålande varmt och frapperande vindstilla och en lång eftermiddagspromenad längs fantastiska Michigan Avenue känn som ett litet mirakel.
Och nu blir det hockey.
Tredje mötet mellan Blackhawks och Canucks i United Center.
Kommer att gå undan, det kan man nog slå fast.
Men ni är ju kvicka i både huvud och fötter och hänger med i natt också, eller hur?
* * *
Det finns för min egen del ett extra moment av upphetsning ikväll.
Jag gästar nämligen en helt ny arena.
Jag var visserligen här på hockey i vintras också, men då spelade de som bekant på Wrigley Field.
Så det är mitt premiärbesök i United Center och få saker i världen kittlar mer än att komma till nya NHL-arenor.
Första intrycket:
Den är stor, sliten och i alla fall utvändigt rätt ful.
Men det känns som det finns gott om atmosfär på de blodröda läktarna , jag gillar det gulaktiga ljuset – man får lite samma känsla som på tv-bilder från NHL på 80-talet, när allting från Nordamerika kändes så avlägset  – och min plats på pressläktaren är ingenting annat än enastående.
Så här ser det ut från den, när hallen är tom:

* * *
Just  tempot är temat i all lokal media idag.
Blackhawks beskrivs som ligans snabbaste lag och ska, hoppas man, åka sönder Canucks ikväll.
Och roligt nog får Chicago Tribune hela tiden olika svar när de frågar killarna vem som är snabbast i laget.
Nån säger Sharp, en annan drar till med Brian Campbell, ytterligare någon nämner Eager och en fjärde kommer dragande Versteeg.
– Well, det är så det är, påpekar Campbell.
– Vi är snabba allihop. Det finns speed överallt i det här laget.
Är du beredd, Öhlund?
* * *
Nu har jag bara fem arenor kvar – plus en halv
De i Montreal, Carolina, Columbus, Edmonton och Calgary har jag inte sett alls – och den uppe i St. Paul i Minnesota har jag bara besökt under ett republikanskt partikonvent och det kan ju inte riktigt räknas.
Det är mitt mål att fullborda 30-taggaren nästa säsong…
* * *
Den förste jag ser efter att ha forcerat en väldigt sträng tant i pressentrén – hon tyckte inte att man kunde ha ett b och ett j i början av sitt efternamn… – och kommit ner i korridorerna utanför omklädningsrummen är Roberto Luongo.
Han sitter på en träningscykel och trampar som en förryckt.
* * *
Ingen ska komma och påstå att United ligger i Chicagos mer luxuösa kvarter.
Det påminner mer om Newark. I kvarteren bortanför The Rock….
Och att köra hit från downtown är sannskyldigt helvete – i alla fall med GPS som trilskas.
Jag har en serie vredesutbrott som de som känner mig närmare – ja, de som tycker att jag borde heta Kapten Haddock –  skulle haft väldigt roligt åt.
* * *
Sen springer jag in i Ope och Friska Viljor.
Alltså:
Alexander Edler och bröderna Sedin sparkar som vanligt fotboll i ett hörn utanför omklädningsrummet.
Jag får att får det bestämda intrycket att det är Ope – Edler – som är bäst på det.
* * *
Dustin Byfuglien har lekt Tomas Holmström framför Bobby Lou – det är alltså Luongo det, Hiro… – under de två första matcherna och fått mycket beröm för det.
Men playoff som det är försöker Canucks-backarna låtsas som att de inte alls märkt av honom.
– Nej, vaddå, jag har inte tänkt på just honom. Det är väl inte märkvärdigt med hans spel, säger Pjäxan (Bieksa, Hiro…).
En härlig lögn.
* * *
Blackhawk – eller Gustav Skogens – kanske kan berätta vilken sportbar runt norra Michigan Avenue jag lite senare ska gå på för att se Anaheim-Detroit.
För de har inte Bettmans älsklingskanal – Versus – på det här hotellet heller.
* * *
Jonathan Toews kallas, sin ungdom till trots, ”Mister Serious” av lagkamraterna och förvåningen blir därför stor när han under ett pressmöte med den närvarande journalistskocken börjar vifta med armarna som en kyckling.
Det visar sig dock att han bara vill dementera kanadensiska rykten om att han har så ont att han inte kan lyfta på just armarna…
* * *
Inte nog med att Salo återigen saknas, det är ”game-time decision” på Demitra också – och det betyder förmodligen att han inte heller spelar.
Det är inte alls bra för Vancouver.
* * *
”One goal”, står det på alla slutspelsreklam här i stan.
Jag hoppas på fler jag…
* * *
Eddie Olczyk – tv-kung i de här trakterna – står i loungen bakom den fina pressläktaren och skrattar och drar anekdoter och håller hov i största allmänhet.
Så här roligt har inte han fått ha det på år.
* * *
Ännu allvarligare 03.00-varning råder i natt. Vid den tidpunkten läser sig bloggservern för mig – och räknar jag inte alldeles fel sker det mitt i den här matchen. Ha tålamod. Det är teknikmänniskorna säger att jag ska ha…
* * *
Du, Blackhawk har ju lovat blogga en bira om han kom till Chicago.
Den vill bloggen ha nån kväll
* * *
Jag säger inte att jag har nåt med saken att göra, men det brukar hända nåt med Sudden varje gång jag ser honom live.
Så håll koll på honom ikväll. Det kan hända nåt.
* * *
Det är ganska gött att tänka på hur svidande avundsjuk Front 242-Åke ska vara just nu…
* * *
Nu börjar värmningen och under den ska jag väl inte ljuga och påstå att det ser att brinna i Sudden, men…jag tror på honom ändå ikväll.
* * *
Småsur standardrock i högtalarna. Här borde de skrämma motståndarna med lite rå Muddy Waters.
* * *
Det är alltså även första gången jag ser Blackhawks röda hemmatröjor live också och fanimig, de är ännu snyggare på det sättet.
* * *
Canucks tröjor kan man inte kalla snygga ens om man vill vara rolig.
* * *
Hjalmarsson ser fin ut också.
Det enda jag sett av honom i live-sammanhang är en period under säsongspremiären på Garden i höstas – sen blev han skadad och var borta större delen av säsongen.
Desto roligare ska det bli att följa honom nu.
* * *
Okej, dags snart då.
Efter gårdagens otroliga föreställning finns risken att vad som helst känns avslaget, men jag tror nog att även det här kan bli ett rätt exalterande hockeyfyrverkeri.
Vi hörs i första pausen – såvida inte klockan är tre då…

En klassiker.
Det var vad det här var.
En klassiker.
En match det kommer att talas om i år framåt.
– Jo, jag såg den, fajten då NHL:s  två stora superstars gjorde varsitt hat trick, får vi som var uppe i natt säga till vår omvärld .
Och det fränaste är ju att matchen som helhet förtjänade den gnistrande knorren.
En sån show, ett sånt stycke sprakande entertainment, SKA  sluta med kepsregn över både The Great Eight och Sid The Kid.,
– Sjukt, sa Ovetjkin själv efteråt och ruskade sin vilda kalufs.
– Det är alltid kul att göra tre mål, men det är ännu roligare att vinna, suckade Crosby.
* * *
Det är redan möblerat för final i Verizon Center…
Mediaintresset för den här serien är helt enkelt så stort att de inte kan hålla de stora intervjuerna i omklädningsrummen, på sedvanligt sätt.
I stället får coacherna och deras bästa spelare för kvällen – och gissa noll gånger vilka det var ikväll – sätta sig på en scen i basketlaget Wizards träningshåll och hålla regelrätta presskonferenser.
Jag gillar det, det visar att det är viktigt nu.
* * *
De där skotten The Great Eight får på är ju helt surrealistiska.
Jag tror nog att  Fleury – precis som alla andra målvakter som haft oturen att befinna sig i samma situation – vet att de ska komma men helt enkelt inte hinner reagera.
– Jag vet inte hur det känns att stå iväg för såna skott, säger Revyskådisen, och jag tänker inte ta reda på det heller…
* * *
Sid The Kid gör ett mycket värdigt intryck under sin presskonferens.
Han är påtagligt besviken, men svarar redigt och utan åthävor på alla frågor.
Dessutom säger han sig  se PR-värdet i en match som den ikväll, trots förlusten.
– Som spelare  fokuserar man inte på sånt, men jag förstår ju att det är väldigt roligt för fansen när två så profilerade spelare gör hat tricks, svarar han på frågor i just det ämnet.
* * *
Om man tittar riktigt noga går det att spåra ett par hårstrån på Bäckis haka.
– Visst är det fint, svarar han när någon undrar om det ska föreställa ett slutspelsskägg.
– Killarna i laget tycker likadant….
Det är en omskrivning för att VM i gliringar pågår i Caps omklädningsrum.
* * *
Revyskådisen  hävdar att Kunitz crosscheckade From Russia with Glove över halsen ögonblicket innan Crosby fullbordade sitt hat trick.
– Det var riktigt elakt. Vi hoppas ligan tar en titt på det säger han.
Jag såg inget sånt, gjorde ni?
* * *
En annan fråga:
Varför gör publiken i Verizon konstiga ap-ljud så fort Gonchar har pucken?
Det kanske man ska veta, men det gör inte jag och jag hoppas nån har ett bra svar.
* * *

Men vet aldrig, men jag skulle inte vilja påstå att det här är situationer som småblyga 21-åringar från Valbo direkt älskar…
* * *
Artisten från Moskva ställer inte till med lika mycket show på presskonferensen som väntat.
Han pratar mest om att det inte spelar någon roll vem som gör mål och att man inte ska vara egoist (det verkar vara en del Ovie-kritiker i kommentatorsspåret och jag kan tänka mig att de har synpunkter på just det…), men flinar åtminstone lite när fansen kommer på tala.
– De är helt crazy och har gjort hela stan osäker. Jag vet inte om jag vågar åka hem ikväll…
* * *
Sid påpekar att skillnaden mellan lagen är väldigt liten och att Pittsburgh inte behöver ändra på någonting särskilt inför hemmamatcherna, bara försöka minimera misstagen.
Revyskådisen är inne på samma linje.
– Vi har bara hållit serven ännu, säger han.
Ja, ingen ska bli förvånad om det står 2-2 i serien inför helgen – och att det sedan blir sju matcher.
DEN Game 7 skulle inte jag vilja missa…
* * *
Om From Russia with Glove vill den skrockfulle Ovetjkin inte säg nåt alls.
– Nej, jag har inte sagt nåt tidigare och vill inte göra det nu heller. Fråga honom själva och se om ni kan få några svar ha.
* * *
Det är oroväckande lyhört på mitt hotell och vägg i vägg har det just kommit in ett berusat par som låter som…ja, ni vet.
Kan det vara Jo-Anette som fått hugg nere i baren?
* * *
Det roligaste är att Ovie har sina egna Oak Man och Biffen – alltså ryska journalister som efter de engelskspråkiga övningarna går fram för att få några citat på modersmålet också.
Man vill liksom ha det, det blir ofta mer avslappnat och låter bättre.
* * *
Nu är det sovdags. Halvbagare väntar i morgon och sen brakar vi iväg till flygplatsen. Och Blackhawk, du har lovat mig en bira i Windy City…

Jamen helvete vilken underbar hockeyshow det är nu.
Det går snuskigt fort, det krigas, det skapas chanser, det bjuds på glansnummer, det  och det är ett hejdlöst liv på läktarna.
Nåt roligare  går det inte att vara med om.
* * *
Nu är det lite bråttom här.
Det har visat sig att något händer med vår bloggserver exakt 03.00 – nåt slags uppdatering, eller vad teknikmänniskorna säger – och sen är jag hopplöst utloggad i minst en kvart.
Därför ska detta inlägg publiceras innan dess, är det tänkt.
* * *
2-2 står det, sedan båda lagen haft lysande perioder och skapat infernaliskt tryck i anfallszon.
* * *
NHL har inte precis något emot att de två superstjärnorna spelar så betydande roller – och frekvent ser till att hamna i målprotokollet.
* * *
Nä, Mike Green är inte precis Lidas i egen zon.
Men jag har sagt det förr, han är ju lite…grön.
* * *
Det enda som saknas är att Malkin börjar blixtra också.
* * *
Ryssarna här på pressläktaren ser inte precis ledsna ut när trojkan från mother Russia – Ovie, Kozlov och Fedorov – producerar den underbart vackra kvitteringen.
Kan nog bli en bli en lång kväll på Russia House på Connecticut Avenue det här…
* * *
Även Super Mario har odlat slutspelsskägg och ser inte längre lika sofistikerad ut där han står och pimplar rödvin sin lyxbox.
* * *
Jag hoppas dock att ryssen som sitter precis intill dricker alldeles för mycket vodka och vaknar med brutal baksmälla i morgon.
Han har nämligen väldigt vassa armbågar som han hela tiden breder ut som en Chris Pronger med penna istället för klubba.
* * *
Bäckis var inte särskilt långt från att döda måltorkan i mitten av perioden.
Det måste lossna snart…
* * *
Dessutom har han, ryssen, polare som står och hänger bakom oss och är det något jag tycker illa om är det när någon läser över ryggen på mig.
* * *
Okej, klockan går. Nu törs jag inte vänta längre.
Slutrapport kommer framåt småtimmarna, det vet ni också.

Det tar sig.
Det mer hetta och passion och syra och missbelåtna miner i den här perioden än i hela förra matchen
Och 0-1 står det, efter ett powerplay-mål av Crosby.
Väldigt intressant fortsättning följer.
* * *
Det borde inte vara möjligt, men trycket i Verizon blir bara värre och värre för varje match.
Nu piper det i öronen hela tiden.
* * *
Okej.
From Russia with Glove är på riktigt – så jävla mycket riktigt en målvakt kan vara.
Dubbelräddningen i fem-mot-tre-läget var ju ett nytt konstverk värt en hedersplats på Museum of modern art.
* * *
Fast juryn är fortfarande ute när det gäller koskällorna.
Det låter ibland som står i målfållan efter ett Stenmark-åk i St. Anton och jag vet inte om det verkligen ska låta så på hockey.
* * *
Plötsligt zoomar de in fotbollslaget Redskins coach.
Han heter John Zorn och blir grundligt utbuad.
Själv undrar jag om hans hustru möjligen är en…Zorn-kulla.
* * *
Caps bör däremot sluta ta så många utvisningar.
Jag vet inte om de märkt det, men såna gånger kan Penguins släppa loss spelare som Malkin och Crosby på isen…
* * *
Värst var uppspelta ni blev över Versus-Chris då.
Jo, Slusk, Lidas är alltid så artig. Och skulle aldrig flirta.
* * *
Till och med Bäckis har ju en beef precis i slutet, med Malkin. Undras vad som blev sagt där.
* * *
Det är inte Vanmassenburgaren jag delar hotell med, det är Joannette. Men vi kan säkert ha kul i baren vi också.
* * *
Zydden...vad menar du att jag annars skulle få sitta i karantän för? Rabies?
* * *
Revyskådisen ger alltså  Sloan chansen, men inte Alzner. Det skulle jag vilja beskriva som rätt egendomligt.
* * *
Ja, jag tyckte ju också att det var en rätt så perfekt brytning av Letang, men har satt de till och med och gapade om straff
Wonderchild får glad att Jo-Anette inte föll för det…
* * *
Jag gnäller inte, Superfälling. Jag bara rapporterar läget.
* * *
Bylsma är ju också ett namn.
* * *
Jeyjey, när jag var liten var det en sanning att ordet förkylning inte uppstått ur tomma intet utan hade ganska mycket med nedkylning att göra och det går jag fortfarande omkring och ser som en sanning.
* * *
Ovie kommer att hamna i stort slagsmål ikväll, om inte med den ännu så länge påtagligt städade Crosby så med någon annan.
* * *
Nu är det mycket behövlig kaffepaus.
Ja, inte för att jag är törstig – jag behöver bara värma stelfrusna fingrar…
Vi hörs nästa paus.

Då så, då är bloggen live igen.
I DC.
Här avgörs ju nu andra mötet i den serie som Larry Brooks häromdagen kallade det mest fantastiska mötet i NHL:s historia.
Jo, han skrev så.
Aldrig tidigare har två så spektakulära stjärnor som The Great Eight och Sid The Kid brakat samman på samma sätt, enligt Brooksie.
Riktigt så långt vet inte jag om jag vågar sträcka mig, men visst – matchen är så het att det känns som att det bränns i hjärnan bara man tänker på den.
Och det ska bli väldigt, väldigt, väldigt, väldigt kul att åter sitta i Verizon-infernot och följa rond 2.
Ni är med, väl?
* * *
Här var brakande högsommar förra veckan, men ända sedan Rangers åkte ur har  har det regnat konstant på östkusten  och idag ser huvudstaden mer ut som Göteborg i november än de blommande plommonträdens vår-DC.
Det är en händelse som ser ut som en tanke, är det inte?
* * *
Det är som Ovie säger:
Capitals måste spela bättre än i första matchen.
Annars kommer det att bli 1-1 även i den här serien.
* * *
Jag beklagar att Stures grabb lägger av.
Det gick kanske inte riktigt så bra som han – och resten av New York – hade hoppats, men han har varit en väldigt trevlig person att ha med att göra.
Hoppas resten av livet blir rikt och gott och bra.
* * *
Det är lite konstigt att komma tillbaka hit till pressläktaren och inte se murvel-ansiktena från New York, de som var och hängde under fyra rätt så festliga kvällar med Rangers.
Nu är det kollegorna från Pittsburgh som sitter på Brooksies och Obernauers platser istället och dem har det alltid varit nåt lite…skumt med.
* * *
Caps har kallt upp backarna Karl Alzner och Tyler Sloan från Hershey till den här matchen.
På tiden, säger jag – i synnerhet i fallet Alzner. Han var ju enastående när han var ”uppe” tidigare i vinter.
* * *
För att nu inte tala om hur det är att se en Bill Guerin sitta på Shoestrings plats i omklädningsrummet.
Så ska det inte vara.
* * *
Det är ett väldigt hallå om From Russia With Glove – Varlamov alltså – här i huvudstaden.
Och för all del han har varit bra, den där superräddningen senast skulle man ju kunna resa statyer över , men jag håller nog samtidigt med Sid The Kid när han säger att den unge ryssen inte satts på några riktigt avancerade prov ännu.
* * *
Ikväll är det inte bara permafrost i Verizon –  jag sitter vid nåt slags kylarfläkt och kommer att vara stel som Chris Chelios knäleder i nacken på planet norröver i morrn.
* * *
På sin sällsamt  hemmasnickrade engelska förklarar Malkin för Pittsburgh-pressen att han inte alls är orolig över sin form.
– Not change my game. It’s OK. Just more shots and play aggressive, säger han och ler.
* * *
De serverade en häpnadsväckande usel kyckling i pressloungen ikväll.
Tur inte Oak Man är här. Han hade börjat slåss med tanterna bakom disken.
* * *
Jag får känslan av att det är ikväll Bäckis sprätter in sitt första slutspelsmål.
* * *
Precis innan en förhandsintervju börjar spelas in  flirtar Ovie  ohämmat med hon den blonda reportern på Versus.
Ja, man ska ju leva också – även när det är slutspel.
* * *
När han som fixar en taxi åt mig vid entrén får klart för sig att jag ska på hockey berättar han att domarna bor på samma hotell som jag.
Ha, hoppas nu att det är VanMassenhoven.
Då ska vi röja i baren hela natten.
* * *
Sami Salo kan inte spela i morrn
Men vem är förvånad?
Gräset är grönt, fisk luktar skumt och Sami Salo är skadad.
Det hör liksom till livets enkla faktum.
* * *
Undras var Bäckis den äldre, också känd som Storchen, sitter.
För han ligger väl inte hemma och har det gött i lillebrors soffa även under hemmamatcherna?
* * *
Vi har några halvfyllon i Penguins-tröjor några rader nedanför pressholken och de verkar redan, strax innan uppvärmningen, fast beslutna att reta upp hemmafansen så mycket det bara går.
Ska det bli som på Garden?
* * *
Talbot flirtar med Versus-reportern han också.
Man kanske skulle vara snygg tjej istället för precis tvärtom.
* * *
Underbara Ovie-citat om landsmannen i kassen:
– Han förstår inte vad som händer nu. Han TROR han förstår, men det gör han inte och det är bra…
* * *
”Penguins taste like chicken”, står det på en skylt nån håller upp vid plexit där Pittsburgh värmer.
Jaha, då kanske det var pingvin de serverade i loungen…
* * *
Jag förstår ju att isen är känslig och så, men finns det inte måtta? Det är ju fan kallare än när Tunabro spelade i ett tält på 70-talet. Jag kommer bli snorförkyld, varpå myndigheterna tror det är mördarinfluensa och sen får jag sitta i karantän hela sommaren..
* * *
Min stora förhoppning är att det blir lite hårdare, lite grinigare, lite mer krig i det här andra mötet.
I så fall kan vi ha en klassisk kväll framför oss.
Okej, you know the drill:
Jag är tillbaka i första paus

Nejdå, Zydden. Inget så dramatiskt. Inte dramatiskt alls, faktiskt – men jag har ju andra åtagande också, och ibland blir det så här.
Hann dock se sista halvtimmen av Detroit-matchen och det var ju nästan precis som i femte finalen i The Joe förra året.
3-3 vid full tid, och så får Wings stryk i tredje överidsperioden.
Morsning korsning.
Men som ni minns kom de igen på en gång den gången och det gör de nu också. Snart börjar Zäta och Hossa producera, vänta bara.
Nu bär det av mot – Washington. Vi hörs från Verizon.

Bloggen är ute på andra jobb denna regniga eftermiddag, så tyvärr – ni får klara Detroit-matchen på egen hand.
Vi återkommer senare

Nu hade det varit roligt med lite intervjuer och kommentarer.
Men NBC gick omedelbart till förhandstjattret inför Kentucky Derby.
En jävla tur det inte blev förlängning. Då hade man fått sitta och titta på en häströv under upplösningen och i så fall vetifan om inte tv:n åkt ut.
* * *
3-2 till sist alltså och tja, som det såg ut andra och tredje får väl det ses som hyggligt ärttvist.
Men det blir en serie för historieböckerna det här, det är jag övertygad om.
* * *
En äggbrunch, Ostkaka, bestod i det här fallet av några over easy-stekta ägg, ett par baconskivor, en grönsallad och nypressad apelsinjuice.
Är det något mer du vill veta?
* * *
Ah, vad kylig han var, Bäckis, innan han passade till Fläskmannen.
* * *
Jag hade dock förväntat mig att det skulle vara lite hårdare och lite grinigare – framförallt mellan superstjärnorna.
Ovie försökte förvandla gamla lagkamraten Cooke till en av reklamskyltarna i sargen precis i inledningen, men annars var det väl påfallande lugnt.
Redan på måndag bör aversionerna dock ha tilltagit i styrka.
* * *
Jurcina är väl ingen NHL-back egentligen, är han?
* * *
Raffsetet har jag bara på fredagkvällar, Kmannen.
* * *
Jag tycker också man kan förvänta sig mer av en sån som Malkin.
Men han kanske åkte och var nojjig över att Ovetjkin i vanlig ordningen skulle försöka köra över honom.
I så fall har The Great Eight lyckats bra i sina uppsåt.
* * *
Nej, några fler matcher mellan Caps och Pens kan inte spelas i Verizon utan bloggen på plats.
Så, vi hörs live natten till tisdag.

Jaha, nu blev det tvärtom.
Caps hade det mesta av spelet, men Pens gjorde mål.
Så nu har vi 2-2.
Poetisk rättvisa, får vi kalla det.
* * *
Offroad, du har bra känselspröt. Det är mycket troligt att Papa Biffen ska ut på byn ikväll…
* * *
Jag hade tänkt skriva nåt om att From Russia with Glove ser lite skakig ut, men efter räddningen på slutet vore det som att hävda att Martin Scorsese var skakig när han regisserade ”Taxi Driver”.
Helt otroligt.
* * *
Washington Post har en lång och rätt skakande text om Bräschan och hans liv idag.
Bör läsas.
* * *
Sid The Kid kan inte ha missat många lägen av den sorten i sitt liv.
* * *
Jag fattar inte heller vad tv-kanalerna ska in i båsen och göra.
Man blir bara nervös av de där forcerade coach-intervjuerna.
* * *
Over easy-äggen var fin.
Nu ska det bli ännu godare med kaffe och en liten Marlboro på balkongen.
Vi hörs efter vad som säkerligen blir en underbar slutperiod.

2-1 i Star Wars i Verizon alltså.
Trots att det länge bara var Pittsburgh på isen.
Men Steckel fick in en turpuck och sen gav de Washington ett 5-mot-3-läge och det är ju som att lägga ett marsvin i en giftig ormgrop.
Döden är oundviklig.
* * *
Vad är det för pajaskonster NBC håller på med när de visar hela powerplay från en kamera på kortsidan – bakom skyddsnät och allt?
Lockar man ”the average sports fan” på det sättet?
Arslen.
* * *
Det råder ändå inga tvivel om att From Russia with Glove och hans backar kommer att få bekänna färg på ett annat sätt i den här serien.
* * *
Nej, Kmannen, jag drar sällan på mig slips när jag sitter ensam i lägenheten en lördagseftermiddag.
Då får det vara betydligt större matcher…
* * *
Någon undrade om Ovie är hemligt skadad och faktum är att även NBC-nissarna var inne på det.
Han ska ha flugit över en personlig läkare från Moskva och verkade enligt mycket bekymrad under en träning dagarna efter sista segern mot Rangers.
Fast så särskilt skadad såg han ju inte ut när han avslutade den där underbara upprullningen i fem-mot-tre-läget.
* * *
Det såg ett tag ut att bli en rekordsnabb period.
Fan, det var inte en enda avblåsning för en Sid The Kid stänkte in 1-0 4.09 in i perioden.
* * *
Erskine verkade tro att det var Nik Antropov han mötte igen.
Det var det inte.
* * *
Nu är det en delivery-gubbe på väg upp i hissen igen. Äggbrunch. Ska smaska i mig det och återkommer senare.